Högskola och forskning

Motion 1983/84:514 Jan-Erik Wikström m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

8

Motion

1983/84:514

Jan-Erik Wikström m. fl.

Högskola och forskning

Högskolepolitiken, så som den utformats efter regeringsskiftet 1982, har
präglats av motsättningar i frågor som rör högskolans organisatoriska
struktur, utbildningens dimensionering och studiestöd. I många frågor har
regeringen fått sina förslag avvisade eller ändrade vid behandlingen i
riksdagen.

Regeringen avstår i sitt budgetförslag från att behandla anslagen till
forskning och avser att i stället återkomma till dessa i en särskild
forskningspolitisk proposition. Som en konsekvens av detta avstår vi från att
nu utveckla vår syn på forskningspolitiken.

Våra förslag i korthet

I det följande föreslår vi dock ett antal förändringar i förhållande till
budgetpropositionen. Dessa innebär:

- att antalet platser i högskolan ökas med 700,

- att ytterligare resurser avsätts för kvalitetshöjande åtgärder inom sektor

2,

- att en systemvetenskaplig linje om 160 poäng inrättas,

- att en påbyggnadslinje på ADB-linjen inrättas,

- att studiemedlen höjs till 148 % av basbeloppet,

- att antagningsreglerna skall ändras så att det blir lättare för ungdomar att
få tillträde till högre utbildning,

- att det införs regler om viktning av betyg,

- att kraven på allmän och särskild behörighet skall skärpas,

- att fil. kand.-examen skall införas,

- att byråkratin i högskolan skall minska.

Att den högre utbildningen och forskningen har undantagits från
besparingar och dessutom, framför allt för forskningens del, kunnat tillföras
nya resurser är ett uttryck för vetskapen att utbildning och forskning utgör
vägar att föra Sverige ur dess ekonomiska svårigheter. Genom att ge
medborgarna en god utbildning samt hålla en hög kvalitet på vår
forskningssatsning har vi möjlighet att hålla en plats i fronten bland världens
industrinationer.

Det statsfinansiella läget är dock sådant att merparten av de kvalitativa och
kvantitativa satsningar som bör göras inom framför allt högskolan måste
finansieras genom omfördelningar huvudsakligen inom utbildningssektorns
totala ram. Dessa omfördelningar är dock inte alla att se som ett led i
besparingssträvanden. Till följd av en förändrad utbildningsefterfrågan och

Mot. 1983/84:514

9

skiftande avnämarbehov är en resursomfördelning mellan såväl högskolans
utbildningar som skilda utbildningsformer nödvändiga också för att tillgodose
de studerandes önskemål och behov.

De omfördelningar som således blir nödvändiga att göra mellan skilda
delar av högskolans verksamhet måste innan de genomförs bli föremål för
noggranna överväganden och omsorgsfulla analyser av konsekvenserna.
Regeringen föreslog i sin besparingsproposition (prop. 1983/84:40) olika
besparingsåtgärder inom högskolan. Besparingarna gjordes bl. a. genom
minskning eller nedläggning av vissa utbildningar. Regeringsförslagen
saknade i stor utsträckning förankring och var inte tillräckligt analyserande.
Detta ledde till att utbildningsutskottet fick ta över beredningsarbetet och
remittera propositionen i de aktuella delarna med tillhörande motioner till
berörda lokala och centrala högskoleorgan.

Omfördelningsprincipen

Det förekommer i dag en tydlig obalans i efterfrågan av högskoleutbildade
mellan skilda utbildningar. Grovt kan denna obalans uttryckas så att
studerande vilka studerar på utbildningar som i huvudsak riktar sig mot den
offentliga sektorn har svårare att få arbete efter avslutade studier än övriga.
Till den senare kategorin, där alltså efterfrågan på högskoleutbildade är stor,
hör tekniska, naturvetenskapliga och ekonomiska utbildningar.

