Hemvändande från internationell tjänst

Motion 2001/02:Fö265 av Martin Nilsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt Försvarsmakten att ta fram en handlingsplan för att förbättra mottagandet och uppföljningen för personer som deltagit i internationell tjänst.

Motivering

Den svenska utlandsstyrkan fyller en mycket viktig funktion för vår säkerhets- och försvarspolitik. Sverige har deltagit i fredsbevarande operationer sedan 1948, och just nu arbetar ungefär 1 000 svenska män och kvinnor ute på olika missioner runt om i världen. De tjänstgör mellan 6 och 12 månader beroende på vilken befattning de har.

Utlandsstyrkan finns ute på ett antal missioner tillsammans med personal från andra länder. De olika missionerna arbetar under mandat från Förenta Nationerna (FN) eller från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

Efter utlandstjänstgöringen har Swedint ett hemkomstprogram för alla som deltagit i missionerna. Som en del av programmet återlämnas utrustning och vapen, man håller hemkomstsamtal och man genomför en medaljceremoni där soldaterna får en medalj för sina insatser. Efter tjänstgöringen finns även en obligatorisk återträff som organiseras av Swedint 4 till 12 månader efter hemkomsten. Om man upplever besvär kopplade till utlandstjänstgöringen och vill ha hjälp med stödsamtal eller fysisk rehabilitering kan man vända sig till stödsektionen. Har man ådragit sig en skada har man rätt till rehabilitering och till ersättning enligt lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. 1999 antogs lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (1999:568) och förordningen om utlandsstyrkan inom Försvaret (1999:569). Försvarsmakten har därmed fått ett utökat ansvar för rehabilitering och stöd till dem som deltagit i utlandstjänstgöring. Lagen gäller retroaktivt sedan 1993. Huvudansvaret för rehabilitering och stöd ligger på Swedint.

Efter tjänstgöringen finns även Fredsbaskrarna Sverige som är en rikstäckande kamratförening som samlar alla som gjort FN-tjänst eller deltagit i andra utlandsuppdrag sanktionerade av FN. Fredsbaskrarna har olika former av social verksamhet och bedriver även kamratstödsverksamhet. Denna bygger på ett 30-tal personer med bakgrund i utlandsstyrkan och som fått en speciell utbildning i kamratstöd. Allt arbete bedrivs ideellt.

Sverige har inte så omfattande tradition av att ta hand om ”krigsveteraner” och personal som deltagit i missioner utomlands. Det som görs, både i offentlig och ideell regi, är bra, har förbättrats genom åren och fyller en mycket stor funktion. Samtidigt är behovet mycket stort både av ett erkännande för de insatser som våra soldater i utlandsstyrkan har gjort och i vissa, säkert många, fall för fysisk och psykisk rehabilitering. Möjligen finns också ett behov av att detta erkännande tydliggörs utåt mot den svenska allmänheten t ex i form av en utställning som hålls ständigt aktuell. Därför bör Försvarsmakten utarbeta en sammanhållen handlingsplan för mottagandet vid hemkomst från utlandstjänst och för hur vi ska följa upp varje enskild soldat efter tjänstgöringen. Vid utarbetandet av en sådan sammanhållen handlingsplan kan det kanske vara bra att titta på hur andra länder gör. Det är också viktigt att detta inte ses som en fråga enbart för Försvarsmakten utan att hela samhället deltar i mottagande och uppföljning för personer som kommer hem efter internationell tjänst.

Stockholm den 5 oktober 2001

Martin Nilsson (s)