Hushållssparande! 1986/87

Motion 1986/87:Fi708 Anne Wibble m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Fi708

Anne Wibble m. fl. (fp)

Hushållssparande! 1986/87

Fi708-716

I Sverige har sparandets andel av hushållens disponibla inkomster efter skatt
(sparkvoten) successivt sjunkit under den senaste 20-årsperioden. 1965 låg
sparkvoten på närmare 7 %. På 1970-talet sjönk sparkvoten till i genomsnitt
4 % och i dag är kvoten i det närmaste noll.

Det svenska hushållssparande! intar därmed en bottenposition inom
OECD vad beträffar hushållssparande. Utvecklingen i Sverige står i bjärt
kontrast till vad som skett i länder som Västtyskland och Japan där
sparkvoterna ligger på 11 resp. 19 %.

I såväl Japan som Västtyskland har man bedrivit en medveten politik för
att bygga upp hushållens förmögenheter. Hushållssparande har stimulerats
genom skattebefrielser och premier. I Sverige har vi i stället tvingats att lita
på sparande i andra sektorer än hushållen.

Finansiellt sparande 1984-1986 (miljarder kronor) 1984	* 1985	1986	1987
Staten	-43,3	-42,8	-32,5	-15,3
Socialförsäkringssekt.	22,5	24,4	24,2	23,5
Kommunerna	0,2	-3,8	-5.2	-3,8
Finansiella företag	30,3	34,2	33,9	19,0
Övriga företag	-10,0	-23,5	-9,8	-12,7
Hushåll	3,4	1,1	-2,0	-7,0
Bytesbalans = totalt sparande	3,1	-10,4	8.5	3,6

‘Enligt finansplanen. Exkl. engångsskatten skulle siffran vara ca - 30 miljarder
kronor.

Under 1950-talet skedde större delen av sparandet inom företagssektorn till
följd av mycket förmånliga avdragsregler. Näringslivet ansvarade i stor
utsträckning för sin egen kapitalförsörjning. Problemet med en sådan
sparandepolitik var och är att den bidrar till att konservera en viss
industristruktur. 1960- och 1970-talens fondsocialistiska strömningar ledde
till en omorientering av vår dåvarande sparandepolitik. Staten började under
dessa decennier ta ut en allt större del av företagens vinster för att bygga upp
AP-fonderna, investeringsbanken, statliga utvecklingsbolag, löntagarfonder
m. m. Efter kostnadskriserna i mitten av 1970-talet blev det i stället en ökad
utlandsupplåning, dvs. ett sparandeunderskott inom hela ekonomin.

1 Riksdagen 1986187.3 sami. Nr F/708-716

Tillväxt och sparande Mot. 1986/87

För att skapa ekonomisk tillväxt fordras investeringar. Dessa kräver i sin tur ^'708
sparande. Det kan vara naturligt att ett mindre utvecklat land utnyttjar de
internationella finansiella marknaderna för finansiering av sin näringslivsuppbyggnad.
Så skedde i Sverige kring sekelskiftet, och då dessa lånade
pengar placerades väl kunde vi inom kort betala tillbaka våra skulder.

Utlandsupplåningen under det senaste decenniet är av en helt annan
karaktär. Vi har i stor utsträckning lånat till konsumtion. Följaktligen har
inte den konkurrensutsatta industrin kunnat växa, varför vi i dag dras med
betungande amorteringar och räntebetalningar till utlandet.

Under 1985 uppgick vårt bytesbalansunderskott till ca 10 miljarder kronor.

Hushållens disponibla inkomster var under 1985 nästan 430 miljarder
kronor. Sparkvoten låg på ca 0 %. Om vi lyckats höja sparkvoten till 2 %,
hade vi inte behövt vända oss till utlandet för att låna pengar. Hade vi fått upp
sparkvoten till 1970-talets 4 %-nivå hade vi år 1985 t.o.m. erhållit ett
sparandeöverskott, dvs. ett överskott i bytesbalansen på 7 miljarder kronor.

Regeringens bedömning för 1986 visar på ett överskott i bytesbalansen på ca
8,5 miljarder kronor, men detta är en effekt av fallande oljepriser, lägre
dollarkurs och räntor. Utvecklingen under 1986 måste därför betraktas som
en engångsföreteelse till följd av en tillfällig förbättring i bytesförhållandena.

Prognosen för 1987 pekar på en ganska svag bytesbalans och en negativ och
sjunkande sparkvot för hushållen.

För oss finns det ett egenvärde i att en större del av det totala sparandet i
samhället sker hos enskilda hushåll. Enligt en av Sparbanksföreningen
nyligen genomförd undersökning har de svenska hushållen utomordentligt
små sparandereserver.

Enligt vår uppfattning är det viktigt att hushållen bygger upp en egen
buffert för att kunna möta oförutsedda utgifter. Ett eget sparkapital ger en
ekonomisk trygghet, varvid individen står friare och starkare gentemot
arbetsgivare och myndigheter. Målet bör vara att varje hushåll stimuleras att
bygga upp en förmögenhet som motsvarar t. ex. den genomsnittliga årsinkomsten
för en industriarbetare (ca 100 000 kr.).

Men det finns även en rad samhällsekonomiska skäl till varför det är
angeläget att öka sparandet.

För det första minskar inflationen om vi lyckas öka sparandet. Sverige har
under de senaste två decennierna haft av en inflation som legat en bra bit över
OECD-genomsnittet. I längden är detta en ohållbar utveckling.

Lägre inflation kan dessutom förväntas öka hushållssparandets lönsamhet.

För att uppnå detta resultat krävs en mer disciplinerad finanspolitik än vad
som varit fallet under det senaste decenniet.

För det andra kommer ett ökat hushållssparande att leda till en lägre
räntenivå. Lägre räntor skulle stimulera till ökade investeringar och en högre
ekonomisk tillväxt.

För det tredje skulle en ökad sparkvot leda till minskade räntekostnader
för staten. Därmed minskar statens lånebehov vilket kan leda till ytterligare
räntesänkningar.

Det finns således en rad skäl till varför sparandet totalt och hushållssparan

det i synnerhet bör uppmuntras. Regeringens ambition tycks i stället vara att Mot. 1986/87

öka det kollektiva sparandet. Vi avvisar en sådan inriktning av sparandepoli- Fi708

tiken.

För att kunna rekommendera åtgärder för att öka hushållssparande! måste
man undersöka vilka faktorer som legat bakom nedgången i sparkvoten
under 1970- och 1980-talen.

Sparandets bestämningsfaktorer

Sparkvoten är den andel av hushållens disponibla inkomster som avsätts för
sparande. Sparkvoten kan delas in i två komponenter, finansiellt och realt
sparande. Det finansiella sparandet utgörs av bankinlåning, försäkringssparande,
obligationssparande m. m. Det reala sparandet består av nettoinvesteringar
i egna hem, fritidshus, mark osv.

Det finansiella sparandet var under större delen av 1970-talet negativt.

Detta torde hänga samman med den låga realräntan efter skatt. Under
perioden 1972 till 1980 uppgick realräntan efter skatt (beräknad som hälften
av den reala riksobligationsräntan) till i genomsnitt -4,9 %.

De svenska hushållens sparkvot 1963-1984

(procent av disponibel inkomst)

Procent

Sparkvot

Real sparkvot

-2

Finansiell sparkvot

63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84

Av diagrammet ovan framgår att det finansiella sparandet blev negativt
under de år på 1970-talet då realräntan var mycket låg. De senaste årens
realränteuppgång är mot denna bakgrund positiv.

I den mån som realränteuppgången diskuterats i allmän politisk debatt

1 * Riksdagen 1986/87.3 sami. Nr Fi708-7!6

tycks endast dess negativa effekter på kort sikt ha uppmärksammats. Vi vill
dock påpeka att en höjd realränta kan väntas leda till ett ökat finansiellt
sparande, dvs. konsumtionen minskar. Då den privata konsumtionen uppgår
till nästan 50 % av BNP, leder en procentenhets ökning av hushållssparande!
till att efterfrågan minskar med nästan en halv procentenhet. De långsiktiga
effekterna av en realränteuppgång blir således en lägre prisnivå och en
förbättrad handels- och bytesbalans.

Hushållssparande påverkas också starkt av inkomstutvecklingen. Under
en lågkonjunktur med hög arbetslöshet och fallande reallöner kan den totala
sparkvoten förväntas minska.

En annan orsak till sjunkande hushållssparande kan tänkas vara att
socialförsäkringssystemet successivt byggts ut varför behovet att med eget
sparande trygga försörjning på ålderdom, vid sjukdom etc. minskat.

Skattedilemmat

De olika skattereglerna för inkomst av kapital leder till skillnader i
beskattningen av olika investeringar som dessutom förstärks vid hög
inflation. Detta leder till snedfördelningar av sparandet med åtföljande
samhällsekonomiska förluster.

Realt avkastningskrav
före skatt, procent

8ank

Aktier

Eget företag.

5 års skattekredi.

14 J

13

12

Eget företag.

25 års skattekredit
Premieooiigationer

4

3-,

Eget hem
(Varantiga

< konsumtionsvaror '
I Pensionsforsaxnngari

7

o

Källa: SNS

Mot. 1986/87
Fi708

4

Figuren ovan visar den reala avkastningen före skatt som behövs för att ge en Mot. 1986/87

procentenhets realavkastning efter skatt vid obelånade placeringar. Fi708

Vid höga inflationsnivåer är det framför allt sparande i aktier och på bank
som drabbas (finansiellt sparande). Avkastningen på investeringar i eget
hem, varaktiga konsumtionsvaror m. m. (realt sparande) påverkas inte
nämnvärt av hög inflation. Vid hög inflation faller sålunda det finansiella
sparandet.

Särskilt aktiesparande är hårt drabbat. För det första dubbelbeskattas
aktieutdelningar. Sedan regeringsskiftet har detta problem förvärrats till
följd av en rad nya pålagor och skatter.

För att mildra de inlåsningseffekter som hög beskattning på utdelningar
innebär, införde den borgerliga regeringen en 30-procentig skattereduktion
för utdelningar på mindre aktieinnehav. Vid regeringsskiftet togs denna
skattereduktion bort. 1983 infördes en ”tillfällig” 20-procentig utdelningsskatt
vilket i realiteten innebar att en trippelbeskattning på aktieutdelningar
infördes. 1984 lanserades den s.k. vinstdelningsskatten för att finansiera
löntagarfonderna. Ovanpå detta skall läggas införandet och höjningen av
omsättningsskatten på aktiehandel, sorn ökat spararnas transaktionskostnader.
Totalt sett har dessa skatteskärpningar medverkat till att hushållens
andel av börsvärdet i det närmaste halverats under det senaste decenniet. Vid
belånade kapitalplaceringar accentueras diskrimineringen av hushållssparande
i aktier och bank än mera. Enligt vår uppfattning bör skattesystemet
utformas så att neutralitet mellan olika sparformer främjas.

Stabila spelregler

Sparkvotens fall har dämpats av det frivilliga pensionssparandet. Under 1985
utgjordes den stora plusposten i sparbalansen av privat sparande i framför
allt livförsäkringar (18 miljarder kronor). Genom beslutet om den s.k.
engångsskatten på pensionsförsäkringar har regeringen i praktiken retroaktivt
försämrat villkoren för detta sparande.

Även regeringens ändring av räntan på allemansspar (den 1 juli 1986) hade
karaktären av en retroaktiv försämring. Det sätt på vilket förslaget om
fördubblad omsättningsskatt på aktiehandel tillkom är ytterligare ett exempel
på socialdemokraternas nonchalans inför kravet på fasta spelregler.

Regeringens politik har således ökat hushållens osäkerhet. Risken är att
hushållen nu kommer att kräva en extra premie för politisk risk innan de
placerar sina pengar på bank, i försäkringssparande eller i aktier. Regeringens
politik hämmar därmed sparande och investeringar.

Den ekonomiska tillväxten är på det stora hela bestämd av tillgången och
kvaliteten på arbetskraft och kapital. För att ersätta förslitet kapital och för
att finansiera nyinvesteringar, krävs sparande.

Tillväxtens sammansättning i procent åren 1983-1986

1983 1984 1985 1986 1987

totalt	2,4	4,0	2,2	1,7	2,2
därav
kapitalbildning	3,1	2,6	0,3	-0,4	0,5
konsumtion	-0,7	1,4	1,9	2,1	1,8

Källa: Finansplanen

Av tabellen ovan framgår med tydlighet att en dominerande andel av vår Mot. 1986/87

BNP-tillväxt används för konsumtion. I klartext innebär detta att vi återgått Fi708

till 1970-talets överkonsumtion. Detta är motsatsen till vad som är nödvändigt
för att sanera svensk ekonomi.

Folkpartiets förslag för att främja sparandet

Den inkomstskattereform med kraftiga sänkningar av marginalskatterna
som vi föreslår kommer att ge både positiva effekter på arbetsutbudet och
stimulans till ökat enskilt sparande.

Rådande kapitalbeskattning visar ett synnerligen rörigt mönster. Sparande
i allemansspar och andra former som finansierar statsupplåningen är
gynnsamt behandlat medan t. ex. avkastningen på aktier är trippelbeskattad.

Att dessa skillnader i beskattning mellan olika kapitalplaceringar har
effekter på sparandets fördelning är uppenbart. I vår skattemotion föreslår vi
en reformerad kapitalbeskattning.

Aktievinstbeskattningen bör ändras så att omplaceringar inom en aktieportfölj
inte blir realisationsbeskattade. Först vid nettoförsäljning av
aktier skall reavinstskatt tas ut. En sådan reform skulle stimulera till ökad
rörlighet och till reinvesteringar. Detta bidrar till att förbättra kapitalmarknadens
effektivitet.

Folkpartiet har länge förordat stimulanser för s. k. andel-i-vinst-system.

Regeringen har i stället aviserat att avsättningen till sådana frivilliga system
skall beläggas med socialförsäkringsavgifter. Enligt vår uppfattning bör så
inte ske när pengarna binds i t. ex. vinstandelsstiftelse under viss tid.

Vi anser också att alla anställda i börsnoterade och andra företag bör ges
möjlighet att spara i aktier i det egna företaget utan att eventuell skillnad
mellan marknadsvärdet och förvärvspriset betraktas som löneförmån. Det
enda villkor som skall ställas upp är att de anställda och allmänheten
förvärvar aktier på samma villkor. Alla övriga begränsningar bör slopas.

Vi föreslår också att det socialistiska experiment som de kollektiva
löntagarfonderna utgör avskaffas. Innestående medel skall användas som en
sparstimulans i enlighet med det förslag som beskrivs i en gemensam
borgerlig trepartimotion.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av en förmögenhetsuppbyggande politik
för hushållen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om hushållssparandets betydelse för svensk samhällsekonomi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av ett skattesystem som är neutralt mellan
olika sparandeformer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1986/87

motionen anförs om betydelsen av att stimulera enskilt aktieägande, Fi708

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av stabila spelregler i syfte att stimulera
sparande och investeringar.

Stockholm den 26 januari 1987

Anne Wibble (fp)
Lars De Geer (fp)
Lennart Alsén (fp)

Margitta Edgren (fp)