Erfarenheten ger vid handen att det närmast är omöjligt att med säkerhet
prognostisera vilket behov samhället kommer att ha av högskoleutbildade.
Kravet att nedbringa statens budgetunderskott leder till en nödvändig
minskning av den offentliga sektorn. Detta innebär i sin tur att den offentliga
sektorn kommer att ha ett minskande behov av högskoleutbildad arbetskraft.

De högskoleutbildningar vilka främst blir berörda av en minskad offentlig
sektor är vård- och lärarutbildningar. Det är därför rimligt att det är inom
dessa utbildningar som nedskärningar sker.

Antagningssystemet

Regeringen tillsatte under 1983 en parlamentarisk utredning med uppgift
att göra en översyn av tillträdesreglerna och antagningssystemet till
högskolan, tillträdesutredningen. Det är viktigt att denna utredning kommer
med förslag till ett nytt antagningssystem där de många och av oss vid flera
tillfällen påtalade orättvisorna försvinner.

En utgångspunkt i arbetet att förbättra antagningsreglerna måste enligt vår
uppfattning vara att underlätta för ungdomar att få tillträde till högre
utbildning. På initiativ av folkpartiet har det ursprungliga antagningssystemet
ändrats just i syfte att göra det lättare för ungdomar att få en
högskoleplats. Att dessa ändringar har gett önskad effekt ger senaste
tillgängliga antagningsstatistik från UHÄ besked om. Av denna framgår

Mot. 1983/84:514

10

bl. a. att den yngsta åldersgruppen, den under 20 år, har ökat sin andel av de
antagna inom alla sektorer. Denna ökning anser vi dock inte tillräcklig.
Fortfarande är det enligt vår uppfattning alldeles för många bland de yngsta
sökande som inte kommer in på högskolan. Enligt UHÄ-statistiken utgör
den nyss nämnda åldersgruppen 42 % av de sökande och 31 % av de antagna.
Åldersgrupperna under 25 år utgör 80 % av de sökande och 73 % av de
antagna, medan åldersgrupperna över 25 år utgör endast 20 % av de sökande
men 27 % av de antagna.

Statistiken ger vid handen att de ungdomar som lämnar gymnasieskolan
och som vill fortsätta till högskolan ofta får vänta ett antal år innan de får
tillträde till högre utbildning. Särskilt mot bakgrund av att arbetslösheten
bland dessa ålderskategorier f. n. är så hög upplevs denna väntan som
destruktiv. Den nu pågående översynen bör alltså arbeta med målet att
ytterligare underlätta ungdomars tillträde till högskolan. Enligt vår mening
måste direktantagningskvoten höjas till 50 %.

En sådan förändring bör genomföras även om den får till konsekvens att
antalet antagna äldre sökande minskar. När antagningssystemet infördes
1977 fanns ett uppdämt behov av högre utbildning från sökande utan
traditionell gymnasiebakgrund. De nya tillträdesreglerna öppnade möjlighet
för dessa grupper att i betydligt större omfattning än tidigare få tillgång till
högre studier. Efter den tid som nu förflutit sedan dessa nya regler infördes,
kan behovet av högskoleutbildning inte rimligen sägas vara lika stort inom
den kategori sökande som prioriterades 1977. I stället är det enligt
folkpartiets uppfattning alltså de ungdomar som nu lämnar gymnasieskolan
som i dag i första hand bör beredas plats inom högskolan.

Folkpartiet är det enda parti som konsekvent har drivit frågan om s. k.
viktade betyg. Vi ser det därför som positivt att tillträdesutredningen enligt
sina direktiv skall studera denna fråga. Inom de högskoleförberedande
utbildningarna förekommer i dag en situation där den allmänna behörigheten
i kombination med den särskilda behörigheten har lett till utpräglat
taktiska val. Många elever väljer att läsa korta och mindre arbetskrävande
linjer för att kunna erhålla en högre betygspoäng. I stället för att välja linje
utifrån vad som ger dem bäst förberedelse för högskolestudier väljer de linjer
där det är lättast att få hög betygspoäng. Vi menar att man måste hitta
metoder som gör detta taktikläsande onödigt. Tillträdesutredningen bör
därför lämna förslag till ett system med viktade betyg. Enligt vår uppfattning
är denna åtgärd brådskande.

