Grundskolans högstadium
Motion 1985/86:ub292 Per Unckel m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1985/86:Ub292
Per Unckel m. fl. (m)
Grundskolans högstadium
Alla barn och ungdomar har rätt att få en utbildning som utvecklar deras
inneboende förmåga. Endast därigenom kan de känna tillfredsställelse med
sig själva. Och endast därigenom kan de utveckla den trygghet och den
självtillit som är grunden för den känsla av gemenskap alla människor
emellan som ett i verklig mening socialt samhälle kräver.
Detta är vår utgångspunkt då vi bedömer hur skolan praktiskt skall vara
utformad för att tillgodose elevernas skiftande krav. Den skiljer sig i
avgörande hänseenden från den socialdemokratiska utbildningsfilosofi som
hittills fått sätta sin prägel på skolan. För socialdemokraterna går ett
kollektivistiskt intresse före hänsynen till den enskilde eleven.
Sitt starkaste genomslag har enhetstänkandet fått på grundskolans högstadium,
där valmöjligheterna gradvis gjorts allt mindre. Att hela grundskolan
organiseras sammanhållet, dvs. utan hänsyn till personlig särart, är en
grundsten i den socialdemokratiska skolpolitiken.
Motivet till enhetstänkandet formulerades så här i socialdemokraternas
riksdagsmotion med anledning av Lgr 80 (motion 1978/79:2606):
Ett samhälle byggt på integration och gemenskap fordrar en sammanhållen
skola med gemensamma referensramar och utan sortering av eleverna. I en
sådan skola finns hinder inbyggda mot utslagning, passivisering och knäckt
självförtroende. En förutsättning för detta är allsidigt sammansatta klasser
och frånvaro av differentiering i skolorganisationen.
Organisationen skall också vara enhetlig. Endast i det inre arbetet kan någon
mångfald tillåtas. Det finns emellertid faror med en sådan mångsidighet
enligt samma motion:
Man måste emellertid vara starkt uppmärksam på att en ökad mångsidighet
kan innebära ökad skiktning av olika elevgrupper. Det måste vara skolans
uppgift att ständigt motverka sådana negativa effekter. Skolan måste t. ex.
aktivt motverka olika tendenser att separera olika grupper från varandra.
Effekterna av de minskande valmöjligheterna har emellertid inte blivit de
som socialdemokraterna hoppats, nämligen att alla elever tillförsäkras en
god utbildning. Tvärtom har utslagningen på högstadiet snarare förstärkts.
De elever som slås ut - antingen i bokstavlig bemärkelse eller genom att de
tillgodogör sig för lite av undervisningen - är dessutom ofta de som från
början hade de sämsta sociala förutsättningarna.
Att det blivit så är egentligen inte förvånande. Elevernas skiftande
personligheter börjar i högstadieåldern att få avgörande betydelse. Tar inte
skolan hänsyn till skillnaderna går entusiasmen för skolarbetet förlorad.
Detta sker oftare hos elever som kommer från s. k. icke studiemotiverade
miljöer. Kunskapsmålet och det sociala målet går därmed båda om intet.
Hänsyn till varje elevs egenart är enligt vår mening det främsta medlet
såväl för att främja kunskapsinhämtandet som för att motverka utslagning.
Större valmöjligheter på högstadiet är därför nyckeln till en skola som
engagerar och utvecklar alla.
Av högstadiets ca 100 stadieveckotimmar utgörs elva av tillval. Det är för
lite för att erbjuda eleverna meningsfulla valalternativ. Den som vill lära sig
mer än ett främmande språk och således väljer ett B-språk som tillvalsalternativ
har t. ex. förbrukat hela sitt valutrymme.
De tre timmarna fria aktiviteter har i många skolor ett från undervisningssynpunkt
tveksamt värde. Många elever beskriver de fria aktiviteterna som
”ren hängtid”. Också temastudierna har lyckats olika väl i olika skolor.
I många skolor har man försökt att bereda eleverna en mera meningsfull
verksamhet än vad som automatiskt följer av läroplanen. Det är vällovligt.
