Förundersökningsledning

Motion 1986/87:ju701 Britta Bjelle (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Ju701

Britta Bjelle (fp)
Förundersökningsledning

Efter mordet på statsminister Olof Palme vidtog ett stort och besvärligt
spaningsarbete. Detta leddes av polismästare Hans Holmér. Så småningom
växte misstankarna i styrka och man kunde konstatera att utredningen hade
en misstänkt person.

I detta läge blev chefsåklagare K.G. Svensson förundersökningsledare. I
23 kap. 3 § rättegångsbalken regleras förundersökningen på följande sätt:

”Förundersökningen inledes av polismyndighet eller åklagaren. Har den
inletts av polismyndighet och är saken ej av enkel beskaffenhet, skall
ledningen övertagas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för
brottet. Åklagaren skall ock eljest övertaga ledningen, när det finns påkallat
av särskilda skäl.”

Innehållet i lagtexten innebär enligt Karl Olivecronas Rättegång i brottmål
enligt rättegångsbalken att spanings- och efterforskningsarbetet verkställs
genom polismyndighetens försorg. Det andra stadiet under förundersökningen
leds av åklagaren. Han skall överta ledningen av förundersökningen,
så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Övertagandet markeras
genom att målet diarieförs hos åklagarmyndigheten. Sedan åklagaren
övertagit ledningen av förundersökningen är det han som har att vidta
åtgärder som ankommer på undersökningsledare. Vidare framgår att
åklagaren redan under spaningsstadiet äger meddela anvisningar rörande
undersökningens bedrivande. Att åklagaren skall fungera såsom undersökningsledare
betyder icke att han själv skall omhänderta förhör m. m. som hör
till förundersökningen; det skulle vara omöjligt för åklagaren att hinna med
detta. Utredningsarbetet måste huvudsakligen ske genom polisens försorg.

Meningen är endast att åklagaren skall ha ledningen av arbetet. Även om
åklagaren alltså inte aktivt deltar i förhör och liknande under förundersökningen
har JO i en ämbetsberättelse påpekat att det är undersökningsledaren
som har ansvaret för vad som företas eller underlåts vid förundersökningen.

Dessa regler kan i förstone verka klara och lättolkade.

I förundersökningen av mordet på Olof Palme har emellertid uppstått
samarbetssvårigheter mellan polismästare Hans Holmér och åklagarna, först
chefsåklagare K.G Svensson och därefter överåklagare Claes Zeime.

Den som följt massmedias redogörelse av förundersökningen av mordet
har bibringats den uppfattningen att det råder dubbelkommando i förundersökningen.
De interna samarbetsproblemen tyder på liknande förhållanden.

Rättegångsbalkens regler om förundersökning bygger på förhållandena
som rådde på 1940-talet. Rättegångsbalken tillkom 1942 och genomgick en 1

Mot.
1986/87
Ju701—707

1 Riksdagen 1986187. 3sami. NrJu701-707

genomgripande reformering 1948. På den tiden var åklagare och polischef Mot. 1986/87
oftast en och samma person. Det var endast i Stockholm, Göteborg och Ju701

Malmö samt ett tiotal andra städer som åklagar- och polisväsendet var
åtskilda. I dessa hade städerna det ekonomiska ansvaret för åklagarväsendet
medan staten stod för kostnaderna i övriga landet. 1965 förstatligades polisoch
åklagarväsendet och i samband med detta skildes åklagarväsendet
definitivt från polisväsendet. I samband med förstatligandet skärptes också
kompetenskraven för åklagare. Efter 1965 har polisväsendet vuxit och
utvecklats och är i dag en resursstark myndighet. Förundersökningsreglerna i
rättegångsbalken upplevs säkert alltjämt som riktiga, med hänsyn till
åklagarkompetens och kunskaper genom deras nära kontakt med domstolarna.
Emellertid är det två skilda myndigheter som skall samarbeta och där
viljan till samarbete i det enskilda fallet är avgörande för resultatet.

I utredningen av mordet på Olof Palme har flera höga jurister uppenbarligen
olika uppfattningar om hur rättegångsbalkens regler skall tolkas. Även i
andra städer än Stockholm kan råda dragkamp då det gäller det reella
innehållet i förundersökningsledning.

I stora och komplicerade mål är det särskilt angeläget att samarbetet
fungerar bra. I dessa mål finns ett stort massmedialt intresse och i och med
det kommer prestige lätt med i spelet. Det är därför angeläget att reglerna
angående förundersökningsledning är utförliga och klara och att utrymmet
för egna tolkningar minimeras.

Reglerna i rättegångsbalken har tillkommit i en tid då myndighetsorganisationen
var en annan. Det finns därför mot bakgrund av vad som hänt i
förundersökningen av mordet på Olof Palme skäl att se över och eventuellt
komplettera reglerna i rättegångsbalken om förundersökningsledning.

Hemställan

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rättegångsbalkens
regler angående förundersökningsledning i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 14 januari 1987
Britta Bjelle (fp)

2