Frågan om vad som skall krävas i allmän behörighet för tillträde till högre
utbildning har ända sedan högskolereformen varit föremål för diskussion.
Enligt vår uppfattning bör kraven på den allmänna behörigheten nu ändras så
att det för tillträde till de längre högskoleutbildningarna skall krävas treårig
gymnasiekompetens. Vidare bör som lägsta betyg från gymnasiet minst
krävas betyget 3 i vart och ett av de karaktärsämnen som utgör särskilda
behörighetskrav för den sökta utbildningen. Båda dessa förändringar leder
enligt vår uppfattning till att den enskilde högskolestuderanden får större

Mot. 1983/84:514

11

förutsättningar att bedriva framgångsrika studier och att studieavbrotten blir
färre. Vi vill att regeringen skall ge tillträdesutredningen i uppdrag att
utarbeta nya tillträdesregler i enlighet med vårt förslag.

Dimensioneringen av högskoleutbildningen

I 1982 års budgetproposition drog den dåvarande regeringen upp
riktlinjerna för en successiv ökning av antalet nybörjarplatser inom
högskolan under 1980-talet med minst 23 000 platser. En sådan ökning vilken
riksdagen ställde sig bakom - bedömdes som nödvändig för att möta
det ökande antalet sökande. Regeringen föreslår nu, med hänvisning till att
antalet sökande till högskolan inte längre fortsätter att öka, en oförändrad
dimensioneringsnivå.

Vi kan inte acceptera att den påbörjade dimensioneringsökningen inom
högskolan avbryts. Enligt vår uppfattning är behovet av utbildningsplatser
inom högskolan fortfarande stort. Det faktum att antalet sökande inte längre
fortsätter att öka kan mycket väl vara en effekt av att många ungdomar avstår
från att söka till högre utbildning då de inte bedömer att de har någon
möjlighet att bli antagna. Det finns heller inget som tyder på att
arbetsmarknadssituationen för ungdomar över 18 år skulle ha ljusnat.

Vi föreslår därför att antalet platser i grundläggande högskoleutbildning
ökas med 700 utöver vad regeringen har föreslagit. Om det vid behandlingen
i utbildningsutskottet, i likhet med vad som skedde föregående år, skulle visa
sig att regeringens förslag de facto innebär en minskning av antalet platser i
förhållande till innevarande år kommer vi att föreslå en ytterligare ökning.
De tillkommande platserna bör fördelas av UHÄ efter samråd med
högskolan. En utgångspunkt vid denna fördelning bör - i enlighet med vad vi
har anfört ovan - vara att platserna fördelas på sådana utbildningar som inte
riktar sig huvudsakligen mot den offentliga sektorn. För att finansiera dessa
platser bör riksdagen ställa 4,9 milj. kr. till UHÄ:s förfogande.

I årets anslagsframställning föreslår UHÄ att ytterligare kvalitativa
satsningar skall göras på bl. a. ekonomlinjen och juristlinjen. Vi delar
UHÄ:s uppfattning att kvalitetshöjande insatser bör göras inom dessa linjer.
Enligt vår uppfattning bör riksdagen ställa 3,5 milj. kr. till UHÄ:s
förfogande i detta syfte.

