Hemkunskap i grundskolan

Motion 1986/87:Ub302 Margareta Mörck och Margitta Edgren (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Ub302

Margareta Mörck och Margitta Edgren (fp)
Hemkunskap i grundskolan

I utredningen ”Hushållning för välfärd” kan man läsa: ”Hushåll är liksom
företag produktionsenheter med bl. a. ekonomiska mål som kräver effektivt
utnyttjande av knappa resurser. De resurser som hushållen förfogar över är
inte bara pengar, utan också tid, arbete och kunskap.” Enligt samma utredning
kan det enskilda hushållet spara hundratals skattefria kronor, bara
man utnyttjar sina tillgångar effektivt.

Redan innan barnen börjar skolan bör de läras att tänka ekonomiskt.
Föräldrars exempel är viktiga, t. ex. hur man väljer kläder, att man ska hålla
god ordning och vårda sina ägodelar och att inte slentrianmässigt kasta bort
matrester. Föräldrarnas tid och omsorg betyder mycket för att ge barn
förståelse för vad god hushållsekonomi innebär.

Utan att generalisera vågar vi påstå att det är dåligt sörjt för att dagens
föräldrar ska kunna uppfylla dessa krav. Mestadels är båda förvärvsarbetande.
Med ett pressat tidsschema har de svårt att klara planering av inköp
och matlagning om de inte har fått lära sig det. Mönstret förs sedan över på
barnen.

Hemkunskap är det enda ämne i grundskolan där man lär ut hushållsekonomi.
Ämnet får stort utrymme i målsättningen för Lgr 80, men inte i timplanen.
Undervisningen ska innehålla kost- och näringsfrågor, skötsel av
ett hem, planering, inköp och matlagning. Alltsammans kunskaper som är
lika nödvändiga för pojkar som för flickor.

Hur kan detta genomföras med endast 2 % av den totala tiden tilldelad
för ämnet i fråga?

En stadieveckotimme (= 40 min) är inlagd på lågstadiets timplan och en
veckotimme per läsår på mellanstadiet. För att undervisa krävs inte någon
särskild behörighet och undervisningen kan bedrivas i ett vanligt klassrum.
I allra sämsta fall får eleverna hålla tillgodo med en muntlig beskrivning av
hur det går till att baka bröd och tillreda en maträtt. Efter grundskolan är
det ytterst få som får hushållsekonomisk utbildning.

I övergången från bondesamhälle till industrisamhälle förvandlades de
flesta av oss från kunniga livsmedelsproducenter till okunniga konsumenter.
Denna påtagliga brist hade kunnat avhjälpas genom insatser i den allmänna
skolan.

Utvecklingen under 1960- och 1970-talen innebar att skolan gavs en mera
teoretisk inriktning, medan praktiska kunskaper och träning värderades
lågt. Skoltrötthet beror ofta på just detta. Ämnena matematik, svenska och
engelska ges den högsta prioritet. Att kunna laga sin egen mat, att lära sig
grundläggande livsbetingelser anses inte lika viktigt.

Samtidigt kan man iaktta en växande rädsla hos människor som undrar
om de industriellt producerade hel- och halvfabrikaten verkligen är hälsosamma.
Eftersom särskilt barnfamiljernas ekonomi blir alltmera ansträngd,
finns det utmärkta skäl för att snarast sprida kunskap om, hur man av
baslivsmedel tillreder goda, näringsrika och billiga måltider. ”Uppfödning
av människor” bör inte längre lågprioriteras i svensk skolundervisning.

Vi anser att ämnet hemkunskap bör finnas på schemat alla nio åren i
grundskolan och att undervisningen bör meddelas av behöriga hushållslärare
i ändamålsenliga lokaler.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om hemkunskapsämnets vikt i grundskolan.

Stockholm den 27 januari 1987

Margareta Mörck (fp) Margitta Edgren (fp)

Mot. 1986/87
Ub302

14