Homo- och bisexuella och transpersoner

Motion 2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i äktenskapsbalken 1 kap. 1 § i enlighet med vad i motionen anförs och i lagstiftning som behöver ändras i konsekvens därmed.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring angående möjlighet för homosexuella att viga sig borgerligt i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samfunds rätt att i juridisk mening viga personer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs angående könsroller i kärleken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om mediernas bild av kärlek.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan lagändring att även transpersoner omfattas av lagen om hets mot folkgrupp.1

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i relevant lagstiftning angående vad som anförs i motionen om identitetshandlingar.1

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i namnlagen i enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om homo- och bisexuellas samt transpersoners folkhälsa.2

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av kompetenshöjning i vården vad det gäller HBT-personer.2

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning angående intersexuella människor.2

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om könsbyte.2

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av ungdomsmottagningar.2

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kunskapsämnet sex- och samlevnadsundervisning skall vara obligatoriskt i de pedagogiska utbildningarna.3

15. Riksdagen begär att regeringen granskar och utvärderar grundskolans sex- och samlevnadsundervisning regelbundet.3

16. Riksdagen begär att regeringen initierar en översyn av de konfessionella friskolornas sex- och samlevnadsundervisning.3

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om information om kondomer.2

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av förebyggande arbete med preventivmedelsrådgivning.2

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om olikheter mellan landstingen angående konstgjord befruktning.2

20. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag på ändring i relevant lagstiftning i enlighet med vad i motionen anförs om att lesbiska skall få insemineras.

21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan lagändring att förbudet mot bastuklubbar hävs.2

1 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till KU.

2 Yrkandena 9–13, 17–19 och 21 hänvisade till SoU.

3 Yrkandena 14–16 hänvisade till UbU.

Motivering

Kom, låt oss berusa oss med kärlek

Och njuta dess vällust ända till morgonen

Ords. 7:18

Hur människor väljer att identifiera sig och vem man väljer att älska, hur man väljer att älska och ha sex är upp till var och en, under förutsättning att frivillighet och ömsesidighet upprätthålls.

Miljöpartiet de gröna vill ha ett samhälle som ger alla människor lika värde, rättigheter och skyldigheter. Människor ska inte värderas utifrån om de är homo-, hetero-, bi- eller transsexuella. All kärlek är bra kärlek!

Alla människor har samma grundläggande behov av kärlek, omtanke, gemenskap med andra människor, trygghet och sex. Kärlek är en av de viktigaste hörnstenarna i våra liv. Och utan kärlek torkar våra liv ut.

Vi accepterar inte heterosexualitet som norm och att de som inte är heterosexuella utsätts för förföljelser och trakasserier. Människor ska kunna uttrycka sin könstillhörighet som man vill. Ingen ska behöva vara rädd för att prata om sin älskade eller bli fördomsfullt bemött på arbetet, i skolan, på sjukhuset, på restaurangen, på banken, hos försäkringsbolaget, eller någon annanstans. Trygghetssystem, regler och rättigheter ska självklart omfatta alla. Ett öppet och tillåtande samhälle är målet där allas våra olikheter uppskattas och där alla beslut och skeenden ska ta hänsyn till våra olikheter.

Vi gröna hör varningsklockor när fenomen eller livsstilar är nedtystade, inte syns eller inte får ta plats. Det är ofta tecken på diskriminering, och något som anses vara hotande eller utmanande för samhället. Vi accepterar inte den vardagsdiskriminering och det osynliggörande som fortfarande pågår. Några steg är tagna när det gäller homo-, bi- och transpersoners juridiska rättigheter och skyldigheter. Mycket återstår dock att göra, inte minst när det gäller att på bred front motverka vardagsdiskrimineringen.

Mer tid för att älska

Miljöpartiet anser att det är viktigt att generellt sänka normalarbetstiden – i ett första steg till 35 timmar i veckan men på sikt till 30-timmar. Mer tid för varandra ger ett mer kärleksfullt samhälle – kärlek kräver tid. En generell arbetstidsförkortning ger, till skillnad från t ex längre semester, förutsättningar för mer tid för lust och glädje i vardagen.

