Helikopterräddningstjänsten i Norrland

Motion 1985/86:Fö401 Olle Östrand och Sten-Ove Sundström

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Fö401

Olle Östrand och Sten-Ove Sundström
Helikopterräddningstjänsten i Norrland

För efterforskning och vid behov undsättning inom flygräddningstjänsten
används framför allt försvarets tunga helikoptrar. Erfarenheterna från
många under senare år skickligt genomförda insatser i flyg- och sjöräddningen
och insatser i bl. a. svåra snöoväder visar, att besättningarna är mycket väl
föreberedda för sina uppdrag. En svaghet i verksamheten, inte minst för
sjuktransporter och sjöräddning eller annan räddningstjänst, som behöver
använda de tunga helikoptrarna, är att det inte överallt i den organisation
som täcker landet finns personal i beredskap dygnet runt. På flygflottiljerna i
både Söderhamn och Luleå är beredskapen begränsad till dagtid måndag till
fredag. Helikopterpersonalen brukar kunna fullgöra räddningsuppdrag även
under andra tider. Besättningarna har emellertid ingen skyldighet att delta
och ibland kan de av olika skäl inte göra det. Det finns därför ingen garanti
för att det under kvällstid och helger, när SAS, Linjeflyg och regionalflyget
genomför flera starter och landningar vid flygplatser i norra Sverige, går att
mobilisera en tung helikopter stationerad inom området om en flygolycka
skulle inträffa. Detsamma gäller vid en tåg- eller sjöolycka.

I södra och mellersta Sverige har man däremot dygnet-runt-beredskap
hela veckorna på de tunga Vertolhelikoptrarna, som är stationerade i
Stockholm, Visby, Ronneby och Göteborg. Detta är bra men samtidigt i
högsta grad otillfredsställande att inte samma förhållande råder i Norrland.

Det får ju inte vara så att ett människoliv är mindre värt i vissa delar av landet
än i andra. Norrland utgör ändå två tredjedelar av Sveriges yta.

Detta missförhållande har tidigare påtalats i motioner från vårt håll.

Riksdagen har då avslagit motionerna med hänvisning till att man ville
avvakta räddningstjänstkommitténs slutbetänkande.

Kommittén, som avgav sitt slutbetänkande 1983, ansåg också det vara
ytterst otillfredsställande att tillgången till tung helikopter i den omfattande
del av landet som Norrland utgör, inte kan garanteras dygnet runt. Man
framhåller att insatserna därför blir beroende av om en helikopterbesättning
även när personalen inte har beredskap, kan alarmeras och träda i tjänst
inom den tid som fordras för att åtgärden skall vara meningsfull. Man
framhåller vidare, att när förutsättningar saknas för sådana insatser kan det
bli nödvändigt för en tung helikopter, stationerad utanför Stockholm eller på
Gotland, att i stället delta i räddningsinsats. Oavsett vilken lösning som ligger
närmast till hands kommer insatsen i dessa situationer ofta att fördröjas.

Kommittén föreslog mot den bakgrunden, att det under en försöksperiod

prövas hur en för de norra länen vid helikopterbaserna i Söderhamn och 1

Mot.
1985/86
FÖ401-408

1 Riksdagen 1985186.3 sami. Nr Fö401-408

Luleå gemensamt organiserad beredskap utanför den ordinarie tjänstgöringstiden
skulle komma att fungera. Kostnaderna för en sådan lösning hade
av kommittén beräknats till omkring 700 000 kr. per år.

Det kan framhållas att flygräddningstjänstens organisation i Norge kan
tjäna som ett föredöme. Där finns dygnet-runt-beredskap på helikopterbaserna
över hela landet. Oavsett var en olycka inträffar garanteras räddningsinsatsen
med helikopter inom en och en halv timme från det att helikopterbasen
har fått kännedom om olyckan.

Hemställan

Med det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av åtgärder för en dygnet-runt-beredskap
med räddningshelikopter på flygflottiljerna i Söderhamn och
Luleå.

Stockholm den 15 januari 1986

Olle Östrand (s) Sten-Ove Sundström (s)

Mot. 1985/86
FÖ401

2