Hanteringen av miljöfarligt avfall

Motion 1985/86:Jo769 Sven Munke (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo769

Sven Munke (m)
Hanteringen av miljöfarligt avfall

Mot.
1985/86
Jo769 —774

Batterier som innehåller kvicksilver och kadmium är ett stort miljöproblem.
Genom den snabbt ökade användningen av sådana batterier ökar riskerna
med spridningen av dessa ämnen i miljön. Den ökade förbränningen av
hushållssopor gör att dessa metaller får en okontrollerad och omfattande
spridning i naturen.

Kadmiumhalterna i njurbarken hos befolkningen i Sverige anses ligga i
närheten av de nivåer där skador uppträder. Särskilt känsliga personer
anses redan i farozonen. Kadmium måste redan i dag anses utgöra ett stort
hot mot folkhälsan i Sverige.

Den långa tystnad som inträffade efter den intensiva kvicksilverdebatten
på 1960-talet bryts nu gång på gång av oroväckande rapporter. Antalet
svartlistade sjöar ökar och takten är snarast beroende på med vilken hastighet
livsmedelsverket undersöker fisk från sjöarna. Antalet sjöar med kvicksilverhalt
i fisk som överskrider svartlistningsgränsen på 1 mg/kg anses vara
mångfaldigt större än de sjöar som nu är svartlistade. Samtidigt ifrågasätts
alltmer den gräns på 1 mg/kg som sattes 1966 under protester från flera
experter, bl. a. docent Stig Tejning i Lund. Nya rön bekräftar de farhågor
som han framförde redan i slutet av 1960-talet om riskerna för skador på det
ofödda barnet. Livsmedelsverket har också skärpt sina kostrekommendationer
och avrått gravida kvinnor från att äta insjöfisk.

Kraftfulla åtgärder behövs därför för att minska spridningen av kvicksilver
och kadmium från batterier. Lagen om hälso- och miljöfarliga varor
som stiftades 1973 var tillämplig på batterier av detta slag, men genom en
lagteknisk fadäs lyckades regeringen med stöd av folkpartiet under våren
1985 avskaffa denna lagreglering av kvicksilver- och kadmiumbatterier.
Den nya lagen som trädde i kraft den 1 januari 1986 gäller nämligen endast
kemiska produkter, dvs. kvicksilver och kadmium, men inte föremål som
innehåller dessa kemiska produkter såsom batterier.

Regeringen kan utvidga lagen att gälla även föremål. Regeringen har i
Förordningen om kadmium (SFS 1985:839) reglerat viss användning av
kadmium och kemiska föreningar där metaller ingår. Kadmium får inte
användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne. Varor
som ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som innehåller ett sådant
ämne som stabilisator eller som färgämne får inte importeras yrkesmässigt.
Av detta framgår att förordningen inte omfattar kadmiumbatterier.

Särskild förordning finns om miljöfarligt avfall utfärdad med stöd av
lagen om kemiska produkter (SFS 1985:841). Av 4 § i förordningen framgår

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr Jo769—774

att den inte gäller när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall
enligt 1 § första stycket renhållningslagen (SFS 1979:596).

Av detta framgår att förordningen om miljöfarligt avfall inte gäller för
batterier som används i hushållen.

Även i förordningen om kemiska produkter(SFS 1985:835) utvidgas lagens
tillämpningsområde att omfatta varor som behandlats med kemiska
produkter som kan befaras medföra skada på människor eller i miljön på
grund av sina egenskaper. Där anges i 2 § andra stycket att den som yrkesmässigt
tillverkar, importerar eller överlåter en sådan vara som angetts
ovan skall, även om särskild föreskrift inte har meddelats, iaktta de försiktighetsmått
som lagen föreskriver.

Även här faller hushållens användning av kvicksilver och kadmiumbatterier
utanför lagregleringen.

Det kan således konstateras att genom en lagteknisk fadäs är inte lagar
eller förordningar inom produktkontrollens lagsystem tillämpliga på
kvicksilver- och kadmiumbatterier.

Lag om kemiska produkter behöver därför snarast ändras så att de föremål
(varor) som kan medföra miljö- och hälsofara genom sina kemisktfysikaliska
egenskaper omfattas av de försiktighetsmått och begränsningar
som gäller för miljö- och hälsofarliga kemiska ämnen och beredningar.
Därmed öppnas också möjligheter för att få kontroll över hanteringen av
kvicksilver- och kadmiumbatterier.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att lag om kemiska
produkter ändras så att även varor som är hälso- och miljöfarliga
genom sina kemiskt-fysikaliska egenskaper omfattas av lagens försiktighetsmått.

Stockholm den 24 januari 1986
Sven Munke (m)

Mot. 1985/86
Jo769

2