Kärlekslöften

Könsneutral äktenskapsbalk

Miljöpartiet anser att äktenskapslagstiftningen ska ändras så att den omfattar alla former av partnerskap, såväl heterosexuella som homosexuella. Äktenskapsbalken 1 kap. 1 § bestämmer vilka som ingår äktenskap: ”Äktenskap ingås mellan kvinna och man. De som ingått äktenskap med varandra är makar.” I dagsläget innebär den nuvarande lagstiftningen att gifta par där en av parterna är transsexuell måste ta ut skilsmässa för att det juridiska könet skall kunna ändras. Det är orimligt att två människor som varit gifta i till exempel 20 år måste skiljas för att en av dem skall kunna få nytt juridiskt kön.

Äktenskapsbalken 1 kap. 1 § skulle därför exempelvis kunna ändras till:

”Äktenskap ingås mellan personer av olika eller samma kön. De som ingått äktenskap med varandra är makar.”

Därmed kan alla oavsett sexuell läggning ingå äktenskap och på det sättet jämställs homosexuella förhållanden med heterosexuella rent juridiskt.

Borgerlig vigsel även för homosexuella

Sedan 1995 har två personer av samma kön rätt att registrera sitt partnerskap. Rättsverkningarna av registrerat partnerskap motsvarar i huvudsak vad som gäller för äktenskap. Partnerskapet förrättas genom en av länsstyrelsen förordnad partnerskaps-förrättare. Trots detta är partnerskapet egentligen endast en variant av äktenskapet, det är ett pseudoäktenskap. Detta ger fortfarande en åtskillnad på tvåkönade och samkönade äktenskap, det ena är ”normalt”, det andra är på undantag.

Dagens äktenskapslagstiftning gör skillnad på om man vill gifta sig med en person av samma kön eller det motsatta. Det finns ingen saklig grund till varför det ska vara på det viset. Partnerskapslagen bör istället ersättas av en gemensam äktenskapslag för både hetero- och homosexuella. Annars legitimerar man både fördomar mot homosexuella och diskriminering av homosexuella i samhället. Regeringen bör återkomma med förslag så att även homosexuella kan gifta sig borgerligt och därmed avskaffa partnerskapet.

Samfund

Miljöpartiet anser att enbart de samfund som viger sexualneutralt ska tillåtas göra det. Bara de samfund som viger homosexuella par på samma sätt som heterosexuella ska ha rätt att i juridisk mening viga två personer. Så länge Svenska kyrkan alltså inte viger homosexuella på samma sätt som heterosexuella ska de inte ha rätt att viga någon. Om man tar bort vigselrätten från Svenska kyrkan kan de som vill gifta sig kyrkligt först viga sig juridiskt hos en borgerlig vigselförrättare och sedan få en ceremoni i kyrkan. Vi accepterar inga kvasibröllop för homosexuella.

Könsroller i kärleken

Vi föds till kvinna och man i biologisk mening och fostras därefter till att bli kvinna eller man i social mening, och i enlighet med samhällets uppfattning om vad som är kvinnligt respektive manligt. Dessa socialt konstruerade könsroller hämmar både kvinnors och mäns möjligheter att fritt forma sina liv. Detta påverkar sedan vår syn på kärleken, hur kvinnor och män ska bete sig inom kärlekens område och vilka vi blir förälskade i. Vi måste bryta oss loss från dessa bojor!

Men att förändra dessa stereotypa uppfattningar tar tyvärr tid. Var och en måste gå till sig själva och sin närmaste krets och fundera och diskutera hur vi upprätthåller de stereotypa fördomarna kring kön och kärlek. Vem får älska med vem? För att förändra kommer det att krävas en ständigt pågående och fri diskussion och ett medvetandegörande om könsroller i skolan, i familjen och i samhället.