UHÄ föreslår vidare att den systemvetenskapliga linjen förlängs till att
omfatta 160 poäng och att en påbyggnadslinje inrättas till den nuvarande
ADB-linjen. Vi delar i detta sammanhang föredragande förslag vad gäller
ADB-linjens organisatoriska hemvist samt ökningen av antalet platser på de
aktuella linjerna. Vi anser därutöver angeläget att vidta de kvalitetshöjande
åtgärder som UHÄ föreslår och som innebär en förlängning av den
systemvetenskapliga linjen från höstterminen 1985 samt en per capitaförstärkning.
Våra förslag leder till en ökad belastning på budgeten med 3
milj. kr. Vårt ställningstagande i dessa frågor är föranlett av den vikt vi fäster
vid att högskolan förmår att ge ungdomar utbildning inom ett ständigt

Mot. 1983/84:514

12

expanderande dataområde och att Sverige förmår att inom detta internationella
konkurrensområde behålla en hög utbildningskvalitet.

Studiemedel

Efter beslut nyligen av riksdagen höjdes studiemedlen fr. o. m. årsskiftet
1983-1984 från 142 % av basbeloppet till 145 %.

Vi anser det helt uppenbart att en rejäl höjning av totalbeloppet samt en
höjning av den återbetalningsfria delen av detta skulle leda till att de
studerande på kortare tid skulle klara av sina studier. På sikt tror vi att en
höjning av studiemedlen därigenom skulle komma högskolan till godo
genom större genomströmning. En höjning av studiemedlen skulle förhoppningsvis
också medverka till en jämnare social rekrytering till högskolan.

En alldeles färsk undersökning från CSN visar också att allt fler väljer att
helt avstå från att lyfta studiemedel och i stället finansierar studierna på annat
sätt.

Vi inser emellertid att det statsfinansiella läget f. n. förhindrar en höjning
av den storleksordning som vi här har skisserat. Den nödvändiga höjningen
av studiemedlen måste därför även fortsättningsvis ske successivt. Vi föreslår
därför att studiemedlen från nuvarande 145 % av basbeloppet höjs till
148 %. Höjningen bör träda i kraft den 1 januari 1985. Detta innebär en ökad
budgetbelastning med 45 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Vi finner det också angeläget att det görs en översyn av de regler som
reglerar det s. k. fribeloppet, dvs. det belopp studenterna får tjäna innan
studiemedlen börjar trappas av.

I dag är fribeloppet 55 % av basbeloppet men gäller för kalenderhalvår,
f. n. 11165 kr.

Denna senare regel innebär en rad olägenheter för studenterna. Ofta har
de inte fått någon löneutbetalning före den 30 juni, utan hela lönen för
feriearbetet kommer efter halvårsskiftet. Det innebär att många studenter
får sina studiemedel reducerade trots att deras inkomster långt ifrån uppgår
till två gånger 11165 kr.

Studiemedel utgår endast för nio månader av året. Många studenter
arbetar således för sin försörjning under årets resterande tre månader. Det är
då rimligt att de skall kunna göra det utan att riskera att deras studiemedel
reduceras på grund av regler som inte är ändamålsenliga. En rad
överväganden måste dock göras.

Å ena sidan kan det finnas anledning att ha regler som begränsar
förvärvsarbete under terminstid, å andra sidan finns det studerande som
kontinuerligt har praktikinslag i sin utbildning. Det finns också anledning att
ifrågasätta om inkomster intjänade under de tre feriemånaderna över huvud
taget skall påverka studiemedlen, som ju endast utgår för de övriga nio
månaderna. Det är därför angeläget att regeringen skyndsamt ser över
reglerna i studiemedelssystemet.

Mot. 1983/84:514

13

Byråkratin inom högskolan

Med anledning av regeringens proposition angående vissa högskoleorganisatoriska
frågor beslöt riksdagen under hösten om vissa smärre ändringar i
högskoleorganisationen. Enligt vår uppfattning behövs det mer radikala
förändringar när det gäller högskolans institutionella organisation. En viktig
åtgärd är att avskaffa regionstyrelserna och ersätta dessa med samrådsorgan.
Med ett sådant system bör de kontakter som är nödvändiga inom varje region
kunna klaras av utan den administrativa överbyggnad som regionstyrelserna
utgör. I samband med nyss nämnda proposition beslöt riksdagen att ändra
ordningen för avgivande av anslagsframställning. I likhet med vad flera
universitet då framförde anser vi att den hittillsvarande ordningen där
fakultetsnämnderna avgav anslagsframställning direkt till UHÄ var väsentligt
bättre och att den därför ånyo bör införas.

