Fuktskadade byggnader
Motion 2000/01:Kr268 av Roy Hansson m.fl. (m)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- Fristående motion
- Tilldelat
- Kulturutskottet
Händelser
- Inlämning
- 2000-10-05
- Granskning
- 2000-10-11
- Hänvisning
- 2000-10-11
- Bordläggning
- 2000-10-11
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda åtgärder för att hindra ytterligare fuktskador på de gamla husen i världsarvsstaden Visby. Inledning
Genom begäran hos Unesco att Visby skulle föras upp på världsarvslistan har regeringen markerat viljan att ta ansvar när Hansastaden Visby på något sätt hotas. Det är därför angeläget att detta omsätts i konkreta åtgärder, som säkerställer att detta unika världsarv bevaras fullt ut för framtiden
Bakgrund
Visbys läge i en brant sluttning mot havet innebär att stora mängder grundvatten söker sig under stadsområdet mot kusten. Detta var en av förutsättningarna för samhällets etablerande, men de stora mängderna vatten skulle också komma att medföra problem. Under medeltidens högkonjunktur utnyttjades tomtmarken maximalt för stenhusbebyggelse, vilket innebar att bakgårdar och annan öppen tomtmark byggdes bort. För att den fullbyggda stadens sanitära infrastruktur, med färskvattenförsörjning, latrin- och sophantering skulle fungera, tvingades visbyborna att hitta exklusiva lösningar.
Med ett system av under källargolven belägna murade latrinkammare av ansenlig storlek, som kopplats ihop med avloppsrör av urgröpta trädstammar, lyckades man få kontroll över det nersmutsade vattnet som i avloppsnätet forslades ner till havet. På detta sätt förhindrades att förgiftat vatten blandades med det rena grundvattnet. Systemet kan dateras till 1200-talet.
När Visbys andra högkonjunktur inträffade under 1700-talets andra hälft, förnyades avloppssystemet med kanaler byggda av kalksten. Kanalerna tycks ha tjänat både för rent vatten och i andra fall som avlopp.
Både under medeltiden och 1700-talet tycks man haft kontroll över vattnet. Men med den "moderna" tidens inträde, från det sena 1800-talet och framåt, har man alltmer tappat kunskapen om vattnets underjordiska vägar i Visby. De gamla avloppsrören av trä noteras oftast inte vid ingrepp i gatu- och tomtmark och vatten får i allt större utsträckning söka sig egna vägar mot havet. I dagens Visby, som utnämndes till världsarv 1995, innebär detta att underifrån kommande fukt i byggnader har blivit ett växande problem. Många hus som tidigare varit helt befriade från fuktskador har, genom högre upp belägna markingrepp med förändringar av vattenflöden, plötsligt fått stora fuktproblem.
Fukt i byggnader har i flera uppmärksammade fall i Visby bildat grogrund för den fruktade äkta hussvampen (Serpula lacrymans), en brunrötesvamp som bryter ner cellulosa i trämaterial. Från ett påbörjat angrepp kan äkta hussvamp snabbt sprida sig med mycel över stora avstånd (fem till tio meter) och då ta sig fram över betonggolv, tegelväggar, genom isoleringsmaterial, över plåt etc.
Det finns i dag mer än tio kända fall av angrepp av den äkta hussvampen i Visby. Hitintills har ingen byggnad totalsanerats, dvs blivit helt jämnad med marken, men med en av Sveriges största samlingar av trähus från 1700-talet utgör fuktproblemen och svampen ett stort hot mot världsarvsstaden.
Åtgärder
Fukt i byggnader är till stora delar ett byggnadstekniskt problem där val av byggmaterial, liksom bristfälligt underhåll givetvis påverkar mottagligheten för fukt och röta. För underifrån kommande fukt finns dessutom olösta ansvarsfrågor: Kommunen ansvarar för bortledande av dagvatten, men vem ansvarar för grundvattnet? Det är ett juridisk problem och en försäkringsfråga. Vem tar ansvar för de stora kostnader som ett svampangripet hus ger upphov till? Husägare drabbas hårt ekonomiskt!
Byggnadstekniker och byggnadsbiologer behövs för utredning av skador och för rådgivning inför gatunivåförändringar, ombyggnader, dräneringar m.m. Ett regelverk för hantering av grundvatten i samband med markingrepp måste inrättas och de juridiska och ekonomiska ansvarsfrågorna kring drabbade byggnader måste utredas. För att kunna skapa en beredskap inför framtiden krävs fördjupade utredningar och åtgärdsprogram för alla dessa frågor.
Ovan nämnda utredningar kräver ekonomiska insatser. De bör inledas med ett brett seminarium där företrädare för myndigheter, jurister, försäkringsombud och en rad olika experter ges tillfälle att klarlägga problemen och förbereda de regelverk som är nödvändiga för att motverka dyra och sannolikt oreparabla problem med fuktskador i världsarvet Visby.
Stockholm den 3 oktober 2000
Roy Hansson (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Lennart Fridén (m)
Jan Backman (m)
Anne-Katrine Dunker (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Hjertén (m)
Birgitta Wistrand (m)
Kent Olsson (m)
Yrkanden (2)
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda åtgärder för att hindra ytterligare fuktskador på de gamla husen i världsarvsstaden Visby.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda åtgärder för att hindra ytterligare fuktskador på de gamla husen i världsarvsstaden Visby.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.