Fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62)
Motion 1983/84:185 Tage Sundkvist m. fl.
Mot. 1983/84
185-186
Motion
1983/84:185
Tage Sundkvist m. fl.
Fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för
investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62)
Centerpartiet har länge drivit kravet på att energiförsörjningen i det
längre perspektivet i huvudsak måste tillgodoses genom utnyttjande av
förnybara energikällor och en effektivare energianvändning. Vi fick från
centerns sida driva dessa krav under starkt motstånd från de partier som
representerade majoriteten vid 1975 års energipolitiska beslut och som i
alla situationer gav sitt stöd åt den farliga och storskaliga kärnkraften.
Centerpartiets strävan att introducera och använda inhemska fasta
bränslen förlöjligades. ”Centern tror att man kan basera energiförsörjningen
på kottar och pinnar”, hette det bl. a. Följderna av en kärnkraftsavveckling
skulle bli katastrofala för sysselsättning och välfärd. ”Med centerns
energipolitik kommer vi att få återgå till backstugusittarnas och de
flämtande stearinljusens Sverige”, uttalade kärnkraftsförespråkare tvärsäkert.
Den faktiska utvecklingen har givit oss rätt. Det är av bl. a. ekonomiska,
miljö- och säkerhetsmässiga skäl etc. nödvändigt att fullfölja den politik
som inleddes under centerns tid i regeringsställning i syfte att kraftigt
minska vårt oljeberoende och säkerställa kärnkraftens avveckling. Vi ser
med tillfredsställelse att allt färre ifrågasätter nödvändigheten av satsningar
i syfte att omforma energiförsörjningssystemet mot en effektivare energianvändning
samt användning av inhemsk energi med minsta möjliga
miljöpåverkan.
Den föreliggande propositionen med förslag bl. a. om en fortsättning av
oljeersättningsprogrammet resp. ett särskilt investeringsprogram för 1984
är ännu ett exempel på socialdemokratins tillnyktring från kärnkraftsberusningens
dagar. Föredraganden understryker i propositionen nödvändigheten
av en offensiv energipolitik i enlighet med 1981 års energipolitiska
beslut i syfte att få till stånd en övergång från olja till andra bränslen och
en effektivare energihushållning. Samtidigt framgår dock klart svårigheterna
att frigöra sig från misstro mot en sådan politisk inriktning. Helt
logiskt tror föredraganden att en offensiv energipolitik i enlighet med 1981
års beslut är ”ett led i arbetet att stärka landets ekonomiska och sociala
kris”. Det är dock vår förhoppning att detta uttalande är en enstaka
reminiscens av det synsätt som präglade socialdemokratins tidigare energipolitik.
Vi ser med tillfredsställelse från centerns sida om regeringen i
stället anammar vår syn och ser satsningen på energihushållning och
I Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 185—186
Mot. 1983/84:185
2
utnyttjande av inhemsk energi som ett led i kampen för att öka sysselsättningen
och stärka landets ekonomi.
Propositionen
Allmänt
Propositionens allmänna inriktning är — såsom ovan påpekats — ett
steg i rätt riktning. Propositionen har emellertid uppenbara formella brister
och är i vissa hänseenden klart otillräcklig som underlag för riksdagens
beslut. Framställningen är särskilt vad beträffar finansieringsavsnittet
mycket oklar. Exempelvis Finns ingen redovisning av vad de föreslagna
avgiftshöjningarna beräknas ge i intäkter för kommande år. Regeringens
förslag om att såväl behållningen i olika fonder som inkomsterna av
avgifterna på olja m. m. skall redovisas i budgeten förefaller knappast vara
energipolitiskt betingat utan skall ses som ett försök att bakvägen förbättra
det statsfinansiella läget. Dessa åtgärder bör leda till ett minskat budgetunderskott
på i storleksordningen 1,5 miljarder kronor. Vi kommer nedan
— med de möjligheter den bristfälliga redovisningen propositionen ger i
dessa hänseenden — visa att det föreslagna avgiftsuttaget inte fullt ut kan
motiveras med behovet av att Finansiera oljeersättningsprogrammet och
investeringsprogrammen, utan är att beteckna som en ren budgetförstärkning.