Mediernas bild av kärlek

Sexfixeringen i medier och reklam måste stoppas. Samhällets abnorma fixering vid sex och sexualitet i medier och reklam måste motverkas. De schabloniserade skönhetsideal av kvinnor och män som förmedlas via medier och modeindustrin behöver ifrågasättas och diskuteras. Bilden som vi dagligen matas med är att endast den som är vacker och smal har rätt att älska. Detta görs dels genom konsumentmakt och upplysning, dels genom att ge granskningen av reklam och medier hårda och klara direktiv. Kvinnans, såväl som mannens, objektifiering i medier måste brytas. Skolan är också en plats för diskussion om detta.

Transpersoner

Transpersoner är ett samlande begrepp för alla de individer vars könsidentitet och/eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln – det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och drag kings/queens.

Som bärare av samhällssystemet måste politikens uppgift vara att bryta ner de normer som tvingar människor att vara andra än de egentligen är. Det är vår uppgift att gå före och visa på ett samhälle där var och en är, i fullständig och egentlig mening, fri. Så är det inte när människor förvägras rätten att utredas för fastställelse av ny könstillhörighet. Så är det inte när unga människor känner sig fångade i ”fel” kropp och kniven som riktas mot dem inte är av en läkare för ett kirurgiskt ingrepp utan av dem själva i ett försök till självmord. Så är det inte när RFSL och andra organisationer som arbetar för transpersoner vittnar om den vånda och ångest som man utsätts för som transperson.

Hets mot folkgrupp

”Könsrollsresonemanget i forskningen om homosexuellas utsatthet för våld kan sammanfattas med att det i flera studier förefaller som om det är just reaktionerna mot homosexuellas avvikelse mot sin könsroll som lett till brotten, inte mot homosexualiteten i sig” skriver Eva Tiby i sin doktorsavhandling om våld och hot mot homosexuella.

Trots kunskap om att hets och hot mot homo- och bisexuella och transpersoner oftast kan vara svåra att skilja på sinsemellan, är könsidentitet/könsidentitetsuttryck inte inkluderade i lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Risken blir att de personer som i dag hetsar mot homo- och bisexuella och transpersoner väljer att ändra sin terminologi och på så sätt kunna komma undan lagstiftningen. Att få slippa hets som transperson måste var lika självklart som att slippa det som homo- eller bisexuell. Det är därför skrämmande att transpersoner inte nämns i det lagstiftningsförslag som regeringen nu lägger fram för att stoppa hot mot homo- och bisexuella.

Miljöpartiet anser att även transpersoner ska omfattas av lagen om hets mot folkgrupp.

Identitetshandlingar

Problemet med identitetshandlingar på grund av könsbyte behöver åtgärdas.

Fallet med den svenska 1980-talsartisten Chris Owen, som efter utredning och behandlig för sin transsexualism i Finland blivit nekad att få ut ett nytt svenskt pass visar att Sverige måste anpassa lagar och praxis efter verkligheten.

En svensk medborgare som väljer att genomgå utredning och behandling för sin transsexualism i ett annat land med liknande utredningsförfarande som i Sverige bör kunna få sina identitetshandlingar ändrade utan att behöva få sin utredning stärkt av svenska läkare.

Man bör få rätt att ändra i gamla dokument så att gamla betyg och meriter inte fråntas legitimitet efter att en person fått ändrat juridiskt kön.

Även namnlagen måste ändras så att personen kan byta förnamn till det man själv väljer. Namnlagens syfte ska vara att skydda barn från att få namn man kan lida för senare i livet och skydda från intrång i familjenamnen, inte att hindra människor från att ta vilka förnamn de önskar.

HBT-personer och vården

I Norge har det tagits fram något som kallas för Novarapporten, en rapport som särskilt fokuserar på homo- och bisexuellas folkhälsa. I Sverige gjordes det en rapport 1984 – nu är det dags för en ny rapport i Sverige. Mest akut är att få veta hur det står till vad gäller transpersoner. Vi behöver veta i vilken omfattning man utsätts för diskriminering eller hot. Och vi behöver framförallt förstå hur transpersoner mår, psykiskt och fysiskt. Utan den här kunskapen går det inte, annat än i klart avgränsade områden, att bygga den politik som behövs.

