Hyresgästinflytande över boendet, m. m.

Motion 1986/87:Bo408 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Bo408

Lars Werner m. fl. (vpk)
Hyresgästinflytande över boendet, m. m.

Inledning

Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år tagit upp frågor om
hyresgästinflytande, boendemiljö, boendeservice, kollektiva boendeformer
osv. och lagt konkreta förslag till förändringar/förbättringar som i viss
utsträckning kommit till utförande.

Hyresgästernas ställning har stärkts under de senaste 10 åren. Bostadssaneringslagen
innebar krav på hyresgästintyg vid ansökan om byggnadslov
för ombyggnad. Riksdagens beslut i december 1986 innebär krav på hyresgästintyg
även för ombyggnadslån efter 1 juli 1987. Hyresgästernas inflytande
över reparationer i den egna lägenheten, den s. k. tapetreformen, har
förlängts ytterligare ett år.

Fortfarande är emellertid hyresgästernas inflytande över sin egen bostad
och bostadsmiljö alltför svagt. Fastighetsägare kan försumma underhåll av
husen långt över gränsen för vanvård innan det går att komma till rätta med
problemen för hyresgästerna. Det är många gånger billigt, ja t. o. m. lönsamt
att avstå från underhåll. Något ekonomiskt straff finns inte, och den
som väntar med underhåll i många år tills en ombyggnad sker kan (eller har
i vart fall hittills kunnat) få underhåll finansierat med lån och räntebidrag
och en kraftig hyreshöjning. Konsekvenserna av dålig lagstiftning och föreskrifter
när det gäller underhåll har märkts i det äldre bostadsbeståendet
och kanske framför allt i många områden från miljonprogrammets tid.

Även när det gäller möjligheterna att få igenom angelägna förbättringar
och kompletteringar av bostaden och bostadsmiljön är hyresgästernas ställning
svag. Förbättringar får ofta vänta tills fastighetsägaren finner dem
lönsamma eller av andra skäl lämpliga att genomföra.

Det är oacceptabelt och gör att hyresgäster befinner sig i en sämre situation
än bostadsrättsinnehavare eller de som bor i eget hem. Hyresgästerna
måste få rätten att ta initiativ till och få genomförda de förbättringar som
ligger inom rimliga ekonomiska ramar. Exempelvis hissar, gemensamma
närlokaler, förbättringar i den yttre miljön, kolonilotter osv.

Ytterligare ett område där hyresgästerna bör ges en stärkt ställning är
planering och byggande av bostäder. Försök pågår med hyresgäststyrt byggande
i Malmö. Sedan länge har självbyggeri av småhus varit möjligt. Förutsättningarna
för hyresgäststyrda projekt och självbyggeri av hyreslägenheter
bör stärkas genom statliga bidrag för merkostnader i planeringsskedet,
i vart fall under en försöksperiod.

Hyresgäster och övriga boendekategorier bör ges ett mera direkt inflytan

de över den samhälleliga servicen i ett bostadsområde. Utformning och
förvaltning av de gemensamma lokalerna och servicen bör styras av hyresgästernas
kontaktkommittéer. De pengar som avsätts för att stimulera samordnad
närservice bör i första hand gå till projekt där de boende har ett klart
inflytande över verksamheten.

Miljonprogrammets bostadsområden

Det är inte bara bostadsmiljöerna som behöver förbättras. Det är människornas
bostadsförhållanden, och då i första hand de mest utsatta gruppernas.
De senaste årens erfarenheter vid ombyggnads- och förbättringsverksamheten
ger anledning till oro om hyresgästerna inte tillförsäkras större
makt över sin bostadsmiljö. Mer eller mindre genomgripande ombyggnader
sker nu i en del av de miljonprogrammets bostadsområden som kommuner
och bostadsföretag — inte de boende — bedömt mest angelägna att
rusta upp.

Av olika skäl, på grund av det alltmer centrala läget, höga förvaltningskostnader,
s. k. problemhushåll m. m., har dessa områden blivit intressanta
att förändra. Men som regel inte på de boendes villkor eller efter de boendes
önskemål eller uttalade behov. Här bor som regel fler ensamstående med
barn, fler invandrare och fler låginkomsttagare än i andra bostadsområden.

