Generell pant på systembolagets vin- och spritflaskor

Motion 1982/83:395 Lennart Pettersson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion

1982/83:395

Lennart Pettersson m. fl.

Generell pant på systembolagets vin- och spritflaskor

Miljökostnadsutredningen föreslog i sitt betänkande SOU 1976:35 Dryckesförpackningar
och miljö ett antal åtgärder för att minska nedskräpningen.
Bland dessa förslag var pant på systembolagets samtliga vin- och spritflaskor.

Samma krav framfördes också i den socialdemokratiska partimotionen i
miljöfrågor (1979/80:760).

Det bör nu vara dags att gå från ord till handling när det gäller ett generellt
pantsystem för systembolagets vin- och spritförpackningar. Det är då
angeläget att pantsystemet utformas på ett sådant sätt att såväl miljö- som
sysselsättningsmässiga hänsyn tas.

Statens industriverk har här anvisat en väg i sin utredning SIND PM 1982:1
Förpackningsglasindustri - konsekvenser av återvinning och returanvändning,
nämligen den s. k. återglasmetoden som innebär att buteljerna återtas i
systembutikerna och/eller vid särskilda externa inlämningsställen och återgår
till glasbruken i form av krossglas.

Tillverkningen av förpackningsglas sker på två platser i Sverige - Hammar
och Limmared. De två glasbruken ägs av PLM. Bruken i Hammar och
Limmared sysselsätter f. n. 270 resp. 365 anställda och de är helt
dominerande på sina resp. orter. Hammar är specialiserat på dryckesförpackningar
och Limmared på förpackningsglas för läkemedel och livsmedel.

Omkring 1970 tillverkades i tre glasbruk årligen nära en miljard
glasförpackningar. Volymen har därefter successivt gått ner. Från 31
produktionslinjer 1970 har antalet reducerats till 10. Produktion vid fullt
utnyttjande av dessa linjer är 450 miljoner förpackningar/år.

SIND-utredningen har utförligt analyserat orsaken till det minskade
produktionsunderlaget. Nämnas här kan bl. a. den stora minskningen av
engångsglas för öl- och läsk i början av 1970-talet, därefter dels en allmän
tillbakagång för flera av de produktgrupper som packas i glas, dels en
övergång till plastförpackningar inom delar av livsmedels- och läkemedelssektorn.

Enligt PLM ligger den kritiska produktionen på ca 400 miljoner
förpackningar/år för att tillverkningen även framgent skall kunna ske vid två
bruk. Om man inte kan hålla en sådan volym kommer man att tvingas lägga
ner ett av de två glasbruken.

SIND:s framtidsprognos när det gäller förpackningsglaset är pessimistisk.
Den innebär att den inhemska efterfrågan på svenskt förpackningsglas

Mot. 1982/83:395

6

kommer att minska med ungefär 10 % 1980-1985, dvs. en minskning från 368
miljoner till 330 miljoner förpackningar/år.

Förutsättningarna för export är ogynnsamma. Den relativt stora export
som sker i dag är inte motiverad av lönsamhetsskäl utan är framtvingad av att
kortsiktigt finna avsättning för överkapacitet som uppstått i den svenska
tillverkningen. Denna olönsamma export kan därför med all sannolikhet inte
upprätthållas på sikt.

Med en beräknad inhemsk efterfrågan på svenskt förpackningsglas på ca
330 miljoner förpackningar/år och en olönsam och vikande exportmarknad
ser det mörkt ut vad gäller möjligheterna att upprätthålla produktionen vid
båda de svenska glasbruken, där främst Hammar är i farozonen.

Miljökostnadsutredningens betänkande från 1976 har visat att det
föreligger en långt gående politisk enighet om att ett generellt pantsystem för
systembolagets vin- och spritflaskor bör genomföras, så att nedskräpningen i
naturen kan minskas.

De skräpmätningar som har utförts visar visserligen att vin- och spritglas
endast svarar för en mindre del av antalet skräpföremål. Det bör dock
betonas att man här räknar antalet föremål och att ett kolapapper ger samma
utslag i statistiken som en söndrig vinflaska.

Om beräkningsgrunderna i stället hade varit de olägenheter samhället
upplever i form av skador, upplockningskostnader etc. så hade självfallet vinoch
spritglasens andel härav ökat betydligt.

