Grundlagsändringar

Motion 1986/87:K227 Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :K227

Alf Svensson (c)
Grundlagsändringar

Demokratin är till sin grundläggande karaktär en process. Det statiska
samhället har lämnat demokratin. Demokratin är det ständiga sökandet efter
en grundläggande överensstämmelse om dess innehåll och dess uttrycksformer.
Demokratin måste ständigt erövras åter.

Vi kristdemokrater är övertygade om att en verkig samhällsgemenskap
inte kan skapas utan demokrati och att en verklig demokrati bara kan byggas
upp när den leds utifrån målet om en samhällsgemenskap. Demokrati
handlar inte om majoritetsstyrelse utan om något vida mer.

Den danske statsrättsprofessorn Alf Ross, som ju tillhör en av efterkrigstidens
mest framstående analytiker av demokratin har definierat demokratin
på följande sätt:

”Idealtypen är den statsform i vilken de politiska funktionerna med
maximal intensitet, effektivitet och extensitet utövas av folket på
parlamentarisk nivå.”

Med intensitet avses omfånget av den personkrets som får tillstånd att
delta i omröstningar och val. I praktiken handlar det om rösträtten och dess
verkningar. Effektiviteten handlar om den verkningsgrad varmed folket
förmår göra sina synpunkter gällande. I den mån folket verkar genom sina
representanter beror effektiviteten på styrkan av den kontroll som folket kan
utöva över sina representanter, vilket bl. a. är beroende av valperiodernas
längd och valsystemens övriga konstruktion. Extensiteten handlar om
omfattningen vari det folkliga inflytandet och kontrollen består, dvs. graden
av verklig styrelse.

Sverige har under lång tid utvecklat en demokratisk tradition. Varje
demokrati riskerar dock att fastna i olika former. Varje maktstruktur tycks
ha en inneboende tendens att söka konservera den egna maktstrukturen.
Även i Sverige har sådana tendenser utvecklat sig. En levande demokrati
förutsätter en politisk öppenhet och en förmåga att låta nya opinioner bland
folket ta sig nya uttryck. Rent historiskt har det varit så att nya grupper som
vuxit fram har inneburit en vitaliserad demokrati. Det är därför viktigt att
debatten och initiativen kring vår författning hålls levande.

I denna motion kommer att beröras områden som har med alla tre
dimensionerna av demokratidefinitionen att göra. Det gäller valsystemets
inställning rörande mandatfördelningsspärren i val till riksdagen, utlandssvenskars
rösträtt och valperiodens periodicitet och valdagens inplacering.
Dessutom föreslås inrättande av en författningsdomstol.

Skilda valdagar

Den gemensamma valdagen för val till riksdag, kommunfullmäktige och
landsting var ett utslag av en fyrpartikompromiss i samband med författningsrevisionen
i slutet på 1960-talet. Denna kompromiss har inget egenvärde.
Det finns uppenbara nackdelar med gemensam valdag. Landstings- och
kommunpolitiken riskerar att hamna i skymundan. Inte minst storleken på
de stora kommuner som bildats efter kommunsammanslagningarna har
medfört att lokala frågor kommit helt i skymundan i valrörelsearbetet. Detta
har lett till att många lokala småpartier har dykt upp bl. a. därför att man
uppfattar ett ointresse för kommunpolitiken från de partier som även deltar i
riksdagsvalrörelsen. Detta kan leda till att den kommunpolitiska debatten
snedvrids. Nya lokala partier kan ha en stor betydelse för en vitaliserad
kommundemokrati, men det finns också en risk för att de koncentrerar sig på
en enda fråga till förfång för helheten. Åtskilda valdagar där riksdagsvalet
placeras för sig och landstings- och kommunvalen för sig vore därför en viktig
åtgärd. Även om rikspolitiken aldrig helt kan undgå att påverka lokala val så
kan en sådan ordning leda till att partierna och väljarna i högre grad kan
fokusera den lokala politiken i landsting och kommuner. Det skulle med
andra ord leda till en förbättrad effektivitet i demokratin.

Mot. 1986/87
K227

Fyraåriga mandatperioder

Den treåriga mandatperioden var en konsekvens av den gemensamma
valdagen. Det ansågs att det inte borde gå alltför lång tid mellan val. Om de
tidigare tvåårsintervallerna skulle ersättas med en fyraårig mandatperiod och
gemensam valdag så ansågs tidsrymden mellan valen bli alltför stor för
väljarna. Därför valde man treåriga perioder. Detta har inneburit en
försämrad demokratisk extensitet. En regering får alltför kort period på sig
att genomföra det program som den blivit vald på. Det finns därför också
anledning att ågergå till fyraåriga mandatperioder både för riksdag och de
lokala organen.

Mandatfördelningstekniken

I kravet på demokratins intensitet och effektivitet ligger att väljarnas
inställning till de politiska partierna skall ges ett rimligt genomslag i
parlamentets sammansättning. I princip bör gälla att varje röst skall ha lika
värde för utdelning av mandat. I Sverige har man delvis beskurit denna
princip genom mandatfördelningsspärrar i valet till riksdagen. En valsedelsbeteckning
måste uppnå minst fyra procent av giltiga valsedlar i hela riket för
att få delta i fördelningen av mandaten. Det enda undantaget är om en
valsedelsbeteckning uppnår minst tolv procent i en enskild valkrets. Då kan
riksdagsmandat erhållas där.

Dessa mandatfördelningsspärrar brukar motiveras utifrån behovet av
stabila regeringsmajoriteter. Syftet sägs vara att undvika partisplittring. I och
för sig finns det skäl som talar för att det vore bra med stabila regeringsmajoriteter,
men sådana hör till sällsyntheterna i Sverige trots detta valsystem.

