Homo- och bisexuella i Försvarsmakten

Motion 2001/02:Fö266 av Kent Härstedt och Hillevi Larsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Försvarsmakten som normgivande funktion i samhället i stort.

Motivering

Krister Fahlstedt, kapten i Flygvapnet, har våren 2000 gjort en studie över homosexuella anställdas situation inom det svenska försvaret. Studien har gjorts inom ramen för en enskild uppsatsskrivning vid Försvarshögskolans managementinstitution och är ett försök till verklighetsbeskrivning sedd genom de homosexuellas egna ögon. Bland resultaten återfinns bl a att 8 av 10 upplever Försvarsmaktens attityder gentemot homosexuella som ganska eller mycket negativa. Vidare väljer närmare 3 av 4 att inte berätta om sin läggning ens för de närmaste medarbetarna. En klar majoritet uppger att man egentligen skulle vilja göra det men avstår på grund av rädsla för olika former av tråkigheter. Dessa förhållanden bedöms oacceptabla, inte minst mot bakgrund av det särskilda ansvar Försvarsmakten kan sägas ha som den enskilt största statliga arbetsgivaren. Högkvarteret har haft möjlighet att ta del av studien i sin helhet sedan hösten 2000. Regeringen å sin sida återger delar av slutsatserna i årets försvarspolitiska proposition.

Ytterligare varningssignaler

Tidningen Värnpliktsnytt har i en serie artiklar, senast i nummer 12/01, återgivit den verklighet som många homosexuella upplever under sin värnpliktstid. Den bild som där förmedlas kan sägas utgöra en förstärkning av de resultat Krister Fahlstedt tidigare presenterat. Detta blir särskilt tydligt utifrån två perspektiv: dels att värnpliktiga inte omfattas av den lagstiftning som förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, dels mot bakgrund av den normgivande funktion försvaret har i samhället, inte minst som förebild för många ungdomar. Det borde vara självklart att Försvarsmakten har att leva upp till de grundläggande demokratiska värderingar man faktiskt är satt att försvara. Flera indikationer finns emellertid på att så inte fullt ut är fallet. De sammanfattande slutsatserna är att diskriminering och trakasserier i viss utsträckning förekommer. Ett än större problem är dock den bristande öppenheten. Arbetsplatsens förväntade negativa värderingar gör att många enskilda lever i något som kan liknas vid en påtvingad slutenhet, en värld av utanförskap.

Regeringen bör därför i regleringsbreven ålägga Försvarsmakten att redovisa en handlingsplan för hur man ska åstadkomma att de värnpliktiga skyddas mot diskriminering på motsvarande sätt som lagen garanterar skydd mot diskriminering i arbetslivet.

Målsättningen för Försvarsmakten i det korta perspektivet bör vara att komma i takt med samhället i övrigt vad gäller attityder gentemot homo- och bisexuella. I det längre perspektivet vore det önskvärt att Försvarsmakten kunde ta sig an något av en föregångsroll. Försvarsmakten är fortfarande en viktig skola för väldigt många och den normgivande funktionen ska härvid inte underskattas.

Stockholm den 5 oktober 2001
Kent Härstedt (s)	Hillevi Larsson (s)