Utgångspunkten är tyvärr sällan att förbättra boendeförhållandena för
dem som av olika anledningar tvingats eller valt att bo i dessa områden.
Även där goda ambitioner finns, känner sig bostadsföretag ”tvingade” att
göra så genomgripande förändringar att det drabbar dem som är i störst
behov av en god boendemiljö till rimliga kostnader. Drabbar på det sättet
att hyran återigen höjs till dagens nybyggnadshyra, vilket innebär att
många måste begära socialhjälp eller flytta till en mindre och sämre bostad,
när de väl rotat sig i området.

Det är orättvist att de som under lång tid tvingats bo i de sämsta områdena,
ofta med de högsta hyrorna i kommunen, återigen skall tvingas betala
nybyggnadshyra för att få bo i en miljö som har de kvaliteter som finns i
andra områden och borde ha tillskapats redan då området byggdes. Men
problemet är inte bara en rättvisefråga. Det sätt på vilket man väljer ut de
områden som rustas upp, bestämmer upprustningens omfattning, m. m.
kan ifrågasättas även ur bostadsförsörjningssynpunkt. Det finns en stor risk
för att man flyttar problemen till andra områden om åtgärder genomförs
som inte finns förankrade hos de boende (t. ex. lyxinredningar, ombildning
till bostadsrätt, ombyggnad till kontor, rivningar etc.).

Om de boende inte ges makten över de förbättringar som successivt behöver
göras av bostadsmiljön finns en stor risk för att vi får en omflyttningskarusell
av helt ny karaktär och omfattning, med alla de sociala problem och
kostnader för samhället som det innebär.

Bara i Stockholms län pågår i dag eller finns långt framskridna planer på
ombyggnad av ca 9 000 lägenheter i 6 av miljonprogrammets 20-tal ”problemområden”
för en produktionskostnad av drygt 3 000 milj. kr. (Brandbergen-Valla,
Granängsringen, del av Rinkeby, Saltskog, Grantorp och del
av Vilunda). Om ombyggnaderna innebär att de boende tvingas att flytta
från området skapas problem på bostadsmarknaden.

Mot. 1986/87

Bo408

6

Bostadsbyggandets omfattning och inriktning

Vi har i andra motioner och olika sammanhang angett att bostadsbyggandet
måste öka och vi har föreslagit en målsättning av minst 50 000 lägenheter
per år genom nybyggnad och minst 25 000 lägenheter per år genom ombyggnad.
Vi har vidare föreslagit att huvuddelen av nyproduktionen skall
utgöra hyreslägenheter i allmännyttig ägo och att omvandlingen från hyrestid
bostadsrätt skall stoppas i storstadsregionerna.

Äldre och handikappade

Utöver de behov av nya bostäder som alstras av omflyttning, förbättrad
bostadsstandard, hushållssplittring m. m. finns några särskilt märkbara behov
i dag. De vi här behandlar gäller människor med handikapp, flyktingar
och ungdomar. Människor med handikapp som har särskilda krav på bostaden
eller bostadsmiljön finns dels i det vanliga bostadsbeståndet, dels på
institutioner av olika slag. En stor del av dessa är gamla människor. Målet
är att så många människor som möjligt skall kunna bo kvar i en vanlig
bostad respektive flytta ut från institutionerna till en egen bostad.

De som idag bor i en vanlig bostad kan många gånger behöva en ny och
bättre anpassad, de som skall flytta ut från institutionerna skall beredas
bostad antingen i det befintliga beståndet eller i nyproduktionen. Det sammanlagda
bostadsbehovet för människor med handikapp som ställer särskilda
krav på bostad och service och vård i bostaden beräknas fram till år
2000 vara 5 000—7 000 bostäder per år.

Invandrare och ungdomar

Invandringen — som främst består av flyktingar — beräknas under kommande
år ställa krav på 9 000 bostäder per år. Största delen är smålägenheter
för ensamstående män, en mindre del är mycket stora lägenheter för
stora barnfamiljer. Även detta behov måste till stor del klaras genom nyproduktion.
Tomma lägenheter kan endast utnyttjas under ett övergångsskede
eftersom de tomma lägenheterna finns där det ännu inte finns arbete.

En stor grupp ungdomar söker idag egen bostad. I synnerhet i storstadsregionerna
är bostadsbristen stor. Men även på andra orter finns brist på
lämpliga bostäder — små bostäder med låg hyra.

