Gymnasieskola med teckenspråk i Stockholm

Motion 2002/03:Ub371 av Ana Maria Narti (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statligt särskilt elevanslag till Stockholms stad för inrättande av en modern gymnasieskola för gravt hörselskadade och döva i Stockholm.

Motivering

Föreningen för Hörselskadade och Döva Barn med Familjer, FHDBF, arbetar sedan femton år för ett specialiserat gymnasium. Också de unga dövas organisationer stöder denna verksamhet.

I dag skickas de flesta elever med sådant handikapp till Örebro. Staten finansierar huvuddelen av verksamheten i Örebro medan Stockholms och Göteborgs kommuner svarar för den största delen av ekonomin i två små kommunala gymnasieskolor för hörselskadade (Alvikskolans och Katrinelundsskolans hörselgymnasier).

Verksamheten i Örebro drar höga kostnader och finansieras med betydande statliga anslag, medan de kommuner utanför regionen som skickar elever till Örebro får lägre kostnader att täcka i sin egen budget. Elevernas och föräldrarnas strävan att få en väl fungerande modern skola i huvudstaden stöter på motstånd eftersom den lokala utbildningsförvaltningen inte anser sig ensam kunna finansiera en sådan verksamhet.

Argumenten för en ny gymnasieskola i huvudstaden är övertygande. Det är svårt för eleverna att skiljas från familj och kamratkrets under tonårstiden. Inackorderingarna i Örebro uppfyller inte alltid de krav som en bra bostad för unga handikappade ställer. I Stockholm finns en tillräckligt stor grupp elever och föräldrar som föredrar undervisning på hemorten. Det totala antalet döva elever på ett framtida centralt placerat gymnasium i huvudstaden kan, efter en anpassningsperiod på ett par år, väntas uppgå till ett 70-tal av de 200 som för närvarande går i Örebro. Antalet medelsvårt till gravt hörselskadade elever kan uppgå till mellan 50 och 100. Ersättningen för boende utanför hemorten skulle bortfalla när eleverna stannar i Stockholm och detta skulle leda till en statlig besparing på 100 000 kr per elev och läsår. Nödvändiga pedagogiska resurser kan utan svårighet mobiliseras i Stockholm: teckenspråksutbildning finns på Stockholms universitet, Danderyds folkhögskola, Lärarhögskolan, och ABF och Tolkcentralen ligger också i huvudstaden. Detta bör ges regeringen till känna.

Folkpartiet liberalerna satsar avsevärda belopp på en stor tillgänglighetsreform för landets alla handikappade och statsanslag för en kommunal teckenspråklig gymnasieskola skulle ingå i denna satsning. Den nuvarande socialdemokratiska regeringens budget fortsätter att helt nonchalera de dövas krav på avancerad gymnasieundervisning inom huvudstaden. Eftersom denna attityd varken kan motiveras pedagogiskt eller ur ekonomisk synvinkel bör regeringens ställningstagande på nytt analyseras.

Stockholm den 22 oktober 2002

Ana Maria Narti (fp)