Grundlagsfrågor gällande HBT-personer

Motion 2002/03:K310 av Gabriel Romanus m.fl. (fp, s, v, c, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sexuell läggning skall omfattas av 1 kap. 2 § regeringsformen om statsskickets grunder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra in sexuell läggning i 2 kap. 15 § regeringsformen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att transpersoner, dvs. könsidentitet, skall omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelse 7 kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de som verkar vid myndigheter skall ha kompetens i HBT-frågor.

Riksdagens HBT-grupp

Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Vår utgångspunkt är att det i dag råder brister i svensk lagstiftning och praxis. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet. I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle skall kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.

Våra utgångspunkter

Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som en samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering, men även i lagstiftningen.

Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön. Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkandet LU1973:20 att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”.

Trots dessa ställningstaganden diskriminerar lagstiftningen homosexuella och bisexuella samt även transpersoner. Transpersoner är individer vars könsidentitet och/eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens.

I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i konstitutionsutskottet.

Grundlagen

En grundläggande mänsklig rättighet är att inte utsättas för diskriminerande lagstiftning på grund av sin sexuella läggning eller könstillhörighet. De facto finns det många exempel på diskriminerande lagstiftning (se SOU 1999:104). Därför vill vi att regeringsformens portalparagraf bör ange vilka grunder för diskriminering eller särbehandling i samhället som är otillåtna. Vi anser således att riksdagen skall fullfölja den påbörjade förändringen av skrivningarna om diskriminering i regeringsformens 1 kap. 2 § men att denna utvidgas till att också nämna diskriminering på grund av könsidentitet. Vidare är det angeläget att införa ett skydd mot att riksdagen kan anta lagar som diskriminerar HBT-personer.

I 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen konstateras att hets mot folkgrupp i tryckt skrift är straffbart. Vi vill att riksdagen fullföljer den påbörjade förändringen av denna bestämmelse så att hets på grund av sexuell läggning inkluderas. Reformen bör dock kompletteras med ett motsvarande förbud mot hets mot grupp med anspelning på könsidentitet.

Sammanfattningsvis anser vi att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag som innebär en ändring av 1 kap. 2 § regeringsformen, 2 kap. 15 § regeringsformen och 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Kunskapsbrist

Det finns allvarliga kunskapsbrister inom exempelvis hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, rättsväsendet och poliskåren samt socialtjänsten om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation. Därför finns det mycket att göra för att de som har viktiga funktioner i samhället och som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med HBT-personer har kompetens i HBT-frågor.

Exempelvis socialtjänsten bygger idag på en heterosexuell norm. Därför bör det ställas högre krav på vilken kunskap som socialtjänsten bygger sin verksamhet och fattar sina beslut på. Med de lagändringar som riksdagen har beslutat om ökar behovet av HBT-kompetens inom socialtjänsten i samband med bedömningar av adoptionsärenden rörande samkönade par. Resonemanget utvecklas i HBT-gruppens motion på socialutskottets område.

Men HBT-kunskaperna är bristfälliga på flera olika områden inom förvaltningen. Regeringen bör därför verka för att personal vid myndigheter får bättre kunskaper i HBT-frågor. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 21 oktober 2002
Gabriel Romanus (fp)
Hillevi Larsson (s)	Sofia Larsen (c)
Tasso Stafilidis (v)	Ulf Holm (mp)