Godtrosförvärv

Motion 1992/93:L902 av Sven-Olof Petersson och Birger Andersson (c)

Allt mera stöldgods kommer ut på marknaden och blir
försålt. Det är ofta missbrukare som säljer detta stöldgods
för att få pengar till sitt missbruk. Givetvis är det också
andra som säljer saker av varjehanda slag som de kommit
över genom stöld. Köpare finns och de regler som i dag
gäller för s k godtrosförvärv tycks inte avskräcka.

För den som förlorat sin egendom är det ofta svårt att
kunna få tillbaka det som rätteligen tillhör dem. Regler och
lagstiftning finns på området men de lösenregler som gäller
synes krångliga och kränkande inte minst med tanke på den
skada som den bestulne redan har lidit. Visserligen kan man
genom försäkringar skydda sig mot den ekonomiska skada
som uppstår vid en stöld, men föremål av skilda slag kan
ofta ha långt större värden än enbart de ekonomiska.
Föremålen kan ofta ha stark personlig, familjär eller annan
stark koppling till den ursprunglige ägaren.

Det har tidigare framhållits att det blev den som handlat
i god tro som blev ekonomiskt drabbad om nuvarande
regler förändrades. Rimligen borde det väl vara så att det
är den bestulne ursprunglige ägaren som i första hand skall
skyddas. Lagen om godtrosförvärv måste rimligen vara
utformad så att den motverkar stöld och handel med stulna
varor.

Lagstiftning i olika länder

Vid en genomgång av lagstiftningar i olika länder finner
man att Sverige är ett land, som är mycket generöst i sin
nuvarande lagstiftning gentemot förvärvare av lösöre.

I lagstiftningen kan man urskilja två huvudprinciper,
nämligen vindikationsprincipen och extinktionsprincipen.
Vindikationsprincipen gynnar den ursprunglige ägaren
framför den godtroende förvärvaren. Den renodlade
vindikationsprincipen innebär att den ursprunglige ägaren
är berättigad till att vederlagsfritt återfå egendomen från
den godtroende förvärvaren. Extinktionsprincipen innebär
att den godtroende förvärvaren ges företräde framför den
ursprunglige ägaren.

Skillnaden i gällande lagstiftning i olika europeiska
länder vad gäller godtrosförvärv är påtaglig, även om
lagstiftarna värjt sig mot att tillämpa de renodlade
huvudprinciperna. Danmark och Portugal hyllar
vindikationsprincipen. Sverige och Italien är två exempel på
länder, som starkt hyllar extinktionsprincipen.

När det gäller synen på godtrosförvärv av stöldgods har
Danmark, Finland och Norge en gemensam grundsyn. Man
tillämpar vad avser synen på stöldgods
vindikationsprincipen, vilket innebär att den ursprunglige
ägaren har oinskränkt rätt att återfå sin egendom från den
godtroende förvärvaren. Det skulle enligt vår uppfattning
vara ytterst värdefullt om det i de nordiska länderna
utvecklades en gemensam grundsyn i lagstiftningen vad
gäller godtrosförvärv av stöldgods. Som framgår av vad som
tidigare framhållits i vår motion finner vi starka skäl, som
talar för att Sverige skärper sin lagstiftning vad gäller
godtrosförvärv av stöldgods och tillämpar en gemensam
grundsyn med övriga nordiska länder.

Lagen måste därför vara utformad så att den ställer
stränga krav på den som köper stulna varor och ger den
ursprunglige ägaren ett fullgott skydd. Den nuvarande
lagstiftningen inom området synes därför vara otillräcklig i
synnerhet som handeln med stulna varor fortfarande är
oacceptabelt hög. Det är därför lämpligt att en översyn av
den gällande lagstiftningen om godtrosförvärv nu kommer
till stånd. I detta sammanhang bör då också övervägas
regler för en starkare undersökningsplikt hos köparen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
lagstiftningen avseende godtrosförvärv och att erforderliga
förslag till ändringar läggs fram i syfte att motverka handel
med stöldgods samt att förbättra den ursprunglige ägarens
ställning vad gäller förvärv i god tro.

Stockholm den 18 januari 1993

Sven-Olof Petersson (c)

Birger Andersson (c)