Gemensam vårdnad

Motion 1996/97:L420 av Andreas Carlgren (c)

Barn behöver båda sina föräldrar. Ofta innebär en skilsmässa
inte bara en konflikt som i sig är svår för barnen, utan
dessutom att de mister kontakten med en av föräldrarna, allra
oftast pappan. Utgångspunkten måste dock vara att båda
föräldrarna har ett aktivt ansvar för en nära och vardaglig
kontakt med sina barn även vid en skilsmässa. Det är mycket
viktigt att lagar och regler, liksom myndigheternas agerande,
tillvaratar barns rätt till kontakt med båda sina föräldrar och
skyddar barnet från att bli utnyttjat i en konflikt mellan
vuxna. Hur samhället bedömer barnets och föräldrarnas
rättigheter vid en eventuell skilsmässa är en mycket viktig
signal till föräldrar - och även till dem som planerar att bli
föräldrar.

Familjerättslagstiftningen bygger på att gemensam vårdnad bör vara
utgångspunkten vid skilsmässa. Lagen innebär dock att domstol kan tilldöma
den ena eller andra föräldern enskild vårdnad. Om någon av föräldrarna
motsätter sig gemensam vårdnad och anser sig vara mer lämplig eller den
andra parten olämplig som vårdnadshavare, kan man starta vårdnadstvist.
Därigenom kan man nå egna fördelar och få hela ansvaret för vårdnaden,
medan den andra parten står inför hotet att helt mista vårdnaden om barnet.
Myndigheterna engageras i ett ofta fruktlöst beslut om vilken part som är
mest lämplig som enda vårdnadshavare för barnet. På detta sätt driver lagar
och myndigheter alltför ofta på konflikter som ytterst drabbar barnen, istället
för att stödja samarbete mellan föräldrarna.

Det är väl belagt att enskild vårdnad i det helt överväldigande antalet fall
tilldöms modern. Det är ofrånkomligt att detta inverkar på pappors attityd till
sina barn. Vetskapen om att faderskapet ytterst är på partnerns villkor, att
barnet - inte på grund av pappans egen försummelse mot barnet, utan på
grund av skilsmässa - kan ryckas ifrån en, kan inverka negativt på fäders
engagemang i sina barns liv och uppväxt.

Vid en skilsmässa är barnet den mest oskyddade och utsatta parten.
Utgångspunkten för lagstiftningen måste vara att tillvarata barnets behov och
rättigheter. Samhällets uppgift måste vara att för barnets del begränsa de
problem som kan bli följden av en konflikt mellan vuxna. Därför bör
lagstiftningen ändras så att den endast bygger på gemensam vårdnad som
juridiskt vårdnadsbegrepp.

Det finns naturligtvis fall där den ena föräldern är uppenbart olämplig för
att ha vårdnaden om barnet. Det kan gälla där drogmissbruk, våld eller
liknande förekommer. Detta är mycket allvarliga förhållanden som kan kräva
ingripande från samhällets sida, oavsett om det gäller vid skilsmässa eller
annars. Det sker då på grundval av utomstående och oberoende bedöm-
ningar. I de fall där den ena parten är olämplig för att ha del i vårdnaden, bör
domstol kunna fastställa ett tidsbegränsat upphävande av den gemensamma
vårdnaden. Detta ska sedan bli föremål för kontinuerlig omprövning.

Förändringar av lagstiftningen på det sätt som här beskrivits bör bli
föremål för utredning. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att initiera ett lagstiftningsarbete som förändrar
familjerättslagstiftningen så att den endast bygger på gemensam vårdnad som
juridiskt vårdnadsbegrepp.

Stockholm den 7 oktober 1996

Andreas Carlgren (c)

Anita Johansson (s)

Eva Eriksson (fp)

Kenneth Kvist (v)

Inger Davidson (kd)

Marianne Samuelsson (mp)