Det normala har alltsedan 1970 års val varit att Sverige har en minoritetsrege- Mot. 1986/87

ring. Majoritetsregeringar tillhör undantagen. Det finns heller inga garantier K227

för att stabila regeringsunderlag etableras bara för att det finns en kraftig
mandatfördelningsspärr. Danmark brukar ofta åberopas som exempel mot
en ändrad svensk spärrsituation. Men det är ett illa valt exempel. De små
partierna har oftast påtagit sig regeringsansvar på ett seriöst sätt. Det stora
problemet där har varit ett tidvis stort missnöjesparti, men det hade inte
kunnat utestängas ens med de svenska spärrarna.

Mandatfördelningsspärrarna är heller inte någon garanti för att inte ett
stort antal partier skall kunna etableras i riksdagen. 11, ex. 1982 års val fanns
det fyra politiska partier som befann sig i närheten av de fyra procenten.

Mandatfördelningsspärren på fyra procent har tämligen abrupta effekter.
Valsedelsbeteckningar som samlar strax över 200 000 röster blir helt utan
mandat medan beteckningar som samlar strax över 220 000 röster får minst
14 mandat. Dessa tröskel- eller falluckeeffekter är helt orimliga. I vissa fall
kan det leda till att en mycket stor del av svenska folket saknar representation
i landets parlament. Demokratins intensitet och effektivitet blir lidande i en
sådan situation.

Man kan ha förståelse för att valsystemet inte alltför mycket skall
uppmuntra till partibildningar utifrån opportunistiska vindar, men samtidigt
är det viktigt att valsystemet heller inte diskriminerar nya politiska rörelser
genom helt orimliga tröskeleffekter. Det måste finnas dynamik och möjlighet
till vitalisering i det demokratiska systemet. Det svenska valsystemet har
alltför lite av detta; det tillhör i själva verket ett av de mest rigida i
västvärlden.

Det finns självklart olika tekniska lösningar för att göra det svenska
valsystemet mer representativt för väljaropinionen. I debatten framställs
gärna en handlingsduglig riksdag som motpol till en vitaliserad demokrati
öppen för nya politiska opinioner. Men det behöver inte vara motstridiga
krav om man avstår från en absolut millimeterrättvisa när det gäller
riksproportionaliteten. Och det har man ju redan gjort genom nuvarande
system. Om en absolut millimeterrättvisa skulle gälla skulle ju de mandat
som inte fördelas till partibeteckningar under fyra procent egentligen vara
obesatta i riksdagen. Redan nu förekommer alltså en viss överrepresentation
för partierna i riksdagen.

Systemet med fyraprocentsspärren vid fördelning av mandaten bör
avvecklas. Det bör också påpekas att man skulle slippa alltför kraftiga
marginaleffekter i mandatfördelningen om nuvarande riksspärr på fyra
procent ersattes med en intrappningsskala, som kunde börja vid förslagsvis
en procent eller eventuellt vid något lägre nivå. För partier är det ju viktigare
att ha någon representation i parlamentet än att stå utanför helt i ett system
med kraftig initialspärr. Ett sådant system skulle göra valsystemet smidigare
och leda till en ökning av demokratins intensitet och effektivitet.

En annan väg att gå är att kraftigt minska antalet mandat i riksdagen. Då
kommer den jämkade uddatalsmetoden att i sig innebära en mandatfördelningsspärr
som vore tillräcklig utifrån rimliga skäl. Ett genomförande av
detta förutsätter dock en viss självövervinnelse hos ett stort antal riksdagsle

12

damöter. Sett i detta perspektiv är troligen ett intrappningssystem det bästa Mot. 1986/87
alternativet. K227

Svensk medborgares rösträtt

Med ett enkelt riksdagsbeslut kan svenska medborgare som vistas utomlands
fråntas sin rösträtt. Skyddet för denna rösträtt behöver förstärkas och
inskrivas i grundlagen. Rösträtt vid val till riksdagen bör tillkomma svensk
medborgare som är eller någon gång varit bosatt i riket. Det torde vara
naturligt att knyta rösträtten i riksdagsval mycket fast till medborgarskapet.

Författningsdomstol

Det finns flera skäl att ha en rättslig myndighet som granskar samstämmighet
mellan grundlag och annan lagstiftning. Det föreligger visserligen en generell
lagprövningsrätt för svenska domstolar, men den saknar i stort sett praktisk
betydelse. Speciellt när det gäller frågor kring den politiska demokratin finns
det skäl att grundlagen och vallagen kan få prövas utifrån strikt juridiska
aspekter. Viktiga frågor kring valen hanteras nu av valprövningsnämnden,
som ju, bortsett från ordföranden, är en helt partipolitiserad institution. Det
finns också exempel på att man i den politiska debatten har saknat förmåga
att på ett korrekt sätt tolka innebörden av grundlagsparagrafer. En
författningsdomstol skulle i sådana lägen kunna betyda mycket för en
korrekt information till allmänheten.

Även den mest hängivne partipolitiker borde kunna inse betydelsen av en
partipolitiskt oavhängig, ojävisk, juridisk myndighet som kan avgöra tvister
mellan de olika partipolitiska synsätten i frågor av stor juridisk betydelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
förändringar av grundlagen så att åtskilda valdagar och fyraåriga
mandatperioder införs,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära grundlagsförslag
i syfte att ersätta nuvarande mandatfördelningsspärr vid val till
riksdagen med ett intrappningssystem enligt vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
ändring av grundlagen i syfte att skydda rösträtten för svenska
medborgare bosatta utomlands i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
inrättande av författningsdomstol i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 26 januari 1987
Alf Svensson (c)

13