Förvaringen av försöksdjur, m. m.

Motion 1986/87:Jo518 Ingvar Eriksson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87:Jo518

Ingvar Eriksson m. fl. (m)
Förvaringen av försöksdjur, m. m.

En stor del av de ca 500000 försöksdjur som förbrukas årligen i Sverige
utsätts inte för några plågsamma ingrepp eller tester men utsätts ändå för ett
- i detta sammanhang - helt onödigt lidande på grund av det sätt på vilket de
förvaras.

Kaniner, som är flockdjur, sitter oftast en och en i burar, som är så små att
de i dessa inte kan ta ett enda kaninsteg.

Råttor och hamstrar, som är mycket aktiva och lekfulla djur, tvingas till
sysslolöshet i små kala burar.

På alla institutioner i Sverige som använder apor sitter dessa sociala och
högtstående djur i små kala burar utan möjlighet till sysselsättning, motion
eller socialt liv. Apor, som är dyra i inköp, används flera gånger och sitter
därför många år i dessa burar. På Primatlaboratoriet i Uppsala fanns 1984 en
rhesusapa som var 30 år gammal. Den mesta tiden av sitt liv hade den
tillbringat i en bur med en golvyta på 0,9 m2 och en höjd på 1,20 m.

Även hundar förvaras ofta i helt kala burar med en golvyta på ca lm2.
Rastningen sker på många ställen i ett rum i stället för utomhus. De hundar
som används är beagle och stövare - alltså drivande jakthundar med stort
behov av motion och "jakt” - men de får inte ens komma ut och få den
stimulans som nya spännande dofter ger en hund.

Vid miljö- och hälsoskyddsförvaltningarnas årliga inspektioner av institutionernas
djurstallar påtalas varje år brister i förvaringen av djuren: kaniner i
långtidsförsök i för små burar, överbeläggning i råttburar, dålig ventilation
osv.

Bestämmelserna måste ändras så att djuren kan få leva under förhållanden
som tillgodser deras biologiska behov. Även om djurförsöken är nödvändiga,
kan det inte vara nödvändigt att djuren tvingas leva under så dåliga
förhållanden.

I Sverige krävs godkännande av lantbruksstyrelsen för att få föda upp bl. a.
hundar och katter till försök, s. k. destinationsuppfödning. Detta system
gallrar bort olämpliga uppfödare. Men det brister tydligen i planeringen så
att en del försöksdjur importeras från länder som inte alls har den kontroll av
uppfödare som Sverige har. Om denna import av försöksdjur skall fortsätta,
borde samma krav ställas på de utländska uppfödarna som på de svenska,
samt även transporterna ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Hemställan

Åberopande det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bättre förvaring av försöksdjur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om uppfödning och transport av importerade
försöksdjur.

Mot. 1986/87
Jo518

Stockholm den 26 januari 1987
Ingvar Eriksson (m)

Gunnel Liljegren (m) Elisabeth Fleetwood (m)