Strömsnäsbruk i Kronobergs län är ett exempel.
I Strömnäsbruk har man tagit konsekvensen av att de fria aktiviteterna är
svåra att göra meningsfulla. Fyra (efter dispens) timmar för fria aktiviteter
har slagits samman med de elva tillvalstimmarna till ett större tillvalsutrymme.
Inom detta utrymme ges eleverna möjlighet att göra två tillval. Tillval 1 är
ett språkligt på tre veckotimmar och tillval 2 är ett alternativ av praktisk
karaktär på två veckotimmar. Inom varje tillvalsgrupp erbjuds i sin tur flera
olika alternativ. Strömsnäsbruksmodellen medger t. ex. eleverna att välja
dels ett B-språk, dels under två veckotimmar ett helt annat ämne, t. ex. data
med ekonomisk inriktning.
En modell för flera valmöjligheter
Strömnäsbruk visar på ett sätt att vidga varje elevs möjlighet att ta till vara sin
personlighet. Modellen går att utveckla. Skissartat skulle det kunna ske efter
följande riktlinjer:
o Dagens tillval (11 timmar), fria aktiviteter (3) och tematid (9) läggs
samman till ett samlat tillvalsutrymme,
o Innehållet i detta utrymme anges i läroplanen. Valalternativen skall avse
språk, praktiskt-estetiska ämnen och läroämnen,
o Varje elev skall ha möjlighet att välja flera tillvalsalternativ. Alternativen
skall kunna avse båda ämnen enbart tillgängliga som tillval och fördjupningsstudier
i ämnen som är obligatoriska för alla.
o Antalet tillvalstimmar bör gradvis öka ju längre upp i högstadiet eleven
når. Förslagsvis bör de 23 tillgängliga stadieveckotimmarna delas med 6
timmar i årskurs 7, 7 timmar i årskurs 8 och 10 timmar i årskurs 9.
En tillvalsplan omfattande 23 tillvalstimmar skulle mot denna bakgrund
kunna se ut på följande sätt.
Mot. 1985/86
Ub292
7
Varje elev skall kunna välja två eller tre ämnen. Ämnena hämtas från
följande tre grupper av ämnen:
Grupp 1:
Språk
Grupp 2:
Praktiskt/estetiskt ämne
Grupp 3:
Läroämnen
Tyska (3-årigt)
Franska (3-årigt)
Andra språk (1—3-årigt)
Verkstadsteknik
Fordonsteknik
Flantverk
Jord och skog
El och tele
Bild
Musik
Svenska
Matematik
Fysik
Kemi
Biologi
Geografi
Historia
I följande exempel visas hur en elev kan välja tillvalsämnen i årskurserna 7,8
och 9.
Exempel 1:
Årskurs 7: (6 timmar)
Årskurs 8: (7 timmar)
Årskurs 9: (10 timmar)
Exempel 2:
Årskurs 7: (6 timmar)
Årskurs 8: (7 timmar)
Årskurs 9: (10 timmar)
Franska, 3 timmar
El och tele, 2 timmar
Biologi, 1 timme
Franska, 3 timmar
Fordonsteknik, 2 timmar
Kemi, 2 timmar
Franska, 3 timmar
Fordonsteknik, 2 timmar
Matematik, 5 timmar
Verkstadsteknik, 4 timmar
Svenska, 2 timmar
Fordonsteknik, 5 timmar
Svenska, 2 timmar
Fordonsteknik, 8 timmar
Matematik, 2 timmar
Mot. 1985/86
Ub292
Praktisk utbildning som ”jord och skog” och ”verkstadsteknik” bör dessutom
kunna ges i form av praktik på lämpliga arbetsplatser.
Den här skisserade tillvalsmodellen tillgodoser flera krav. Den ger
specialiseringsmöjligheter i fråga om såväl bredd som djup. Men den ger
dessutom ett rikligt utrymme för lärostoff gemensamt för alla elever.
Personlig hänsyn förenas således med hänsynen till behovet av en för alla
gemensam kunskapsbas.
