Glykolanvändningens miljöeffekter

Motion 1986/87:Jo822 Britta Bjelle (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Jo822

Britta Bjelle (fp)

Glykolanvändningens miljöeffekter

Glykol är en färg- och luktlös kolväteförening med sötaktig smak. Den
förekommer i två olika former, etylen- och propylenglykol, som skiljer sig
mest genom olika tekniska egenskaper.

Industriellt används glykol främst inom plastindustrin och som frostskyddsmedel.
Glykol är ett ämne som är svagt toxiskt och som kan orsaka
irritation på huden samt i ögon och luftväggar vid exponering. Som
frostskyddsmedel används glykol i en blandning av 60 % glykol och resten
vatten. I den blandningen ligger fryspunkten vid -55°C. Glykol och vatten
blandas dessutom med rostförhindrande ämnen och färgmedel för avisning
av flygplan.

Vid avisning av flygplan besprutas framför allt vingarna och stabilisatorer
med glykolvattenblandningen för att avlägsna snö, is eller rimfrost och för att
förhindra nybildning av is eller rimfrost.

Anledningen är att redan ett tunt lager av snö, is eller rimfrost på översidan
på en flygplansvinge avsevärt reducerar lyftförmågan vid en given hastighet.
Detta förhållande är kritiskt vid starten av flygplanet då all tillgänglig
lyftkraft erfordras för att starten skall kunna genomföras på ett säkert sätt.
Hittills har avisningen av flygplan skett manuellt från fordon. Den överflödiga
vätskan får rinna ned i ett avloppssystem och vanligtvis vidare till naturen
eller i vissa fall till ett kommunalt reningsverk. Mängden av detta spill uppgår
till mer än 25 % av sprutad vätska.

Glykol som exponeras för luft bryts ned biologiskt under syreförbrukning
med hjälp av bakterier. Nedbrytningstakten är beroende av temperaturen.
Hög temperatur, dvs. 20—25°C ger en snabb nedbrytning medan låga
temperaturer ger långsam nedbrytning. Det senare fallet är det vanligaste då
avisning sker enbart vintertid och kan då ge ackumulerade mängder i
omgivningen tills varmare årstider kommer. Vid otillräcklig syretillförsel
sker en oxidation varvid det bildas aldehyder som har en genomträngande
lukt av lök.

Vid avledning till kommunalt reningsverk är glykolblandningen en hög
belastning på verkets biologiska reningssteg, varför det måste ske en
portionering av glykol. Emellertid kan noteras att internationella tillverkare
av glykol föreskriver destruktion genom förbränning av ren glykol.

Som exempel kan nämnas att en flygplats av Arlandas storlek använder ca
1 000 000 liter på en säsong dvs. från den 1 oktober till den 1 maj varje år.

Ur miljösynpunkt är det otillfredsställande att överflödig glykolblandning
får rinna ut i naturen.

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att utreda användningen av glykol och dess miljöeffekter
samt komma med förslag till åtgärder.

Stockholm den 27 januari 1987

Mot. 1986/87
Jo822

Britta Bjelle (fp)