HBT-kompetensen behöver förstärkas inom både hälsovården och psykiatrin. Läkare måste våga fråga om personen är homosexuell för att kunna göra en bedömning. Allt för ofta kommer lesbiska kvinnor från ett gynekologbesök med ett recept på preventivmedel i handen.

Landstingen bör därför initiera vidareutbildning och kompetensförstärkning angående de omständigheter HBT-personer lever under.

Intersexuella

Det föds många intersexuella, men i deras fall gäller inte regeln som gäller för könskorrigerande kirurgi för vuxna, dvs. inga långa väntetider eller undersökningar.

Intersexuella spädbarn opereras rutinmässigt idag utan att föräldrarna får möjlighet att förstå vad de är med och beslutar om. Barnen själva har inget att säga till om och i många fall resulterar detta i mångårigt lidande och ett liv som stympade och känslan av att de ”fick” fel kön.

I Sverige vet vi väldigt lite om barn och vuxna som är intersexuella, hur deras liv påverkas, deras könsidentitet, att bli påtvingade ett kön som städbarn. Hur föräldrar upplever och hanterar att tvingas ta beslut om deras barn ska bli en pojke eller flicka efter födseln. Är det rätt att operera spädbarn och därmed könsbestämma det eller ska man vänta till barnet är så stort att det själv kan bestämma vilket kön han eller hon vill tillhöra? Det finns dessutom ett stort mörkertal vad gäller antalet barn som föds som intersexuella. Med andra ord finns det många frågor som behöver besvaras.

Miljöpartiet anser att en utredning bör göras angående intersexuella personer och deras livssituation.

Att byta kön

Det är viktigt att stärka de könskorrigerade transsexuellas rättigheter. Det är absurt att det idag bygger på enskilda läkares goda vilja om man kan få möjlighet att genomgå en undersökning för könskorrigering i sitt landsting. Lika illa är det att väntetiderna är olika långa över landet och många gånger mycket längre än vad gäller andra skäl för vård.

En människa som känner sig fången i fel kropp mår psykiskt väldigt dåligt och ska snabbt kunna bli föremål för undersökning om könskorrigering. Dessutom behöver patienträtten stärkas och möjligheten att byta läkare slås fast.

Kärlekslivet

Sexualitet och barns könsidentitet

Sexualiteten är en av människans starkaste drivkrafter och ett av de svåraste områdena när det gäller att gå från barndom till vuxenvärld. Hur ska ungdomar på väg att finna sin sexuella identitet hitta rätt i spänningsfältet mellan de egna känslorna och den mediala snårskog där mannen ofta framställs som alltid potent och villig och kvinnan alltid redo för vem som helst, när som helst och hur som helst? Dessutom är det fortfarande så att den mesta informationen är inriktad på heterosexuella förhållanden. Budskapet är att sex sker mellan kvinna och man. Att attraheras av någon av det egna könet eller båda könen är fortfarande tabu, trots att homo- och bisexualitet har blivit alltmer accepterat i det svenska samhället. En glömd grupp är de människor som föds som intersexuella, dvs. där både det manliga och det kvinnliga könsorganet finns mer eller mindre utvecklat.

Miljöpartiet de gröna anser att det är av stor vikt för att stödja och hjälpa ungdomar som är på väg in i den vuxna sexualiteten att det finns en bra och tolerant sexualundervisning i skolan. Ungdomsmottagningar är ett måste i alla kommuner och särskilt viktiga för killar – tjejerna hittar oftast dit själva – då de ofta inte vet vart de ska vända sig med frågor angående sitt kön, sexliv och eventuella sjukdomar. Studiebesök på kommunens ungdomsmottagning bör ingå i sexualundervisningen.

Sex- och samlevnadsundervisning

Det är viktigt att sexualundervisning inte enbart inriktas på preventivmedel och könssjukdomar utan att också mäns och kvinnors lust och sexualitet hamnar i fokus och både hetero-, homo- och bisexualitet diskuteras.

