Grovt rån

Motion 1994/95:Ju622 av Lennart Fridén (m)

Genom att som gärningsman hävda att man använt sig av
vapenattrapp vid ett begånget rån och då det som vapen
använda föremålet inte kan återfinnas eller det på annat sätt
inte kan bevisas att ett verkligt vapen brukats, döms man i
våra domstolar regelmässigt enligt BrB 8:5 för rån.
Bedömningen av brottets grovhet görs alltså utifrån
brottslingens agerande, inte från offrets upplevelse. Detta är
oacceptabelt.

Den som utsätts för ett, som man upplever reellt, dödshot
även om det rör sig om ett ofarligt ''vapen'' kan för all
framtid drabbas av sådana skador att de t.o.m. kan vara värre
än de som man kan få av ett verkligt vapen. I alla lägen där
ett föremål används vilket upplevs som livshotande måste
dömas enligt BrB 8:6 för grovt rån. Man måste i
bedömningen utgå från den drabbade. Skäl finnes alltså att
vidtaga sådana förändringar av bestämmelserna i berört
lagrum, att då hot mot livet har uttalats eller troliggjorts
genom bruk av vapen eller vapenliknande föremål,
gärningen regelmässigt bedöms som grov.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändring av brottsbalken
med avseende på bedömningen av rån.

Stockholm den 24 januari 1995

Lennart Fridén (m)