Avgifterna har då blivit delvis förtäckta skatter. Från centerpartiets
sida kan vi förstå regeringens strävan att på olika sätt försöka förstärka
budgeten. Vi kan däremot inte acceptera att det sker på detta sätt. Politisk
hederlighet och respekt för riksdagens arbete kräver att riksdagen får ett
fullflödigt underlagsmaterial att fatta beslut på. Regeringen måste klart
redovisa sina avsikter och inte försöka smygvägen genomföra en skattehöjning.
Vi motsätter oss inte från centerpartiets sida att behållning och
intäkter av oljeavgifter m. m. redovisas över budgeten. Vi förutsätter emellertid
att riksdagen i sin behandling av propositionen begär en redovisning
av regeringen i vilken omfattning de föreslagna förändrade administrativa
reglerna för redovisning av behållning i fonderna och avgiftshöjningarna
enbart är statsfinansiellt betingade och inte energipolitiskt motiverade. Vi
kommer nedan att försöka klarlägga vad såväl de föreslagna avgifthöjningarna
kan beräknas ge som de reella Finansieringsbehoven för oljeersättnings-
och investeringsprogrammen.
I. Oljeersättningsprogrammet
De energipolitiska besluten under 1980/81 års riksmöte innebar bl. a att
en särskild myndighet inrättades, oljeersättningsfonden, vars uppgift var
Mot. 1983/84:185
3
att stödja åtgärder som snabbt sparade olja. För perioden 1981 — 1984
anvisades 1,7 miljarder kronor att täckas genom en särskild avgift på olja.
Denna avgift uppgår f. n. till 50 kr/m5.1 föreliggande proposition föreslås
att denna avgift skall höjas med 4 kr./m5 till totalt 54 kr./m5.
Inrättandet av fonden var ett led i den dåvarande regeringens arbete att
minska vårt stora oljeberoende som Sverige dragit på sig genom de tidigare
socialdemokraternas passiva energipolitik. Dessa ansträngningar har också
lett till att oljeanvändningen nu kraftigt minskar.
I föreliggande proposition anges finansieringsbehovet för oljeersättningsprogrammet
för perioden 1 januari 1984—30 juni 1987 till totalt 1 650
varav 9,5 milj. kr. är lånegarantier. Det finns i propositionen inte redovisat
några bedömningar av oljeanvändningens utveckling och därmed ej heller
hur intäkterna till fonden fördelar sig över åren. En rimlig bedömning av
oljeanvändningens utveckling är att nedgången i fortsättningen kommer
att vara 10—15 %/år under de närmaste åren. Med denna utgångspunkt
kommer intäkterna till fonden under de närmaste 3,5 åren att vara i
storleken två miljarder kronor. För 1984 kan intäkterna till fonden beräknas
bli ca 675 milj. kr.
Vi finner den föreslagna inriktningen och omfattningen av stödet till
oljeersättande åtgärder vara väl i överensstämmelse med nu gällande
riktlinjer och stort sett väl avvägda. Vi ser med tillfredsställelse att föredraganden
nu uttryckligen slår fast att stödet skall inriktas på åtgärder som
leder till att oljeeldade anläggningar ersätts med anläggningar baserade på
inhemska bränslen. Vi vill understryka att det snabbaste sättet att ersätta
olja är användning av skogsbränslen, såsom vi påtalat vid upprepade
tillfällen. Ett ökat utnyttjande av skogsråvara för energiändamål kan även
öka tillgången på industriråvara. Bränsleråvara och industriråvara är kompletterande,
ej konkurrerande råvaror. Stöd till anläggningar som eldas
med skogsråvara kan därför enligt vår mening vara positiv för skogsindustrin
och behöver inte som föredraganden befarar snedvrida konkurrensen
om skogråvaran.
