Godstrafiken i sydvästra Skåne

Motion 1991/92:T517 av Anita Jönsson och Gunnar Nilsson (s)

Västra Skåne har en mycket utsatt position vad det gäller
utsläpp från trafiken.

Det är därför av stor vikt att infrastrukturen planeras på
ett sådant sätt att bl.a transporter på järnväg underlättas.

I nuvarande planeringsunderlag för järnvägstrafiken där
det bl.a. måste tas hänsyn till Öresundsförbindelsen och till
en ökad handel med östra Europa, diskuteras en ny
riksbangård, som skall ingå i ett framtida system för
omhändertagande av ökad godstrafik på järnväg inom, till
och från Sverige.

Idag går tågen genom mycket tätbefolkade områden och
ofta med trädgårdarna direkt gränsande till spåret. De
kommuner som framförallt kan bli berörda är Eslöv,
Kävlinge, Lomma, Lund och Svalövs kommuner.

Det regionala perspektivet ställer nu stora krav på
långsiktighet och systemtänkande. Kollektivtrafiken
föreslås i ökad utsträckning vara spårbunden, inte minst av
miljöskäl, varför kravet på tillräcklig spårkapacitet och
säkerhet bör ställas högt.

Med den förväntade ökande trafiken av gods och farligt
gods kommer dessa områden att bli utsatta för stora
störningar och olägenheter med ökad transittrafik.

Ett nytt godsspår ger också fördelar genom att det
friställer spårkapacitet för ökad persontrafik i den del av
Skåne där expansionstrycket nu och i framtiden är som
hårdast. Det är därför av starkt intresse att verka för en
planering, som ger god flexibilitet i framtiden.

Av denna anledning med den ökade godstrafikens
inverkan på den aktuella regionen bör en ny sträckning för
godstrafiken i västra Skåne anläggas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny sträckning av godstrafiken i
sydvästra Skåne.

Stockholm den 21 januari 1992

Anita Jönsson (s)

Gunnar Nilsson (s)