Folkpartiet har i skilda sammanhang intagit en restriktiv hållning till
allmänintressen i de lokala högskoleorganen. Att som skedde genom
riksdagens beslut i höstas ändra sammansättningen i förvaltningsnämnderna
och tillföra dessa allmänintressen var enligt vår uppfattning en överdriven
klåfingrighet mot en ordning som har fungerat utmärkt. Riksdagen bör
därför fatta beslut om att bibehålla den ordning som fortfarande gäller.

Examensbenämning

Enligt vår uppfattning är det viktigt att vi får en mindre strikt reglering av
flera utbildningslinjers uppbyggnad. Det är också angeläget att fördjupningsstudier
kommer att krävas på allt fler utbildningslinjer och att attraktiva
examensbenämningar knyts till dessa linjer. Starka skäl talar därvid för att
filosofie kandidatexamen skall användas som examensbenämning. Enligt
nuvarande bestämmelser bör dock examensbenämningar utformas så att de
ger meningsfull information om utbildningens omfattning, innehåll eller
huvudsakliga inriktning. Enligt vår uppfattning kan detta ske genom att det
till t. ex. en eventuell humanistlinje knyts examensbenämningen ”filosofie
kandidatexamen med humanistisk inriktning” (alternativt: humanistisk
filosofie kandidatexamen; ”hum. fil. kand.-examen”) och till t. ex. samhällsvetarlinjen
knyts examensbenämningen ”filosofie kandidatexamen med
samhällsvetenskaplig inriktning”. Mycket talar därvid för att examensbenämningen
filosofie kandidatexamen med viss inriktning endast bör användas
om fördjupningsstudier omfattande minst 60 poäng ingått i genomgången
utbildningslinje.

Övrigt

Regeringen har aviserat att den avser att lägga propositioner som
behandlar gäststuderande, försäkringsskyddet för studerande och lärartjänstorganisationen
inom högskolan. Vi återkommer med våra synpunkter
på dessa frågor när regeringen har presenterat sina förslag.

Mot. 1983/84:514

14

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi *

1. att riksdagen under ett särskilt anslag anvisar 4,9 milj. kr. till
grundläggande högskoleutbildning utöver vad regeringen har
föreslagit för att öka antalet nybörjarplatser läsåret 1984/85
med 700 utöver vad regeringen har föreslagit,

2. att riksdagen beslutar att anvisa 3,5 milj. kr. till grundläggande
högskoleutbildning utöver vad regeringen har föreslagit för att
genomföra kvalitetsförstärkande åtgärder på ekonomlinjen och
juristlinjen,

3. att riksdagen beslutar att anvisa 3 milj. kr. till grundläggande
högskoleutbildning utöver vad regeringen föreslagit för att göra
per capita- förstärkning på systemvetenskapliga linjen,

4. att riksdagen beslutar att fr. o. m. höstterminen 1985 förlänga
den systemvetenskapliga linjen till 160 poäng samt att inrätta en
påbyggnadslinje på ADB-linjen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tillträdesutredningen får tilläggsdirektiv att utarbeta nya tillträdes-
och antagningsregler till högskolan som innebär att det
för allmän behörighet till längre högskoleutbildningar skall
krävas treårig gymnasiekompetens och minst betyget 3 i de
aktuella karaktärsämnena på högskolan samt att ett system för
viktning av betyg skall införas,

6. att riksdagen beslutar att avveckla regionstyrelserna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om införandet av filosofie kandidatexamen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående anslagsframställning för forskning
och forskarutbildning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående förvaltningsnämndernas sammansättning.

Stockholm den 17 januari 1984
JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp)

* Se även motion 1983/84:515