Vi delar även föredragandens uppfattning att något skäl för stöd till
konvertering till el — med tanke på rådande låga elpriser — ej bör medges.
En alltför omfattande övergång från olja till el för uppvärmningsändamål
kan på sikt leda till ett elberoende som försvårar eller omöjliggör den
beslutade avvecklingen av kärnkraften.
1.2 Utformningen av stödet för att ersätta olja m. m.
Stöd till åtgärder för att ersätta olja lämnas för närvarande i form av
bidrag, lån eller räntebefrielse. I vissa fall kan anstånd beviljas för betalning
av räntor eller amorteringar under högst fem år. Lån kan i vissa fall
helt efterges. I propositionen föreslås att det nuvarande stödsystemet bör
ersättas med ett system med bidrag, lånegarantier och villkorliga bidrag.
Mot. 1983/84:185
4
Föredraganden understryker vikten av att stöd endast lämnast till projekt
som bedöms vara lönsamma. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att
lämna bidrag till sådana projekt. Vi vill dock inte motsätta oss att bidrag
och villkorliga bidrag lämnas till projekt med betydande tekniska och
kommersiella risker. I övriga fall bör lånegarantier i regel ges. Strävandena
att försöka få det ordinarie kreditväsendet att ta ett större ansvar för
finansieringen av angelägna energiprojekt är enligt vår mening tillfredsställande.
Ett system där bankerna mera aktivt medverkar bör kunna ge en
enklare administration och hantering av låneärenden än f. n.
1.3 Stödmottagare och stödvillkor för olika slag av projekt
I propositionen föreslås att stödet även i fortsättningen skall vara inriktat
på användare av anläggningar och utgå oberoende av vem som utför
åtgärden. Stödet skall vidare liksom tidigare utgå till fyra grupper av objekt
— PoD-anläggningar, investeringar i fullskaleanläggningar med betydande
kommersiella risker, speciella investeringar i fullskaleanläggningar
med måttliga kommersiella risker samt vissa energibesparande åtgärder i
befintliga processer och byggnader i näringslivet. Vi har från centerns sida
inget att erinra mot den föreslagna uppdelningen av projektgruppen och
stödformer.
Den under beloppsgränsen för stöd är f. n. 50 000 kr. Föredraganden
anser det inte motiverat att ändra denna gräns. Föredraganden finner det
inte heller motiverat att delegera administrationen av stöd till mindre
projekt till de regionala utvecklingsfonderna.
Enligt vår uppfattning innebär den undre beloppsgränden på 50 000 kr.
att alltför många angelägna projekt ej blir stödberättigade. Det krävs
således projekt med en investeringskostnad på minst 100 000 kr. för att
stöd skall kunna utgå. Vi anser därför att den undre beloppsgränsen bör
sänkas till 20 000 kr.
Vi anser från centerns sida att de regionala utvecklingsfonderna och
lantbruksnämnderna bör få administrera stödärenden för mindre projekt
inom resp. ansvarsområde. En sådan delegation torde kunna innebära en
snabbare och effektivare hantering än om samtliga låneärenden skall
behandlas av statens energiverk. En sänkning av beloppsgränsen för stöd
i enlighet med vårt förslag innebär sannolikt också att målgrupper inom
utvecklingsfondernas och lantbruksnämndernas primära ansvarsområden
får större möjligheter till stöd. Vi föreslår därför att de regionala utvecklingsfonderna
och lantbruksnämnderna får i uppdrag att administrera
låneärenden inom oljeersättningsprogrammet för projekt där stödet uppgår
till mindre än 300 000 kr.
2. Uppföljningen av 1983 års investeringsprogram
I propositionen föreslås att de medel som återstår av 1983 års investeringsprogram
bör utnyttjas för vissa strategiskt viktiga energiprojekt av
Mot. 1983/84:185
5
industripolitiskt intresse, för åtgärder inom storstädernas värmeförsörjning
och Sydgasprojektet.