En förändring som kan göras omedelbart är att avskaffa de regler i
läroplanen som förhindrar en angelägen anpassning av undervisningssituationen
till elevernas behov och intressen. Om en skola finner det ändamålsenligt
att gruppera eleverna med hänsyn till detta bör inga hinder föreligga.
För elever med utpräglad skolleda bör lärlingsutbildning kunna påbörjas
efter årskurs 8. Lärlingsutbildningen skall i sådana fall förlängas med ett år.
Det är härutöver angeläget att ge de lokala skomyndigheterna möjlighet
att i särskilda fall medge anpassad studiegång eller t.o.m. skolgångsbefrielse.
Sådana åtgärder kan bidra till att skoltrötta elever senare känner det
lättare att återuppta sina studier. Möjligheterna att medge anpassad
studiegång bör alltså göras större och rätten att i särskilda fall bevilja
skolgångsbefrielse återinföras.
Högstadieval och gymnasieskolan
Flera tillval under högstadietiden gör med nödvändighet att eleverna
kommer att lämna grundskolan med variationer i kunskapsprofilen. Det
påverkar utformningen av intagningsreglerna till gymnasieskolan.
Regeringen har som ”målsättning” att alla elever som lämnar grundskolan
också skall kunna erbjudas plats i gymnasieskolan. I budgetpropositionen
föreslås emellertid inga insatser som kan antas förverkliga dessa regeringens
ambitioner.
Vi vill för vår del formulera intagningsprinciperna till gymnasieskolan på
följande sätt:
Alla elever som uppfyller de förkunskapskrav som det för resp. gymnasial
utbildning finns anledning att uppställa skall också beredas plats. Endast om
uppenbara kostnads- eller arbetsmarknadsskäl talar häremot skall korrigeringar
av elevernas personliga val få ske. En gymnasieskola på denna grund
blir en skola som har förutsättningar att erbjuda kunskap åt alla - inte bara en
plats eller en stol åt alla att sitta på.
Förkunskapskraven är ett viktigt sätt att förbereda eleverna för vad de
senare kommer att möta. Kraven bör kunna formuleras i termer av
genomsnittsbetyg, lägsta betyg i vissa ämnen och i vissa fall genomgångna
tillvalskurser.
Hur de sistnämnda kraven skall byggas upp i detalj finns det skäl att särskilt
noga överväga. Särskild eftertanke bör ägnas frågan i hur stor utsträckning
tillval i årskurs 7 skall behöva påverka förutsättningarna för tillträde till
gymnasieskolans olika delar. Språkens plats är härvid av särskild betydelse.
Oavsett hur tillvalssystemet konstrueras är det av vikt att möjlighet alltid
finns att korrigera ett val som så småningom visar sig vara mindre välbetänkt.
Vi föreslår därför att en ny form av kompletteringsutbildning inrättas efter
Mot. 1985/86
Ub292
9
årskurs 9 för de elever som av olika skäl kan ha behov av en sådan. Eleverna
skall aldrig behöva möta återvändsgränder. En modell för kompletteringsundervisning
utvecklar vi i anslutning till våra förslag om en tidigare skolstart.
En förändring av högstadiet brådskar. Inte minst den påtagliga utslagningen
av elever som inte känner den stimulans som behövs för ett gott
studieresultat talar för detta. Det bör ankomma på regeringen att med stor
skyndsamhet för riksdagen presentera förslag med utgångspunkt från de
riktlinjer vi här har angivit.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan har framhållits hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökade valmöjligheter
i högstadiet i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar avskaffa nuvarande tidsbegränsning för
nivågruppering på grundskolans högstadium,
3. att riksdagen beslutar att möjlighet skall finnas till lärlingsutbildning
efter årskurs 8 i enlighet med vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar om ändrade regler för anpassad studiegång
i enlighet med vad som i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att återinföra rätten att bevilja skolgångsbefrielse
i enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 27 januari 1986
Per Unckel (m)
Birgitta Rydle (m) Hans Dau (m)
Göran Allmér (m) Anders G Högmark (m)
Birger Hagård (m) Rune Rydén (m)
Mot. 1985/86
Ub292
10
