Förvaltningen av stiftelser

Motion 1985/86:L238 Stig Gustafsson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: L238

Stig Gustafsson m. fl. (s)
Förvaltningen av stiftelser

Allmänt om stiftelser

En stiftelse kan grundas av fysisk eller juridisk person. Som ett led i bildandet
av en stiftelse krävs att egendomen skiljs från stiftarens förmögenhet och förs
över till stiftelsen. Vidare krävs att stiftaren har bestämt det ändamål, vilket
stiftelsen skall tjäna. Ändamålet får inte strida mot lag. Ändamålsbestämningen
måste vara någorlunda preciserad. Annars anses en stiftelse inte ha
kommit till stånd. Dessutom torde krävas att ändamålet skall vara åtminstone
i någon mån varaktigt och den anslagna egendomen av sådan art och
omfattning att det tilltänkta ändamålet skall kunna främjas annat än under en
kortare tid.

Något krav på att stiftelseförordnandet och förmögenhetsdispositionen
skall ha en viss form uppställs inte. I fråga om förmögenhetsdispositionen
kan det dock av allmänna regler följa krav på viss form. Är förmögenhetsdispositionen
en dödsdisposition måste den ske genom testamente. En förutsättning
för att ett stiftelseförordnande skall leda fram till skapandet av ett
särskilt rättssubjekt är att stiftare avsett att stiftelseegendomen skall utgöra
en självständig förmögenhet.

För att en stiftelse skall kunna verka i enlighet med donators föreskrifter
måste någon ta emot stiftelseförmögenheten och svara för dess vård samt i
övrigt sköta stiftelsens angelägenheter. De två huvudformerna för stiftelseförvaltning
är att stiftelsen förses med en egen styrelse resp. att stiftelsen i
förvaltningshänseende knyts till ett redan befintligt rättssubjekt. I sistnämnda
fall används ofta begreppet fond i stället för stiftelse. Enligt den i Ds Ju
1979:4 redovisade stickprovsundersökningen var år 1976 förvaltningen av
nära 40 000 av totalt 50 000 stiftelser (och fonder) anförtrodd annat
rättssubjekt. Stiftelsernas sammanlagda bokförda kapital torde enligt vissa
beräkningar uppgå till 50 miljarder kronor.

Beskattning av stiftelser

Stiftelser är visserligen principiellt skattskyldiga för såväl inkomst som
förmögenhet. Vissa undantag är dock medgivna i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (7 §) och lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (6 §).
Enligt dessa bestämmelser är vissa slag av stiftelser skattskyldiga (till staten)
endast för inkomst av rörelse.

Denna begränsade skattskyldighet gäller bl. a. stiftelser, som har till

ändamål att främja vård och uppfostran av barn, lämna understöd för Mot. 1985/86

beredande av undervisning eller utbildning, utöva hjälpverksamhet bland L238

behövande eller främja vetenskaplig forskning.

För inskränkning av skattskyldighet krävs, utöver ett kvalificerat ändamål
enligt ovan, att minst 80 % av inkomsterna används för det kvalificerade
ändamålet räknat som ett genomsnitt över ca fem år (det s. k. fullföljdsrekvisitet)
och att inte heller ett fåtal personer gynnas. I proposition 1976/77:135
tolkade departementschefen fullföljdsrekvisitet så att 80 % av avkastningen
skulle användas för det ideella ändamålet i genomsnitt över en period av fem
år. Skatteutskottet ville för sin del dock inte utesluta att genomsnittsbedömningen
i vissa fall borde kunna omfatta en längre tidsperiod (se SkU
1976/77:45 s. 29). I ett avgörande från den 19 maj 1980 (dnr 3069-1979) synes
regeringsrätten ha anslutit sig till utskottets bedömning.

Den kontroll som står skattemyndigheterna till buds över stiftelseförmögenheterna
består i att de obegränsat skattskyldiga stiftelserna är deklarationspliktiga
enligt 22 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) om deras bruttointäkter
överstiger 100 kr., medan de begränsat skattskyldiga enligt 33 §
samma lag har att årligen avlämna en särskild uppgift om verksamheten. Den
praktiska betydelsen av denna bestämmelse förringas dock i viss utsträckning
av att skattechefen på ansökan från stiftelsen kan dispensera från den årliga
uppgiftsskyldigheten.

Möjligheten att kontrollera att alla stiftelser avlämnar deklaration eller
uppgift torde endast finnas beträffande sådana som är kända hos skattemyndigheterna.
Det kan här anmärkas att enligt en av riksskatteverket utförd
kartläggning var endast ca 9 500 stiftelser av uppskattningsvis totalt 50 000
stiftelser kända av skattemyndigheterna.

På kort sikt skulle en landsomfattande skatterevision av stiftelser troligen
medföra ett betydande tillskott till statskassan. Som belysande exempel kan
nämnas att skatteförvaltningen i Malmöhus län under våren 1985 undersökte
96 stiftelser och fann enligt en offentliggjord rapport att en samlad
utdelningssumma om minst 22 milj. kr. borde bli föremål för beskattning.

På lång sikt skulle en sådan kontroll innebära att mera medel skulle kunna
delas ut till allmännyttiga ändamål, däribland forskning och utbildning.

Gemensam förvaltning av stiftelser

Basen för stiftelsens verksamhet är förmögenhetsförvaltning. Vid avvägningen
av hur olika placeringsformer närmare skall användas i den praktiska
hanteringen gör sig många synpunkter gällande. Allmänt kan sägas att någon
enhetlig, för alla situationer heltäckande lösning inte finns.

För att vissa placeringsformer i praktiken skall vara aktuella krävs att
stiftelseförmögenheten är av en viss minsta storlek. Med en stor förmögenhet
följer större möjligheter att planera placeringarna på både kort och lång sikt.