Vidare föreslås att alla som ansöker om bidrag till att uppföra eldningsanläggningar
avsedda för främst torv och som beställer anläggningen
under 1983 i mån av tillgång på medel skall kunna få stöd. 1983 års
investeringsprogram innebar även att ett generellt bidrag om 10% för
investeringar i distributionsanläggningar för fjärrvärme kunde erhållas.
Föredraganden beräknar behovet av ytterligare medel utöver vad som
tidigare anvisats vad avser stöd till eldningsanläggningar avsedda för
främst torv till 170 milj. kr. Medelsbehovet för åtgärder inom storstädernas
värmeförsörjning och Sydgasprojektet beräknas totalt till 160 milj. kr.
Totalt föreslås således anvisade medel för uppföljningen av 1983 års
investeringsprogram under 1984 330 milj. kr.
Vi kommer nedan att redovisa vår syn på hur såväl villkoren för stöd till
distributionsanläggninar för fjärrvärme som stödet till fastbränsleeldade
anläggningar måste vara utformat och hur detta påverkar vår syn på
uppföljningen av 1983 års investeringsprogram.
3. Investeringsprogram inom energiområdet för 1984
Investeringsprogrammet för 1984 anges i propositionen vara ett generellt
stöd för vissa investeringar i energiutrustning och installationer. Det
föreslås ersätta, dels vissa nu gällande stöd inom ramen för energilånesystemet,
dels det särskilda investeringsstöd för torvanläggningar och fjärrvärmeutbyggnader
som utgår under 1983. Stödet föreslås utgå i form av
direkta bidrag för vissa typer av storskaliga energiproduktionsanläggningar
och distributionsanläggningar samt till vissa energitillförselåtgärder i
byggnader.
3. / Stödsystemet för energitillförselåtgärder i bostäder
Statligt stöd för energitillförselåtgärder i bostäder utgår i form av bostadslån
med särskilda villkor — s. k. energilån. Detta system bör enligt vår
mening behållas i sin nuvarande utformning såsom vi föreslagit i annat
sammanhang, (mot. 1983/84:100 i ani av prop. 1983/84:40).
3.2 Stöd till anläggningar eldade med fasta bränslen
I propositionen föreslås att det nuvarande stödet för investeringar i
torveldade anläggningar vidgas till att gälla större anläggningar eldade
med inhemska bränslen. Bidrag föreslås för detta ändamål utgå med 15 %.
Detta förslag är i linje med vad vi från centern länge krävt. Introduktion
och användning av skogsbränsle och torv är det snabbaste sättet att ersätta
olja för uppvärmning. Det särskilda stöd som infördes under 1983 i syfte
att få till stånd torveldade anläggningar innebar emellertid att det, även i
områden där det sannolikt är lämpligare att utnyttja skogsbränslen, satsas
Mot. 1983/84:185
6
på torveldade anläggningar. Den hittillsvarande utformningen av stödet
riskerar därmed att leda till alltför omfattande investeringar i torveldade
anläggningar lokaliserade på fel orter — en utveckling som hade kunnat
undvikas om riksdagen följt vårt förslag om ett generellt stöd för inhemska
fasta bränslen när det särskilda torvstödet infördes.
Tillgången på skogsråvara för energiändamål är mycket god och en
ökad användning av skogsbränslen innebär — såsom vi vid upprepade
tillfällen påtalat och nu även utredningar från SIND och skogsstyrelsen
visat — att tillgången på råvaror för skogsindustrin kan öka när tillgänglig
skogsråvara för energiändamål tas till vara. Ett ökat utnyttjande av skogsbränslen
innebär vidare stora sysselsättningseffekter i de delar av landet
som bäst behöver det samtidigt som landets ekonomi som helhet stärks.