Sex- och samlevnadsundervisning har varit obligatoriskt i den svenska skolan sedan 1956 men kunskapsämnet ingår inte som obligatorium i de pedagogiska utbildningarna. Utbildningen bör innefatta exempelvis barns och ungdomars psykosexuella utveckling, ungdomssexualitet, folkhälsa och könsidentitet m.m. För att lärare på ett bra sätt ska kunna diskutera sex och samlevnad med inriktning på både hetero-, homo- och bisexuella, bör även intersexuella personers situation uppmärksammas. Detta bör ingå som en obligatorisk del i Lärarhögskolan och i de pedagogiska utbildningarna.

Skolans sex- och samlevnadsundervisning bör följas upp, utvärderas och granskas regelbundet både kvantitativt och kvalitativt. På så sätt kan undervisningen hålla en hög kvalitativ nivå och förändras utifrån elevers och lärares önskemål och behov. Endast två systematiska och större undersökningar har gjorts, en kvalitativ (Skolverket 1999) och en kvantitativ (Statens folkhälsoinstitut 1995–96), sedan 1956. Skolverket bör göra regelbundna och återkommande studier av skolans sex- och samlevnadsundervisning.

Då sex, och samlevnadsundervisning är obligatorisk i skolan ska den även ingå i de konfessionella friskolorna. Idag är det oklart på vilket sätt sex, och samlevnadsundervisningen påverkas av skolans konfessionella inriktning i och med att någon sådan granskning inte gjorts. Frågor som bör besvaras är hur homo- och bisexuella bemöts, vilken sexualnorm som företräds och inställningen till preventivmedel och aborter.

Preventivmedel

För att förhindra oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar är det viktigt att samhället erbjuder bra preventivmedel och att nya preventivmedel för män utvecklas. Forskare vid Edinburghs universitet i Skottland har frågat närmare 2 000 män i Skottland, Kina och Sydafrika om de kan tänka sig att äta p-piller om de var tillgängliga i dag. Mellan hälften och två tredjedelar svarade ja. Att det finns en efterfrågan om ett delat ansvar för oönskade graviditeter ser vi som positivt och anser också att den forskningen ska prioriteras.

Dessutom krävs en bättre kontroll av de p-piller som idag finns på marknaden.

Tonårsaborterna ökar för sjunde året i rad. De ökar i hela landet men mest i storstäderna. Unga ska kunna undvika oönskad graviditet och könssjukdomar, men också ges stöd så att möjligheten till en bra sexualitet ökar. Användning av p-piller minskar också kondomanvändandet. Trots att ”dagen efter-pillret” nu finns att köpa receptfritt på apoteket sjunker inte tonårsaborterna. Människor som har sex verkar ”glömma” bort att samlag kan leda till graviditet.

För att minska sexuellt överförbara sjukdomar – under de senaste fyra åren har antalet klamydiafall ökat med 60 procent – behövs information och kampanjer om att använda kondomer. Därför måste det satsas mer resurser i kommunerna och skolan på förebyggande arbete som preventivmedelsrådgivning (inklusive gratis kondomer och subventionerade p-piller för ungdomar upp till 24 år) och ungdomsmottagningar.

Att inte kunna få barn

Att kunna få barn är ingen självklarhet. Konstgjord befruktning bör bekostas av landstinget. Idag har människor olika möjligheter av få hjälp beroende på var man bor i landet. Skillnaderna är stora mellan olika landsting, både när det gäller antalet erbjudna IVF-behandlingar, kötiden och moderns ålder. De skillnaderna bör ses över och under mandatperioden utjämnas.

Att även lesbiska ska få insemineras legalt och på kliniker är en självklarhet. Förslag angående detta plockades bort ur proposition 2001/02:123 för att utredas ytterligare. Vi anser att denna förändring ska genomföras nu.

Hiv/aids

Sverige har i ett internationellt perspektiv sett, ett mycket litet antal smittade. Detta beror på de stora satsningar som gjorts med statliga medel och det arbete som homo- och bisexuella organisationer utför.