Denna genomgång visar att konkurrensen om små lägenheter idag är
stor. Tillgången på små lägenheter påyerkas dessutom av den omfattande
ombyggnadsverksamheten där en mängd smålägenheter försvunnit. Den
ökade livslängden i kombination med kvarboende och hushållssplittring
påverkar också tillgången. Det är inte möjligt att täcka detta behov genom
omsättningen på bostadsmarknaden. Smålägenheter frigörs inte i tillräcklig
takt även om en total bedömning visar ett teoretiskt överskott av små lägenheter
i vissa områden. Den höga hyresnivån i nybyggda lägenheter, svarta
marknaden, övernattningslägenheter, andra- och tredjehandsuthyrningar
bidrar till att stoppa upp omflyttningen.

Det behövs en rad åtgärder för att få fram tillräckligt antal smålägenheter
till dagens akuta behov. Det måste vara åtgärder som snabbt kan öka till

Mot. 1986/87

Bo408

7

gången på lägenheter med överkomliga hyror. Ungdomskontrakt och liknande
speciallösningar för ungdomar innebär inte att vi får fler lägenheter
utan endast farliga provisorier som leder till ett B-lag på bostadsmarknaden
och till kategorihus.

Sammanfattning

Vpk har i andra motioner om bostadspolitiken, bostadsbidragen, segregationen
i storstadsområden, m. fl. berört olika problem som delvis behandlas
även i denna motion. Vi har ställt förslag till olika åtgärder i syfte att komma
till rätta med och begränsa problemen och vill i detta sammanhang göra ett
slags sammanfattning till vad som tas upp i denna motion och aktualisera
några förslag.

o Underhållsplikten för fastighetsägare bör skärpas i hyreslagen. Kännbara
ekonomiska sanktioner bör införas vid eftersatt underhåll,
o Hyresgästerna ges rätt att ta initiativ till och få de förbättringar genomförda
som ligger inom rimliga ekonomiska ramar,
o Hyresgäststyrda projekt och självbyggeri av hyreslägenheter stimuleras
genom statliga bidrag till planeringen,
o Boendeservicedelegationens pengar riktas i första hand till projekt med
ett klart boendeinflytande över verksamheten.

En rimlig tillgång och fördelning av bostäder måste bygga på bl. a. följande:

o En regionalpolitik som stöder en jämn utveckling av alla delar av landet
— och därmed minskar trycket på storstadsregionerna,
o Åtgärder, framför allt i storstadsregionerna, som innebär att lägenheter
inte får stå tomma, i avvaktan på eventuell sanering etc. Tomma lägenheter
och s. k. övernattningslägenheter skall överlämnas till bostadsförmedlingarna.

o Ett större antal nya bostäder måste byggas. Nyproduktionen måste innefatta
även små lägenheter. Varje nytt bostadsområde/kvarter bör innehålla
både små och stora lägenheter. Smålägenheter måste också i större
utsträckning bevaras vid ombyggnad,
o Bostadssubventionerna måste förbättras, riktat stöd till allmännyttiga
bostadsföretag. Hushåll utan barn måste återfå rätt till bostadsbidrag,
o Kvaliteten på den gemensamma, kollektiva miljön måste förbättras.
Plan- och bygglagen (PBL) och Svensk Byggnorm (SBN) måste kompletteras
med rekommendationer rörande den kollektiva miljön — ute och
inne — och när det gäller utformning och utförande,
o Produktionskostnaderna för nyproduktion och ombyggnadsverksamhet
måste hållas nere genom priskontroll och skärpt prisövervakning. Ett
återinförande av kommunala byggföretag bör stimuleras liksom visst
stöd till små byggföretag, i konkurrensfrämjande syfte,
o Regeringsförslaget om kommunalt bidrag (40 %) som villkor för bostadsanpassningsbidrag
måste avslås. Det måste vara en rättighet för den handikappade
att få stöd oavsett kommuntillhörighet, om kommunen ansett
sig ha råd med bidrag, etc. Anslaget till viss bostadsförbättringsverksamhet
bör därför ökas med 30 milj. kr.

Mot. 1986/87

Bo408

8

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hyresgästinflytande, boendeservice, boendemiljö,
bostadsbyggande m. m.,

2. att riksdagen till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för
budgetåret 1987/88 under elfte huvudtiteln anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 30 000 000 kr. förhöjt anslag.

Stockholm den 26 januari 1987

Lars Werner (vpk)

Mot. 1986/87

Bo408

Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)
Tore Claeson (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)