i anledning av Kungl. Maj ås proposition 1973:87 med förslag till lag om rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Motion 1973:1931 av herr Winberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:1931

14

Nr 1931

av herr Winberg m. fl.

i anledning av Kungl. Maj ås proposition 1973:87 med förslag till lag om
rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

I propositionen 1973:87 föreslås införandet av särskilda lagregler för
rättegången vid allmän domstol i tvistemål om mindre värden. Dessa skall
ersätta motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken. De nya
lagreglernas syfte anges vara att minska processkostnaderna för den
enskilde i tvist om mindre värden och därigenom ge ett ökat rättsskydd.

Ändringar i gällande lagstiftning, vare sig fråga är om materiellrättsliga
eller processrättsliga ändringar, vilka innebär att den enskilde medborgaren
får ett ökat rättsskydd är givetvis att hälsa med tillfredsställelse. Det
förhållandet att rättegångskostnaderna i tvistemål som gäller förhållandevis
låga värden kan bli — i varje fall i relation till tvisteföremålets värde
— mycket höga utgör ett väsentligt skäl att söka få till stånd ändring i nu
gällande ordning.

Den väg som anvisas i propositionen för att nå dessa ändringar ger
dock anledning till åtskilliga invändningar, även om propositionens
förslag innebär förbättringar på åtskilliga punkter i förhållande till det
förslag som upptogs i den upprättade departementspromemorian (Ds Ju
1972:6).

Departementschefen anför (s. 135) att en allmän översyn är påkallad
av rättegångsbalken och att frågan om en utredning med anledning därav
kommer att aktualiseras inom kort. Nu förevarande spörsmål kommer
givetvis att bli föremål för behandling vid en sådan översyn. För att nu
bryta ut förevarande ämnesområde ur en allmän översyn och göra detta
till föremål för lagstiftning i särskild form fordras det enligt vår mening
att mycket starka skäl föreligger, t. ex. att stora risker för rättsförluster
existerar med gällande ordning.

Även om, som vi ovan nämnt, förbättrade regler bör kunna uppnås,
kan dock inte nackdelarna med gällande ordning anses vara så påtagliga
att krav föreligger på en speciellt skyndsam förändring inom just detta
område. Övervägande skäl talar enligt vår mening för att denna fråga
behandlas i samband med den aktualiserade översynen av rättegångsbalken.
Detta är tillräcklig anledning för riksdagen att ej bifalla
propositionen 1973:87.

Ytterligare ett skäl att avvakta en allmän översyn av rättegångsbalken
utgör det förhållandet att riksdagen beslutat om en reform på
rättshjälpens område vilken kommer att vidga medborgarnas möjligheter
att erhålla erforderligt biträde för att föra talan i rättsliga angelägenheter.
Denna reform kommer att träda i kraft den 1 juli 1973 eller — om
yrkandet i motionen 1973:1734 vinner bifall — den 1 januari 1974.

Mot. 1973:1931

15

Rättshjälpsreformen kommer otvivelaktigt att öka möjligheterna för den
enskilde att tillvarata sina intressen när det gäller tvister också om s. k.
mindre värden.

Det förenklade förfarande som föreslås i propositionen förutsätter en
mycket aktiv processledning från domstolarnas sida. Vi förmenar att en
sådan ökad aktivitet från domstolarnas sida kan ske i ett stort antal fall,
utan att domstolarnas objektivitet därför behöver ifrågasättas. I åtskilliga
fall finns dock risken för att domstolarnas biträde och vägledning till
parterna kommer att uppfattas som ett avsteg från principen om
objektivitet. Påståendet att detta förhållande kan utgöra en fara för
rättssäkerheten kan inte utan vidare avvisas.

Förslaget innebär en stark begränsning av rätten till fullföljd av
tingsrätts avgörande. Detta innebär en helt ny princip beträffande rätten
till fullföljd och betyder att man frångår den i rättegångsbalken
upprätthållna principen att en tvist alltid skall kunna prövas i minst två
instanser. Denna princip anser vi från rättssäkerhetssynpunkt vara
mycket väsentlig. Så mycket allvarligare blir fullföljdsbegränsningen som
avgörandet i tingsrätten kan komma att ske efter ett — i varje fall i
förhållande till nuvarande ordning — ganska summariskt förfarande.

Också dessa skäl utgör enligt vår mening tillräcklig grund för att
propositionen skall lämnas utan bifall.

Med åberopande av det anförda hemställes

att riksdagen avslår propositionen 1973:87.

Stockholm den 26 april 1973
HÄKAN WINBERG (m)

GUNNAR OSKARSON (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)

ANDERS BJÖRCK(m)

i Nässjö

KARL LEUCHOVIUS (m)

KURT SÖDERSTRÖM (m)

ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

GOTAB 73 3784 S Stockholm 1973