3.3 Terminaler för separering av industrivaror och bränslevaror
Socialdemokratins föreställning om att skogsråvaror för energiändamål
resp. för massaindustrin är helt utbytbara storheter finns även företrädd i
den föreliggande propositionen i förslaget om bidrag på 50 % till investeringen
i terminaler, vars uppgift skall vara att separera industriråvara och
bränsleråvara.
Det framgår inte av propositionen hur dessa terminaler skall organiseras,
ej heller beräknade kostnader för investeringar, nödvändig lokaliseringstäthet
m. m. Vi vill från centerns sida inte utesluta att det kan finnas
ett framtida behov av terminaler för uppsamling av skogsråvara. Inrättande
av terminaler måste enligt vår uppfattning bygga på frivillig medverkan
av de enskilda skogsägarna och inom ramen för det nu fungerande leveranssystemet
för skogsråvaror. Det föreliggande förslaget riskerar att slå
sönder systemet med direktleveranser från de enskilda skogsägarna till
skogsägareföreningarna, vilka separerar industri och bränsleråvaror.
Ett omfattande terminalsystem av den typ som föreslås i propositionen
torde vidare leda till en trögrörlig och administrativt tungrodd organisation
med krav på väl utbyggda kontrollmöjligheter gentemot skogsproducenterna.
Enligt vår uppfattning strider förslaget mot nödvändigheten av
att bygga upp en sund och fungerande marknad för inhemska fasta bränslen,
eftersom en sådan aldrig kan skapas genom ett centralt administrerat
och tvångsinriktat terminalsystem. Den primära uppgiften är — om en
fungerande marknad för inhemska fasta bränslen skall kunna byggas upp
— att få till stånd eldningsanläggningar i första hand baserade på skogsbränslen
och torv. En sund marknad måste bygga på en frivillig samverkan
mellan berörda intressenter och kan inte uppstå genom tvångsåtgärder.
Något stöd till investeringar i terminaler för separering av industriråvara
och bränsleråvara bör därför enligt vår mening ej utgå.
Mot. 1983/84:185
7
3.4 Stödvillkor för värmepumpar, solvärme, spillvärme och
elvärmeanläggningar
Från centerpartiets sida ser vi med tillfredsställelse att föredraganden nu
ansluter sig till våra tidigare framförda krav att stöd till anläggningar som
utnyttjar inhemska bränslen, värmepumpar, solvärme eller spillvärme
skall prioriteras. Det är ur skilda synpunkter nödvändigt, vilket vi påpekar
i andra sammanhang, att användningen av importerad och miljöpåverkande
energi minimeras. Riksdagen bör därför enligt vår uppfattning i ett
särskilt uttalande slå fast att användning av kol får ske först när några
möjligheter att utnyttja inhemsk energi inte står till buds. En sådan inriktning
är även nödvändig om nya energikällor optimalt skall utnyttjas för
värmeförsörjning. Alla värmeförsörjning kräver omfattande investeringar.
När investeringarna är gjorda övergår de till att vara en fast kostnad och
nya uppvärmningsalternativ har att konkurrera mot den kvarvarande rörliga
kostnadsdelen.
Solenergin kommer med dessa förutsättningar att i första hand vara
intressant som basenergi eftersom en fördelaktig fördelning av kapitalkostnaderna
krävs. Solenergin kommer alltså att konkurrera med kolet.
Investeringar som låser fast oss i ett alltför omfattande kolberoende kommer
i hög grad att försena utvecklingen av teknik för billig solenergi avsedd
för uppvärmning, då den kommer att i hög grad få konkurrera enbart med
kolets bränslekostnad. Idag kan många och lönsamma investeringar göras
i värmepumpsteknik, låga driftstemperaturer och energihushållning. Detta
främjar bl. a. en satsning på billig solenergi och måste därför prioriteras
framför satsning på koleldning. Det måste ur bl. a. dessa synpunkter vara
en självklarhet att kolet skall jämställas med oljan i skattehänseende, vilket
vi föreslagit i annat sammanhang.
En djärv framtidssatsning på solenergi med en inriktning som tar till
vara möjligheterna att med hjälp av svensk teknik och svensk produktion
främjar användningen av solenergi kan ge Sverige ett försprång i kunskap
och produktionsteknik med en stärkt ekonomi och ökad sysselsättning
som följd.
Vi delar föredragandens uppfattning att något stöd inte bör lämnas för
investeringar i syfte att utnyttja el för uppvärmning i bostäder. En omfattande
övergång från olja till el för uppvärmningsändåmål innebär stora
risker för att den beslutade avvecklingen av kärnkraften försvåras eller
förhindras. Med tanke på rådande prisförhållanden på elenergi är det
ändå mycket lönsamt att installera anläggningar för elvärme och det kan
ifrågasättas om prisrelationerna mellan el och andra energislag f. n. är
rimliga. Det är samtidigt rimligt att all den överskottsproduktion av el som
f. n. finns kan utnyttjas på sätt som inte innebär framtida låsningar och vi
kan därför biträda att ett särskilt stöd för installation av elvärmeanlägg
Mot. 1983/84:185
ningar i oljeeldade pannor i flerbostadshus och gruppcentraler i avvaktan
på anslutning till fjärrvärme eller naturgas införs.
3.5 Fjärrvärme
För investeringar i fjärrvärmeanläggningar Finns ett system med fjärrvärmelån.
Inom ramen för 1983 års investeringsprogram fanns även möjligheter
att få stöd med 10% till anläggning för fjärrvärmedistribution. I
den nu föreliggande propositionen föreslås att ett särskilt anslutningsbidrag
för fjärrvärmeleverantörer som komplement till småskaliga tillförselåtgärder
i syfte att skapa ekonomisk balans mellan småskaliga och storskaliga
system.
Vi har från centerpartiets sida vid flera tillfällen understrukit att utbyggnad
av flexibla fjärrvärmenät, anpassade till låga driftstemperaturer, i
därför lämpade tätortsområden är en riktig framtidsinvestering och ger
möjligheter till en effektiv användning av tillgänglig energi. Tillkommande
fjärrvärmeanläggningar måste därför redan från början ges en utformning
så att de passar för utnyttjande av alternativa energikällor. Målsättningen
med fjärrvärmeutbyggnaden måste vara att öka handlingsfriheten och
möjligheterna att använda billig miljövänlig energi. Fjärrvärmenät som
inte fyller kraven på anpassbarhet till nya energiformer kommer sannolikt
inte att kunna konkurrera med fastighetsanknutna uppvärmningsalternativ
och därför att av den enskilde fastighetsägaren upplevas som en låsning
till ett alltför dyrt uppvärmningsalternativ med åtföljande konflikter och
besvärande dubbelinvesteringar som följd.
Stöd till fjärrvärmeutbyggnad genom s. k. fjärrvärmelån, särskilda anslutningsbidrag
eller på annat sätt därför enligt vår mening villkoras med
att anläggningen ges en sådan utformning att de kan få en samordnande
funktion och ökar möjligheterna att välja mellan olika energislag och
produktionssätt. De medel som i propositionen föreslås reserverade för
storstädernas värmeförsörjning bör enligt vår uppfattning kunna utnyttjas
av alla i form av ett generellt investeringsstöd om 10% till distributionsanläggningar
för fjärrvärme som beställs under 1984 förutsatt att de villkor
för fjärrvärmeutbyggnad som ovan redovisats är uppfyllda. I annat fall bör
inget stöd till fjärrvärmeutbyggnad utgå och anser sig riksdagen inte kunna
ansluta sig till vår syn på den framtida fjärrvärmeutbyggnaden bör inga
medel reserveras för storstädernas värmeförsörjning eller något anslutningsbidrag
enligt propositionens förslag införas.
