Hyresförhållandet för fastighetsskötare
Motion 1986/87:Bo401 Barbro Evermo m. fl. (s)
Motion till riksdagen
1986/87:Bo401
Barbro Evermo m. fl. (s)
Hyresförhållandet för fastighetsskötare
Mot.
1986/87
Bo401-404
När Svenska fastighetsarbetareförbundet bildades år 1936 var fastighetsarbetarnas
ställning som yrkesmän och anställda osäker, för att inte säga oklar.
Fastighetsarbetarens sysslor är gamla, går lika långt tillbaka i tiden som de
flesta arbetsuppgifter. Men som yrkesman är han förhållandevis ung.
Under 1900-talets första årtionden finner man knappast fastighetsarbetaren
inrangerad i en speciell yrkeskategori. Exemplen därpå är under alla
förhållanden få. Däremot finner man benämningar som klart anger vad
saken gäller. Vissa sysslor i hyresfastigheterna sköttes, i den mån verksamheten
inte var så ringa att fastighetsägaren klarade av den själv, av ”gårdskarlar”,
”portvakter” eller kanske ”vicevärdar”. Det var människor som
visserligen hade sina fasta arbetsuppgifter, men däremot ofta ytterst oklara
och osäkra villkor. Mycket ofta saknades reglerade anställningsvillkor.
Kanske var fastighetsägarens enda motprestation till mångfalden sysslor, fri
bostad eller lägenhet med reducerad hyra. Det var ju lämpligt att ”gårdskarlen”
eller ”portvakten” bodde i huset för att kunna vara tillgänglig närhelst
värden eller hyresgästerna kallade.
Nuvarande Fastighetsanställdas förbund 50-årsjubilerade år 1986.
Ovanstående är taget ur jubileumsboken liksom följande citat.
Veteranen John Nilsson är med sina 92 år troligen Fastighetsanställdas äldste
medlem. Redan i början av 1930-talet var han med om att starta den fackliga
verksamheten bland fastighetsarbetarna i hemstaden Norrköping.
John Nilsson fick sin första portvaktssyssla 1915, 21 år gammal och nygift.
Enda sättet att skaffa bostad var att bli portvakt - dessutom var förtjänsten
i nivå med hyran.
Personliga kontrakt var reglerade i detalj med vad arbetsgivaren ansåg skulle
utföras. Det var påtryckningsmedel som fick fastighetsarbetaren att tänka sig
noga för innan han opponerade mot arbetsgivaren, ty han riskerade inte bara
att avskedas utan också att vräkas från den bostad som var knuten till
anställningen.
Det skulle mycket till för att man skulle reagera mot orimliga arbetsförhållanden
när inte bara lönen var i fara utan också hemmet, när fru och barn
riskerade att hamna på gatan.
Det kan tyckas vara alltför långtgående att beskriva de historiska
aspekterna på fastighetsarbete och den därmed anknutna tjänstebostaden,
men beskrivningen är faktiskt aktuell även i dag, speciellt i storstadsregionerna
och i det privata bostadsbeståndet.
1
1 Riksdagen 1986187.3 sami. Nr Bo401 -404
Genom att kämpa för att i avtal och överenskommelser klargöra fastighetsarbetarens
yrkesroll, slå fast att de utförde ett riktigt jobb och var att betrakta
som yrkesmänniskor har förbundet lyckats få bort ”gårdskarlen” och
”portvakten”.
Utvecklingen inom fastighetsskötselns område under de senaste årtiondena
har inneburit att det inte längre är nödvändigt att fastighetsskötaren bor i
den fastighet eller det område som han skall sköta.
Det bör framhållas att praktiskt taget hela det kooperativa och allmännyttiga
bostadsbeståndet i dag sköts av anställda som inte bor i de fastigheter
man ansvarar för.
Regeringen har under hösten 1986 föreslagit att upphäva 46 § första
stycket 8 hyreslagen och att särskild reglering av hyresförhållande som beror
av anställning för skötsel och tillsyn av fastighet i stället skall bedömas enligt
46 § första stycket 9 hyreslagen. Detta är positivt men det är också ytterst
angeläget att hyresgäst enligt ovannämnda hyresförhållande efter tre år har
rätt till förlängning av hyresavtalet även om han slutar sin anställning. Därför
bör det inte vara möjligt att med hänvisning till synnerliga skäl häva
hyreskontraktet.
Fastighetsanställda i dag är yrkesmänniskor som vilka andra som helst på
arbetsmarknaden och skall bedömas utifrån detta och inte utifrån de
historiska aspekterna som vi inledde med.
Egenregiskötseln är inte avhängig av att fastighetsanställda bor i huset.
Sådana motiveringar är svepskäl och innebär enbart att den fastighetsanställde
i verkligheten skall stå till förfogande dygnet runt utan reglerad arbetstid
men med reglerad lön. Även inom denna bransch tecknar vi år 1987 och
branschen vill genomsyras av moderna tider fullt ut.
Enligt vår mening finns inga synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet
efter en anställning på tre år. Statarsystemets sista länkar inom detta
område kan släppas. Det gäller nu att myndigförklara en bransch med
yrkeskunniga anställda vilket förutsätts om modern fastighetsförvaltning
med inflytande för de boende skall få ett genomslag.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställer vi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om hyresförhållandet för fastighetsskötare efter en
treårsperiod.
Stockholm den 15 januari 1987
Barbro Evermo (s)
Anita Modin (s) Björn Ericson (s)
Mot. 1986/87
Bo401
2
