Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1973:1951 av herr Nilsson i Norrköping m. fl.
Mot. 1973:1951
7
Nr 1951
av herr Zachrisson
i anledning av Kungl. Maj ds proposition 1973:22 med förslag till
bostadssaneringslag m. m.
1 proposition 1973:21 till riksdagen förordas att äldre byggnader av
bl. a. kulturhistoriska och miljömässiga skäl bör bevaras och moderniseras
i den omfattning det är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Det är därför
angeläget, sägs det i propositionen, att frågan om rivning av äldre
byggnader med kulturhistoriska och miljömässiga värden bedöms med
ökad restriktivitet.
Behovet av effektivare instrument i bl. a. kommunernas händer för
skydd mot rivning när det gäller denna typ av bebyggelse har uppmärksammats
av riksdagens kulturutskott som i uttalande 1971 (KrU
1971:26) underströk att vid den utredning om lagstiftning för skydd för
äldre byggnadsmiljöer, som borde företas, borde eventuella provisoriska
åtgärder övervägas för att förstärka skyddet mot rivning av värdefull
bebyggelse. Sedan Kungl. Maj:t gett den sittande bygglagsutredningen
tilläggsdirektiv pågår nu utredningsarbete kring dessa skyddsfrågor, som
dock beräknas ta avsevärd tid i anspråk.
I proposition nr 22 år 1973 föreslår Kungl. Maj:t en rad åtgärder för
att av bostadssociala skäl underlätta bevarandet av viss äldre bebyggelse.
Bland dessa ingår även förslag till komplettering av byggnadsstadgan med
innebörd att rivningslov, när det gäller fastighet för vilken hyresnämnden
kan och har aktualiserat upprustningsåläggande enligt den föreslagna
lagen om bostadssanering, inte får ges så länge upprustningsfrågan är
under prövning.
Genom de välmotiverade bostadssociala åtgärder som föreslås i
propositionen ökas i någon mån även skyddet för kulturmiljön i den mån
dessa byggnader faller inom det med bostadssaneringen avsedda området.
Risken för att samtidigt, medan fortsatt långsiktigt lagstiftningsarbete
utreds, frestelserna ökar för fastighetsägare att forcera rivningsåtgärder i
spekulationssyfte är emellertid betydande.
Kommunernas instrument för att hindra sådan rivning är som sagt
otillräckliga. Enligt § 1 i kungörelsen om byggnadstillstånd behövs
byggnadstillstånd bl. a. för rivning av flerfamiljshus inom stadsplanelagt
område i kommun med över 30 000 invånare. Sådant tillstånd prövas i de
flesta fall av länsarbetsnämnderna, som inhämtar yttrande om byggnadens
tjänlighet som bostadshus. Även om kommunen därtill skulle anföra
miljömässiga skäl mot husets rivning, ger lagstiftningen ingen grund för
att av denna anledning vidhålla rivningsförbud.
Denna brist har påtalats av saneringsutredningen, som framfört förslag
om en rivningskungörelse. Denna skulle inbegripa även skyddet för
Mot. 1973:1951
8
kulturhistoriskt och miljömässigt värdefulla bebyggelser som motiv för
beslut om rivningsförbud, vilka borde läggas i händerna på kommunalt
organ.
Svenska kommunförbundet har i sitt remissyttrande över utredningens
betänkande förklarat sig dela utredningens mening att nuvarande
rivningsreglering inte fungerar tillfredsställande och tillstyrkt att rivningsfrågor
från bostadsförsörjningssynpunkt överflyttas till kommunalt organ,
varvid även de kultur- och miljömässiga aspekterna på rivningen
borde beaktas i ett och samma förfarande.
Det senare syftet kan endast slumpvis och tillfälligt väntas bli nått
genom den i proposition 21 föreslagna ändringen av byggnadsstadgan
§ 56.
Det ökade skydd för kulturhistoriskt och miljömässigt värdefull
bebyggelse som saneringsutredningen syftat till och Kommunförbundet
uttalat sig för kommer därmed inte till stånd. I avvaktan på bygglagsutredningens
arbete krävs ytterligare lagstiftning som ger kommunerna
bättre möjligheter att hävda miljösynpunkter vid bedömningen av
rivningsändamålsenlighet. Även andra snabbt verkande åtgärder för att
öka detta skydd bör eftersträvas.
Faran synes alltför överhängande att betydande värden på kort tid kan
gå förlorade om man nu passivt avvaktar effekterna av den genom ny
lagstiftning och fortsatt utredning uppkomna situationen och därmed
lämnar fältet fritt för av vinningssyfte forcerad rivning av fastigheter som
borde bevaras och för vilka nu tillgängliga instrument i kommunernas och
de kulturminnesvårdande myndigheternas händer lämnar otillräckligt
skydd.
Med stöd av det anförda hemställer jag
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till lagstiftning som
ytterligare befäster kommunernas möjligheter att skydda
byggnader som bör bevaras av kulturhistoriska eller miljömässiga
skäl.
Stockholm den 26 april 1973
BERTIL ZACHRISSON (s)

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket