Homosexuellas samlevnad

Motion 1988/89:L421 av Maria Leissner (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: L421

av Maria Leissner (fp)
Homosexuellas samlevnad

Frågan om en rättslig reglering av homosexuellas samlevnad har varit
aktuell i riksdagen under en lång tid. Redan 1973 uttalade lagutskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande att ”en samlevnad mellan två
parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel
samlevnadsform”. Frågan har också behandlats ingående av utredningen
om homosexuellas situation i samhället, som i sitt betänkande (SOU
1984:63) fastslog: ”Det är samma känslomässiga och ekonomiska
sammanbindning som utgör grunden för både heterosexuell och homosexuell
samlevnad”.

Trots dessa positiva uttalanden innebar regeringens proposition en besvikelse
för många homosexuella, inte minst de som sedan lång tid tillbaka
lever i stabila relationer. Regeringen var visserligen beredd att ta ett första
steg, men avstod från att fullt ut jämställa homo- och heterosexuell samlevnad.
Motiven härför var i första hand att samhället inte var moget för en
sådan reform; i stället för att vara framsynt valde regeringen att krypa
bakom folks fördomar om homosexuella.

Sedan lagen om samlevnad mellan två personer av samma kön nu varit i
funktion en tid kan redan konstateras att den lagstiftningsmetodik som
valts inte har fungerat tillfredsställande. Som exempel kan nämnas att när
riksdagen antog nya regler för beskattning av reseförmåner ”glömdes”
homosexuella samboende bort och riksdagen fick senare ta särskild ställning
till den frågan. När det gäller efterlevandeskyddet för homosexuella
sambor finns det stora behov av förbättringar både när det gäller efterlevandeskyddet
inom socialförsäkringens ram och i fråga om de förmåner
som gäller för de som har staten som arbetsgivare.

Det finns anledning att omgående lösa problemet med efterlevandeskyddet
för homosexuella sambor. Nödvändiga ändringar i lagen om homosexuella
sambor bör därför göras omgående. Riksdagen bör också uttala sin
uppfattning när det gäller den statliga grupplivförsäkringen.

Men dessa åtgärder är endast de mest brådskande att finna en lösning
på. Jag anser att man också måste överväga det lämpligaste sättet att fullt
ut jämställa homo- och heterosexuella samboende/gifta. En möjlig lösning
därvidlag är det förslag som f. n. diskuteras i det danska folketinget. Under
år 1988 hade tre partier i folketinget lagt fram ett förslag om registrerat
partnerskap. Detta innebar att homosexuella sambor skulle erhålla samma
rättigheter som heterosexuella gifta; enda undantaget gjordes för rätten till
adoption. En majoritet av folketingets medlemmar hade antagit förslaget

två av nödvändiga tre gånger, när folketinget upplöstes. Ett nytt förslag om Mot. 1988/89

registrerat partnerskap lades fram i folketinget den 21 november 1988, L421

men detta har ännu inte blivit behandlat.

Enligt underhandsuppgifter förbereds också ett liknande förslag om
partnerskap i det norska regeringskansliet, men detta har ännu inte offentliggjorts.

Med hänsyn till det pågående lagstiftningsarbetet i de nordiska länderna
finns det också anledning för Sverige att överväga införandet av registrerat
partnerskap för homosexuella. Detta står också helt i linje med de principiella
uttalanden som tidigare gjorts av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

[att riksdagen beslutar att samtliga regler inom socialförsäkringens
efterlevandeskydd skall göras tillämpliga på homosexuella
sambor,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
homosexuella sambor även bör omfattas av efterlevandeskyddet i
statens grupplivförsäkring,2]
att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om registrerat
partnerskap i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Maria Leissner (fp)

1 1988/89: Sf366

2 1988/89: A756

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

14