En av de viktigaste åtgärderna för att bevara den goda folkhälsan är arbetet med hiv-prevention. Detta arbete är även nära förknippat med ett arbete mot andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Vi anser att det är bra att en utredning är under arbete och att en nationell handlingsplan är i antågande. Dock är det mycket viktigt, som alltid, att berörda frivilligorganisationer är inkopplade i arbetet.

Att resurser finns öronmärkta för hiv-prevention i statsbudgeten är viktigt och vi tar för givet att beloppet inte heller sänks i framtiden, utan snarast utökas.

Den s k bastuklubbslagen

Sedan den 1 juli 1987 gäller lagen (1987:375) om förbud mot s k bastuklubbar och andra liknande verksamheter. Den s k bastuklubbslagen innebär ett förbud mot att anordna en tillställning eller sammankomst till vilken allmänheten har tillträde, om den ”med hänsyn till utformning, inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall äga rum och den verksamhet som förekommer eller är avsedd att förekomma eller annan omständighet är särskilt ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare” (2 §). Lagen snabbinfördes efter en mycket laddad offentlig debatt där saunor för homosexuella män i dagspressen utpekades som ”smitthärdar” för hiv eller som ”aidsbordeller”. Lagens portalparagraf slår fast att den tillkommit till skydd ”mot spridning hos människor av sjukdomar som avses i 1.3 bilagan till smittskyddslagen”, där hiv-infektion ingår som en av sjukdomarna.

Då lagen infördes framfördes från de organisationer och institutioner som arbetar med hiv-prevention bland män som har sex med män starka farhågor om att ett förbud mot bastuklubbar skulle motverka hiv-preventionen. Genom att sexuella kontakter förbjuds tvingas verksamheter gå under jorden och hiv-preventionen på plats försvåras. År 1993 avgjordes ett mål där en innehavare av en videobiograf för homosexuella män fälldes för brott mot lagen. En viktig del av bevisningen bestod i fyndet av använda kondomer i lokalen. Trots att samhället varje år lägger ner miljontals kronor på att uppmuntra till kondomanvändning kan alltså förekomsten av kondomer på en lokal användas som belastande bevis i en rättegång mot lokalens innehavare. En sådan ordning är ologisk och orimlig och utgör ett hinder mot en effektiv hiv-prevention. Det kan också resas starka principiella invändningar mot bastuklubbslagen, eftersom den kriminaliserar underlättandet av vissa frivilliga sexuella kontakter som äger rum i enrum, mellan vuxna och utan betalning. Argumentet att det gäller att förebygga hiv-spridningen är inte hållbart eftersom bastuklubbslagen förhindrar alla slags sexuella kontakter på dessa inrättningar, inte bara de smittfarliga kontakterna.

Smittskyddskommittén har i sin utredning bland annat behandlat bastuklubbslagen. Man föreslår att lagen tas bort, men anser att den lokala ordningsstadgan istället skulle kunna vara tillämplig.

Vi ser mot bakgrund av ovanstående positivt på ett avskaffande av bastu- klubbslagen, men ser det som en lapsus att införa en reglering via den lokala ordningsstadgan. Det är enligt vår mening ett tankefel att införa något slags morallagstiftning, vilket ju ändå den lokala ordningsstadgan måste ses som ett uttryck för. Vi yrkar därför att bastuklubbslagen skall upphävas, detta utan någon ny reglering.

Äldreboende för homo- och bisexuella och transpersoner

Under de senaste åren har det höjts röster om särskilda äldreboenden. Äldre homosexuella vill inte bo på s k vanligt äldreboende utan vill bo tillsammans med andra som lever i liknande förhållanden, till exempel med en samkönad partner.

Miljöpartiet anser att kommuner bör bereda möjlighet till äldreboende för homosexuella.

Stockholm den 23 oktober 2002
Gustav Fridolin (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)	Mona Jönsson (mp)
Mikaela Valtersson (mp)	Ulf Holm (mp)