Ett annat problem vad gäller vin- och spritflaskorna är den negativa roll de
och allt glas spelar i omhändertagandet av hushållsavfall. Andelen glas i
hushållsavfallet är närmare 10 %. Något sätt att med nuvarande behandlingsmetoder
för avfall tillgodogöra sig glaset som en avfallsresurs (jfr
pappersavfall i förbränningen) finns inte. Glaset varken försvinner eller
reduceras genom någon typ av behandling. Har glaset en gång kommit in i
avfallsströmmen så kommer glasmassan att stanna kvar där och utgöra ett
problem. Dessutom är flaskor eller glassplitter en klar nackdel i själva
insamlingsledet och kan orsaka skador och problem för renhållningsarbetarna.

Ett effektivt administrerat återtagningssystem borde kunna leda till en
återlämning av minst 75 % av alla vin- och spritbuteljer. Detta innebär att det
glas från vin- och spritsortimentet som hamnar i soporna minskar från 70 000
ton till mindre än 25 000 ton. En bredare återtagning av hushållsglas, som
naturligtvis är betydligt svårare att åstadkomma, kan på sikt innebära en
minskning med ytterligare 10 000-15 000 ton glasavfall. Denna jämförelse
visar klart var åtgärderna i första hand bör sättas in.

Som ovan redovisats innebär nuvarande efterfrågeutveckling för glasförpackning
att ett av Sveriges två återstående förpackningsglasbruk måste
läggas ned. Ett utbyggt returglassystem med återfyIlning av ”gamla flaskor”
innebär att denna utveckling påskyndas ytterligare. Ett rätt utformat
pantsystem för vin- och spriflaskor enligt SIND:s modell blir däremot ett

Mot. 1982/83:395

7

direkt stöd för sysselsättningen vid de två hotade glasbruksorterna Limmared
och Hammar. Enligt vår mening bör riksdagen därför nu uttala sig för ett
generellt pantsystem som främjar såväl miljö som sysselsättning.

Den av SIND föreslagna modellen har fått namnet ”återglassystem för
Systembolagets vin- och spritsortiment”.

Återglas används såsom benämning på glas som returneras av konsumenten
men som inte återfylls på det sätt som returglas gör. Återglaset blir i stället
till krossglas och råvara i glasproduktionen.

Ett hanteringssätt där allt systembolagets vin- och spritglas görs till återglas
har, som ovan visats, betydande fördelar. Det ger underlag för en
nyproduktion av ökande omfattning, vilket är positivt av sysselsättningsmässiga
skäl och av miljöskäl, eftersom detta enligt resonemanget ovan innebär
att man kan ta hand om det krossglas som alstras och använda det som råvara.
SIND har också visat att det är ett billigt system.

Allt vin- och spritglas som säljs av systembolaget beläggs med pant. Panten
tas ut av tillverkaren resp. importören som ett pristillägg och följer flaskan till
konsumenten. Konsumenten lämnar tillbaka flaskorna i systembutikerna
och får då tillbaka pantbeloppet.

Eventuellt kan man tänka sig att också använda sig av särskilda fristående
återköpscentraler. Dessa bör i så fall knytas till redan befintliga rörelser med
bemannad verksamhet och livlig konsumenttrafik, såsom stormarknader,
köpcentra, bensinstationer etc.

Tekniken för en automatiserad återtagning av vin- och spritflaskor finns
redan utvecklad. Detta är alltså inget problem. Dessutom utgår skissen ovan
ifrån en återlämning där systembolaget och Vin & Spritcentralen inte
belastas med hantering av de återlämnade glasen. Det kan slutligen vara
lämpligt att konstruera återglassystemet enligt samma mall som returburkssystemet,
dvs. med ett fristående pantbolag som hanterar administration av
pant, eventuella återköpscentraler etc.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
att riksdagen uttalar sig för

1. att ett generellt pantsystem snarast införs för systembolagets
vin- och spritsortiment,

2. att pantsystemet utformas på ett sådant sätt att nedskräpningen
i naturen minskar och sysselsättningen vid de två förpackningsglasbruken
tryggas.

Mot. 1982/83:395

Stockholm den 18 januari 1983

LENNART PETTERSSON (s)
LAHJA EXNER (s)

INGEMAR KONRADSSON (s)
HÅKAN STRÖMBERG (s)
GUNNAR STRÖM (s)

STURE ERICSON (s)
HELGE HAGBERG (s)
KARIN FLODSTRÖM (s)