Med dessa utgångspunkter för fjärrvärmeutbyggnaden kan vi acceptera
förslaget att stöd till investeringar i värmepumpar inom fjärrvärme- och
naturgasförsörjda områden ej bör ges. Vi vill samtidigt betona att något
förbud mot att på egen hand bekosta en investering av värmepump inom
ett sådant område ej får finnas.
Mot. 1983/84:185
9
3.6 Stöd till små vattenkraftverk
I propositionen föreslås att stöd till små vattenkraftverk, som beställs
under 1984 skall kunna utgå med ett bidrag om 15 %. I avvaktan på att
pågående utredningsarbete avslutats och beretts kan det föreslagna stödet
till små vattenkraftverk t. v. godtas.
3.7 Medelsbehov för 1984 års investeringsprogram
Vårt förslag innebär att avslag yrkas på att stöd till s. k. terminaler för
separering av industriråvara och bränsleråvara skall ges. Vidare skall
enligt vår uppfattning stödet till kommande fjärrvärmeutbyggnad villkoras
med kravet att systemet skall vara så utformat att alternativa energislag
kan utnyttjas. För övrigt kan föreslagna stödvillkor inom ramen för 1984
års investeringsprogram godtas.
Med den ovan föreslagna inriktningen kan medelsbehovet för investeringsprogrammet
inom energiområdet under 1984 beräknas uppgå till 300
milj. kr., varav 100 milj. kr. kan tas av redan anvisade medel till vissa
energibesparande åtgärder inom bostadsområdet för innevarande budgetår.
4. Verksamheten inom energiupphandlingsområdet
Av propositionen framgår att den bedömning vi från centerns sida
redovisade av de reella behov som förelåg för åtgärder i samband med
energiupphandling var riktig. Vi yrkade därvid att 300 milj. kr. skulle
anvisas i stället för 700 milj. kr. till stöd för sådana åtgärder.
Hittills har beviljats eller utlovats stöd för åtgärder i samband med
energiupphandling inom energiområdet 150 milj. kr. I propositionen föreslås
att EUD ges ett förlängt uppdrag samt att 225 milj. kr. anvisas till
åtgärder inom EUD:s verksamhetsområde under 1984 och 1985.
Från centerpartiets sida kan vi biträda att EUD ges ett förlängt uppdrag
i enlighet med vad som föreslås i propositionen. Föredraganden torde nu
liksom tidigare dock kraftigt överskattat medelsbehovet och vi vidhåller
vårt tidigare yrkande att 300 milj. kr. totalt anvisas för åtgärder i samband
med upphandling inom energiområdet. Vår bedömning är att det även
med förlängning av EUD:s verksamhet torde bli svårt att kunna utnyttja
de 225 milj. kr. som regeringen vill anvisa och anser att 150 milj. kr. bör
avsättas för EUD:s verksamhet under 1984 och 1985.
Detta innebär att det enligt vår bedömning kommer att uppstå ett
överskott på 400 milj. kr. som kan utnyttjas vid den sammantagna bedömningen
av medelsbehovet för oljeersättnings- och investeringsprogrammen
inom energiområdet.
Mot. 1983/84:185
10
5. Medelsbehov och finansiering
Regeringsförslaget innebär att det totala stödet för oljeersättande åtgärder
fram till den 30 juni 1987 inom ramen för oljeersättningsprogrammet
skall uppgå till 1 650 milj. kr. varav bidrag och villkorliga bidrag till 660
och lånegarantier in till 915 milj. kr. Stödet för investeringar inom energiområdet
under 1984 inom ramen för investeringsprogrammet anges till 450
milj. kr. Regeringen föreslår i syfte att finansiera de föreslagna åtgärderna
att den särskilda avgiften på oljeprodukter höjs med 10 kr./m3. Vidare att
det nuvarande avgiftssystemet kompletteras med en avgift på bensin med
5 öre/l, på kol med 10 kr./ton samt på kärnkraftsproducerad el med 0,2
öre/kwh. Slutligen föreslås att stödet till oljeersättande åtgärder samt för
investeringar inom energiområdet fr. o. m. den 1 januari 1984 skall redovisas
över statsbudgeten.
