Handläggningen av vårdnadsmål m. m.
Motion 1986/87:l410 Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
Motion till riksdagen
1986/87 :L410
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
Handläggningen av vårdnadsmål m. m.
Stora brister i barns rättsskydd
Det finns många exempel på att barn är eftersatta när det gäller rättsligt
skydd. En undersökning om olycksfall nyligen visade t. ex. att förundersökningar
angående barnolycksfall nästan genomgående läggs ner. Ansvarsfrågan
tas sällan upp i domstol. Av 20891 granskade mål fanns inte ett enda,
som behandlade barnolycksfall. ”Vi ser inte så allvarligt på barnolycksfall,
man vet ju hur barn är” och ”barnet borde ha förstått att det var farligt” var
återkommande motiveringar till att förundersökningar lagts ned och berättigade
åtal ej väckts.
Ilse Wetters nyligen framlagda doktorsavhandling Barnet och rätten visar
lika tydligt som föregående exempel att rättsmyndigheter inte ser på barn
utifrån barnens perspektiv. Hon har granskat 679 mål om vårdnad, omhändertagande
och verkställighet. Det har resulterat i ett skrämmande dokument.
Genomgående är det vuxna, som talar över huvudet på barnet.
Vuxenpsykiatriska utlåtanden väger tyngre än barnpsykiatriska och barnen
saknar egen talerätt. Ilse Wetters slutsats att det behövs större inflytande från
psykologer och andra barnexperter finns väl styrkt och dokumenterad i
hennes avhandling.
Barn bör inte längre få vara rättslösa i vårdnads-, placerings- och
omhändertagandemål. Det aviserade betänkandet från utredningen Barnens
rätt emotses därför med stor förväntan.
Kunskap behövs
I utredningen Barns behov och föräldrars rätt (SOU 1986:20) betonas, med
all rätt, att mera kunskap behövs om barns behov och utveckling inte bara
bland förtroendevalda utan i minst lika hög grad bland domare och
nämndemän. Jag vill peka på fyra belysande citat ur avsnitt 9.5, Domare och
nämndemän.
Domare och nämndemän i länsrätterna och de högre instanserna befinner sig
på ännu längre ”avstånd” från barnet i det aktuella ärendet än vad
socialnämndens ledamöter gör. Samtidigt har ju domstolen en större
befogenhet att fatta beslut om barnets och familjens framtid, än vad
socialnämnden och handläggaren/socialsekreteraren har. Betraktar man
detta förhållande ur systemperspektiv, skulle man kunna uttrycka det så att
de formella påverkansmöjligheterna, eller om man så vill — den formella
makten — ökar med avståndet till de människor som berörs. Denna Mot. 1986/87
”maktposition” är emellertid inte på något sätt enkel och okomplicerad. L410
Ett av de stora problemen vid domstolens ställningstagande i omhändertagandeärenden
är med andra ord i vad mån mänskliga relationer låter sig
översättas till det juridiska/processuella språket.
Samtidigt som det således innebär en rättstrygghet för familjen att få
omhändertagandet juridiskt prövat i domstol, finns det också inslag i denna
prövning som kan äventyra säkerheten i bedömningarna.
Mot den här bakgrunden är det angeläget att domare och nämndemän i
länsrätter och högre instanser får en egen ökad kunskapsbas om barns behov
och utveckling. Vi skall här ge exempel på frågor där en fördjupning av
kunskaperna är eftersträvansvärd. Vi har därvid tagit hänsyn till det
förhållandet att socialtjänstens företrädare och domstolens - som ju uppbär
skilda funktioner inom samhällssystemet — inte på något självklart sätt delar
lagstiftningens grundläggande utgångspunkter.
Domstolarnas personal behöver fördjupade kunskaper i t. ex.
□ människosyn och samhällssyn i SoL (bl. a. helhetssynen och vad den i
tillämpningen innebär i arbetet med barn och familj)
□ barns grundläggande behov
□ barns bindningar till föräldrar och närstående
□ barn och separationer
□ barns möjligheter till ”omstämning” till nya vuxna
□ vilka förhållanden tar barn skada av?
□ vad bör en kartläggning av barns vårdbéhov omfatta?
□ vårdinnehåll — en kritisk granskning av vad barn omhändertas till
□ barn och familjer från andra kulturer
□ den sociala utredningen - vilka krav bör domstolen ställa?
Psykolog eller annan barnexpert
I det sista citatet påtalas behovet av en ”kunskapsbas”. En erfaren
barnpsykolog, barnpsykiatriker eller socialkurator skulle på ett utmärkt sätt
kunna fylla den funktionen.
Enligt svenska lagar skall domaren i tvistiga vårdnads- och umgängesmål i
första hand utgå från barnets bästa. Det är en mycket svår uppgift under alla
omständigheter. Utan barnpsykologiska kunskaper kan uppgiften bli näst
intill omöjlig. Man kan inte begära att en domare, utöver sina långvariga,
kvalificerade lagstudier, också skall hinna tillägna sig omfattande kunskaper
om barns utvecklingsgång och behov i olika åldrar.
En erfaren barnpsykolog eller motsvarande behövs utöver nämndemännen,
som ju inte är utvalda efter specialkunskaper. Barnexperten skulle
fungera som medansvarig diskussionspartner till domaren före domslutet.
Vederbörande skulle kunna medverka under t. ex. en fyraårsperiod utöver
sitt ordinarie arbete eller som anställd av domstolen under viss period i större
städer med många skilsmässoärenden.
I samband med rättegång förekommer ofta psykologiska utlåtanden på
begäran av parterna eller rätten angående barnets behov i det speciella fallet.
Endast en expert på området kan känna igen vilka trender inom psykologin
som de olika utlåtandena står för och vilka psykologiska basfakta, som har
relevans i olika åldersgrupper.
I de fall där det kan bli lämpligt att höra barnet om dess syn på den egna 7
situationen är det önskvärt att någon, som redan har långvarig vana vid att Mot. 1986/87
tala med barn, finns tillgänglig. L410
Om domaren under en längre tid på detta sätt fick samarbeta med en
erfaren barnpsykolog eller motsvarande skulle båda parter få tillfälle att
utvidga sina insikter i behandlingen av barn i krissituationer. Det skulle både
i akuta fall och på lång sikt ge möjlighet att verkligen åstadkomma det bästa
för barnet.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående barnpsykolog eller motsvarande barnexpert
vid handläggning av vårdnads- och umgängesmål.
Stockholm den 27 januari 1987
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
8
