Fri sjukvård för statsanställda med psoriasis

Motion 1983/84:1323 Ingemar Eliasson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1983/84

1323-1328

Motion

1983/84:1323

Ingemar Eliasson

Fri sjukvård för statsanställda med psoriasis

Psoriasis är en hudsjukdom, som i dag är obotlig. Den är ärftlig och
anlagen kan finnas i flera generationer utan att utlösas. I vissa fall kan
psoriatiker också drabbas av ledbesvär.

Psoriasis behandlas på olika sätt. Den traditionella behandlingen består av
utvärtes behandling av huden i form av bastubad, bad, ljusbehandling och
därefter insmörjning. Man räknar med att ca 2 % av Sveriges befolkning lider
av psoriasis. Av dessa behöver 15-20 % kontinuerlig behandling under större
delen av livet.

I Stockholms län driver Svenska psoriasisförbundets länsavdelning fem
öppenvårdsanläggningar för psoriatiker, i regel öppna kl. 09.00-20.00.

Länsavdelningens sjukvårdande verksamhet är reglerad genom avtal mellan
försäkringskassan i Stockholms län, landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd
och länsavdelningen. Behandlingsanläggningarna, vid vilka ca 70000
behandlingar utfördes under 1983, ingår i landstingets sjukvårdsplan.

Verksamheten finansieras, förutom av ersättningar från socialförsäkringen, i
sin helhet av landstinget. Genom ovannämnda avtal gäller också samma
regler för patienter, som vid annan offentlig sjukvård. Patientavgifter,
högkostnadsskydd etc. är således desamma. Landstinget har tillsyn över
verksamheten och dess revisorer granskar den ekonomiska förvaltningen.

148 § allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST)
regleras bl. a. frågan om rätt till ersättning för sjukvårdande behandling. En
förutsättning för att ersättning härför skall kunna utgå är att den
sjukvårdande behandlingen meddelas inom den offentliga vården.

Statligt anställda med psoriasis har fram t. o. m. 1981 fått ersättning enligt
48 § AST för sjukvårdande behandling vid länsavdelningens öppenvårdsanläggningar.
Under våren 1982 har statens arbetsgivarverk på förfrågan
meddelat berörda statliga myndigheter, att rätt till ersättning enligt
ovannämnda paragraf för den aktuella behandlingen inte föreligger.

Enligt statens arbetsgivarverks tolkning, omfattas däremot vård vid
exempelvis KS, SÖS och Danderyd av bestämmelserna för fri sjukvård för
statligt anställda. Vid sjukhusen meddelas vård under en begränsad del av
dagen. Dessutom tillämpas tidsbeställning. Förutom merkostnader och
produktionsbortfall för den statliga arbetsgivaren innebär detta väsentliga
nackdelar för de psoriasissjuka statligt anställda, som härigenom kommer att
få lägga ned avsevärd tid på resor och väntan på sjukhus.

Landstinget har erbjudits att överta länsavdelningens behandlingsanläggningar
men föredrar, att verksamheten fortsätter i samma regi som hittills.

1 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 1323-1328

Mot. 1983/84:1323

2

Följaktligen har landstinget dimensionerat öppenvårdsresurserna vid
sjukhusen härefter.

Statligt anställda med psoriasis diskrimineras härigenom ekonomiskt när
de låter sig behandlas i öppenvård vid Svenska psoriasisförbundets
länsavdelnings behandlingsanläggningar i Stockholm.

Länsavdelningen har påpekat detta för statens arbetsgivarverk utan att
vinna förståelse härför.

Vi anser, att psoriasissjuka inte skall behöva bli ekonomiskt lidande på
grund av en misstolkning av begreppet offentlig sjukvård. Vård vid Svenska
psoriasisförbundets länsavdelnings behandlingsanläggningar i Stockholm
bör därför i detta avseende jämställas med offentlig sjukvård.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen uttalar sig för att vård vid Svenska psoriasisförbundets
behandlingsanläggningar som står under överinseende av
sjukvårdshuvudman vid fråga om huruvida ersättning för
vårdkostnaderna skall jämställas med offentlig sjukvård.

Stockholm den 24 januari 1984

INGEMAR ELIASSON (fp)