Vidare kräver hänsynen till kravet på låga förvaltningskostnader att förmögenheterna
förvaltas så rationellt som möjligt. I fråga om mindre förmögenheter
är det mest ändamålsenligt att möjligheterna till en samförvaltning
av stiftelserna tas till vara. Samförvaltning kan ske genom att ett flertal
mindre stiftelser sammanläggs till en enda fond och att de ingående

stiftelserna formellt upplöses. Mot. 1985/86

Samförvaltning kan också ske utan att stiftelserna upplöses. En tänkbar L238
lösning är därvid att en stiftelse med ett betydande kapital och tillgång till
professionell kompetens ger basservice åt stiftelser, dvs. fungerar som en
”moderstiftelse”. Kapitalet kan då placeras gemensamt. Bokslut måste dock
upprättas för varje stiftelse. De särskilda stiftelserna tar del i kostnaderna för
den gemensamma medelsförvaltningen efter storlek och får sin andel av den
gemensamma avkastningen i proportion till sitt andelstal i den gemensamma
medelsförvaltningen.

Förebilder till gemensam förvaltning av stiftelser, där en moderstiftelse ger
basservice åt andra stiftelser, finns bl. a. i Förbundsrepubliken Tyskland. En
stiftelse, Stifterverband fur die Deutsche Wissenschaft (Stifterverband) är
sålunda en paraplyorganisation för ca 5 000 olika stiftelser. Stifterverband
förvaltar förutom sina egna medel de anslutna stiftelsernas kapital (för
närvarande totalt ca 325 miljoner DM) och understödjer dessa stiftelser vid
planering och genomförande av deras initiativ. Under 1985 delade Stifterverband
totalt ut ca 80 miljoner DM.

Stifterverband, som har till uppgift att främja vetenskaplig och teknisk
forskning samt utbildning, grundades år 1920 till följd av brist på medel till
forskning. Stifterverband har till sig knuten en medlemsförsamling för
stiftelserna, vissa organisationer samt enskilda personer.

Stifterverband har hela förbundsrepubliken som sitt arbetsområde men i
varje delstat finns en dotterstiftelse som är anknuten till moderstiftelsen.

Dessa dotterstiftelser har sina egna styrelser, som är i princip sammansatta på
samma sätt som moderstiftelsens med representanter för det ekonomiska
livet och vetenskapssamhället. Genom Stifterverbands förmedling har ett
stort antal mindre stiftelser i Västtyskland erhållit en möjlighet att få sitt
kapital förvaltat på ett effektivare sätt och dessutom haft tillgång till den
expertis som Stifterverband förfogar över när det gäller investeringar och att
avgöra hur pengarna skall användas, dvs. vilka personer och institutioner
som skall få forskningsbidrag.

Om den ovan skisserade lösningen med en gemensam förvaltning av
stiftelser skall kunna införas i Sverige, kan det behöva övervägas, om en
ändring möjligen bör göras av de bestämmelser som ibland begränsar den
enskilda stiftelsens placeringsfrihet och/eller föreskriver viss angiven kapitalisering.
Den mest praktiska lösningen är härvid att en generellt verkande
ändring sker av de bestämmelser som kan tänkas lägga hinder i vägen för en
rationellt bedriven gemensam förvaltning av stiftelser.

Syftet med en gemensam förvaltning av stiftelser är, som tidigare
påpekats, i första hand att rationalisera förvaltningen av stiftelser. På lång
sikt kan även, som t. ex. i Förbundsrepubliken Tyskland, det målet uppnås
att ett för flera stiftelser gemensamt ändamål bättre kan tillgodoses genom att
större belopp kan disponeras för ändamålet.

Ett av de mera vanliga stiftelseändamålen, åtminstone vad gäller de större
stiftelserna, är att liksom Stifterverband lämna bidrag till forskning. En
forskningsstiftelse med betydande kapital (bokförda tillgångar på drygt 740
milj. kr.) och tillgång till professionell ekonomisk kompetens är Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfond, som bildats av riksdagen. Stiftelsen har genom

sin direkta anknytning till riksdagen en unik ställning som kontaktorgan Mot. 1985/86
mellan politiker och forskare. L238

Enligt sina stadgar har fonden till ändamål att främja och understödja till
Sverige anknuten vetenskaplig forskning. Stadgarna anger bl. a. att verksamheten
skall ges en betydande flexibilitet. I princip skall inte något forskningsområde
vara uteslutet från möjligheten att erhålla bidrag från fonden.

Fondens resurser kan i första hand ses som ett komplement och alltså inte
som ett alternativ till övriga resurser som finns för forskning i Sverige.

Ett incitament till en gemensam förvaltning av stiftelser under ledning av
en större stiftelse skulle kunna vara att vissa skattelättnader lämnades. En
lösning som därvid kan övervägas är att dessa stiftelser generellt frikallas från
skattskyldighet från all inkomst.

Det torde ligga i sakens natur att en moderstiftelse i en med skattelättnader
förenad gemensam förvaltning av stiftelser bör ha en offentligrättslig prägel.

Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond är, som tidigare påpekats, en offentligrättslig
bildning med betydande kapital och tillgång till professionell
kompetens. Stiftelsen synes därför ha goda förutsättningar att kunna spela en
samordnande roll vad gäller stiftelsers förvaltning i enlighet med vad ovan
skisserats.

Hemställan

Med hänvisning till vad nu förordats hemställs

att riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter utreda frågan om
en av skattelättnader initierad gemensam förvaltning av stiftelser.

Stockholm den 23 januari 1986
Stig Gustafsson (s)

Helge Hagberg (s) Margit Sandéhn (s)

Olle Göransson (s) Birger Rosqvist (s)

gotab Stockholm 1986 10146 16