Granskning av djurförsöks vetenskapliga värde

Motion 1985/86:Jo519 Jörn Svensson m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo519

Jörn Svensson m. fl. (vpk)
Granskning av djurförsöks vetenskapliga värde

Den allt livligare offentliga diskussionen om exploatering av och experiment
med djur har bl. a. inriktat sig på värdet av djurförsök från principiell
och vetenskapsteoretisk ståndpunkt. En av utgångspunkterna för diskussionen
har varit faktiska exempel på att preparat varit skadliga för människor,
trots att de enligt försök på djur ansetts oskadliga.

Problemets kärna är naturligtvis den etiska fråga som här uppstår: Kan
det över huvud försvaras, att utsätta djur för lidanden, om dessa ur människans
synvinkel dessutom är vilseledande eller meningslösa?

Redan på ett teoretiskt plan kan en rad skäl framföras för allvarliga tvivel
på djurförsökens informativa värde.

Mellan människan och andra djurarter ligger en mycket lång tidrymd av
biologisk utveckling. Denna evolution har hela tiden ökat avståndet och
jämförbarheten mellan arterna. Men framför allt är djuren i full utsträckning
underkastade den biologiska evolutionen och urvalsprocessen. För
den moderna människan har den civilisatoriska utvecklingen neutraliserat
denna process. Människan är en produkt av en mot den naturliga urvalsprocessen
skyddad tillvaro. Detta är en kvalitativ skillnad i förhållande till
djurvärlden, som logiskt måste göra jämförbarheten osäker.

Djurtester har som uppgivet motiv att undersöka bakgrund och mottaglighet
för sjukdomar liksom reaktioner i övrigt på olika preparat och substanser.
Tester på djur kan emellertid nästan aldrig reproducera sådana
komplicerade kombinationer av omständigheter, som förekommer i människans
miljö. Människans miljö är oerhört mycket subtilare och mångsidigare,
då det gäller påverkan från olika substanser och kombinationer därav.
Det faktum att en substans verkar olika på människor, beroende på det
sammanhang, vari påverkan sker, gör också att djurförsök kan slå helt fel.

Ett praktiskt exempel på tvivelaktigt värde av djurförsök är allergitester.
Allergiska reaktioner hos en människa är något annat och vida mer komplicerat
än blott en enkel reaktion på ett visst allergen. En mängd andra faktorer
styr reaktionen, både de yttre omständigheterna vid påverkan och psykiska
bakgrundsfaktorer — dvs. ting som inte kan reproduceras vid djurtester.

Det mest påtagligt tvivelaktiga i branschen är användning av djur vid
tester av psykofarmaka. På psykets område existerar över huvud taget ingen
parallellitet i vetenskaplig mening mellan människor och djur. Människans
hjärna har — utan att fysiologiskt förändras nämnvärt — under utvecklingens
gång byggt psykiska strukturer av ett slag, som saknas hos djuren. Det är

i de avancerade strukturerna i det mänskliga psyket, som psykiska konflikter
i föhållande till omgivning väsentligen uppstår och utspelas. Djurförsök
ger här ingen egentlig information — detta bortsett från att ingen
forskare ju egentligen kan utröna vad experimentdjuren psykiskt upplever.

Att djurförsök trots dessa uppenbara tvivel används, synes delvis bero på
att många sammanhang tolkas från snävt fysiologiska utgångspunkter, när
de i själva verket har sin tyngdpunkt i andra faktorer. Det är t. ex. en högst
tvivelaktig hantering att ge djur alkohol för att vinna information om människors
alkoholism. Alkoholmissbruk i det mänskliga samhället beror ju
väsentligen på annat än fysiologiska förhållanden. Dessa förhållanden kan
med mycket större säkerhet och mer direkt studeras t. ex. via medicinska
data eller via utförliga anamneser med alkoholproblematikerna själva. Vad
en råtta — eller ännu värre en berusad fågel! — kan säga oss om alkoholproblemen,
torde ha föga värde.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de logiska och teoretiska invändningarna
redan vid ett första påseende är så allvarliga, att de ger skäl
för en grundlig undersökning om djurförsökens värde. De borde dessutom
föranleda ett krav på omvänd bevisföring från djurförsökarnas sida — endast
om den vetenskapliga metoden är säker och tillräckligt förfinad, borde
man över huvud ens överväga djurförsök. En sådan omvänd bevisföring är
desto mer motiverad, som djurförsök alltjämt används också i fall där alternativa
och bättre metoder redan finns.

Hemställan

Mot bakgrund av vad här anförts föreslås

att riksdagen hos regeringen begär en kvalificerad, självständig
och kritiskt grundad utredning om det vetenskapliga värdet i försök
med djur.

Stockholm den 27 januari 1986
Jörn Svensson (vpk)

Viola Claesson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk) John Andersson (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1985/86
Jo519

7