Friköp av historiskt arrende

Motion 1991/92:L505 av Tuve Skånberg (kds)

I Skåne, liksom på många andra håll i landet, befinner
sig ännu jordbruksbefolkningen i osjälvständighet under
historiskt betingade arrendeförhållanden. Fortfarande har
institutioner av publikt slag samt fideikommiss från
ståndssamhällets tid mandat att råda över den gamla
bondejorden och dess brukare. Inte sällan har
arrendatorernas släkt brukat sin gård i generationer.

Lantbrukarna ifråga har trots manifestationer utestängts
från alla äganderättsreformer trots att de ursprungliga
premisserna bakom godsens överhetsställning för länge
sedan upphört. Dessa ägarmonopol över
jordbruksbefolkningens hus och jord -- arrendejord som de
ärvt i generationer -- hör inte hemma i vårt demokratiska
samhälle. Systemet innebär rättsosäkerhet,
tvistesituationer, osjälvständighet, påtvingad avfolkning,
allt till skada för både enskilda och samhället.

Av det nyligen framlagda betänkandet Historiskt
arrende -- förslag till friköpslag (SOU 1991:85) framgår
att frågan om friköpsrätt från och till har varit aktuell i olika
lagstiftningssammanhang sedan mer än 100 år.

Det får emellertid inte återigen stanna vid ett
betänkande. Eftersom utredningen varit partssammansatt
och den samstämmigt kommit fram till praktiska lösningar,
bör nu en lagfäst rätt till friköp tillförsäkras denna
befolkningsgrupp, som alltsedan historisk tid haft den
moraliska äganderätten till sin jord och boplats.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagfäst friköpsrätt vid historiskt
betingat arrende.

Stockholm den 24 januari 1992

Tuve Skånberg (kds)