Friköp av historiska arrenden

Motion 1994/95:L503 av Björn Samuelson m.fl. (v)

Under mer än tio års tid har frågan om friköp av historiska
arrenden varit föremål för olika behandlingar i riksdagen.
Vänsterpartiet har under denna tid i alla sammanhang hävdat
rätten till friköp för arrendatorer som under generationer
varit de verkliga brukarna av jorden. Sambandet mellan
brukande och ägande har hävdats.

Lagutskottet har i betänkande 1989/90:LU6 förordat att
friköpsrätt för historiska arrenden skall införas. I
motiveringen för beslutet skriver utskottet bl.a.:

Enligt utskottets mening måste de krav på en friköpsrätt
vid historiska arrenden som framförts under årens lopp ses
mot bakgrund av att det i dag saknas generella regler som ger
en jordbruksarrendator rätt till ersättning för de investeringar
som gjorts på arrendestället.---

Det värde som arrendegårdarna representerar för
jordägarna har således till stor del skapats genom det arbete
som arrendatorerna och deras släkt utfört och de ekonomiska
uppoffringar som de gjort. Det är därför inte svårförståeligt
att arrendatorerna önskar att genom en friköpsrätt få trygghet
för att de gjorda investeringarna i framtiden kommer dem
och deras familjer till gagn.---

För alla jordbruksarrendatorer gäller generellt sett att de --
i den mån inte annat avtalats med jordägaren -- själva får
svara för investeringarna och för hela riskkapitalet och
därmed bära den totala företagsekonomiska risken för
växtodling och djurhållning.

1990 års arrendekommitté lade i oktober 1991 fram sitt
delbetänkande ''Historiska arrenden''. I betänkandet föreslår
kommittén enhälligt att friköpsrätt för historiska arrenden
skall införas med huvudargumentet att det när det gäller
arrendeställen som i generationer bebotts och brukats av
arrendatorer tillhörande samma släkt, finns starka såväl
ekonomiska som personliga bindningar mellan arrendator
och arrendeställen. Bindningar som är starkare än de på
jordägarsidan. Detta, anser kommittén, motiverar att den
nuvarande arrendatorn bör ges rätt att få nyttjanderätten
omvandlad till äganderätt.

Vi instämmer i kommitténs delbetänkande och föreslår att
det efter fyra års utrednings- och beredningsprocess nu är
dags för riksdagen att omgående fatta ett för regeringen
bindande beslut innebärande att berörda arrendatorer utan
ytterligare dröjsmål får rätt att förvärva lagfart på den jord
som de själva i generationer röjt, brukat, bebyggt och bebott
och som de i realiteten i många fall till väsentlig del redan
äger.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att friköp av historiska arrenden skall
genomföras i enlighet med förslag från 1990 års
arrendekommitté.

Stockholm den 25 januari 1995

Björn Samuelson (v)

Jan Jennehag (v)

Johan Lönnroth (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Per Rosengren (v)

Eva Zetterberg (v)