Vi kommer nedan att med utgångspunkt från det bristfälliga underlagsmaterial
som föreligger redovisa vår bedömning av medelsbehov och
nödvändiga inkomstförstärkningar för att kunna tillgodose energipolitiskt
betingade målsättningar.
5.1 Oljeersättningsprogrammet
Det totala behovet av bidrag och villkorliga bidrag för 1984 för oljeersättande
åtgärder kan med utgångspunkt från propositionen bedömas vara
225 milj. kr. — lånegarantiramen för perioden den 1 januari 1984 — den
30 juni 1987 som ovan nämnts 915 milj. kr. För täckande av förluster i
samband med givna garantier för oljeersättande åtgärder kan 10 milj. kr.
bedömas behöva avsättas. Totalt behöver således 235 milj. kr. reserveras
för bidrag och förlusttäckning av oljeersättande åtgärder under 1984.
Finansieringen av oljeersättningsprogrammet sker genom den särskilda
avgiften på olja, vilken f. n. är 50 kr./m3 och som föreslås höjas till 54
kr./m3. Intäkterna till oljeersättningsfonden kan med denna utgångspunkt
under 1984 bedömas bli 675 milj. kr.
För 1984 kan således intäkterna till oljeersättningsfonden bedömas uppgå
till 440 milj. kr. utöver vad som krävs för att finansiera stöd till oljeersättande
åtgärder i form av bidrag och villkorliga bidrag samt förlusttäckning
i samband med givna lånegarantier för samma ändamål.
5.2 Uppföljning av 1983 års investeringsprogram
Kostnaderna för uppföljning av 1983 års investeringsprogram, enligt
propositionens förslag, utöver redan anvisade medel för 1984 hänför sig
till dels att ramen för investeringar i anläggningar eldade med torv höjs
med 170 milj. kr., dels att 160 milj. kr. reserveras för fjärrvärmeanläggningar
och Sydgasprojektet. Enligt vår uppfattning bör stödet till torveldade
anläggningar vidgas till att gälla alla större anläggningar eldade med
Mot. 1983/84:185
11
inhemska bränslen enligt samma regler som föreslås gälla för investeringar
inom ramen för 1984 års investeringsprogram av skäl som tidigare redovisats.
Detta innebär att bidrag med högst 15 % bör kunna utgå till den som
beställer en anläggning under 1984 avsedd för eldning med inhemska
bränslen. Den lägre bidragsprocenten medför att medelsbehovet minskar
och ramen kan sättas till 100 milj. kr.
Vi vill erinra om att vi i annat sammanhang föreslagit en lindrigare
beskattning av naturgas än regeringen, vilket avsevärt förbättrar Sydgasprojektets
lönsamhet. Totalt belöper sig således kostnaderna enligt vårt
förslag för uppföljning av 1983 års investeringsprogram till 260 milj. kr.
5.3 1984 års investeringsprogram
Kostnaderna för 1984 års investeringsprogram i enlighet med regeringens
förslag bedöms vara 450 milj. kr. varav 100 milj. kr. tas av redan anvisade
medel för innevarande budgetår.
Vårt förslag innebär att inget stöd bör utgå till investeringar i s. k.
terminaler för separering av industriråvara och att bränsleråvara bör ges.
Vidare att stöd till fjärrvärmeutbyggnad skall vara villkoret så att nya
energikällor kan utnyttjas i fjärrvärmesystemet. Detta innebär enligt vår
bedömning att medelsbehovet minskar med 150 milj. kr. och att kostnaderna
för investeringsprogrammet totalt uppgår till 300 milj. kr., varav 100
milj. kr. tas av redan anvisade medel. Det återstår således att finansiera 200
milj. kr.
5.4 Verksamheten inom energiupphandlingsområdet
Tidigare har anvisats 700 milj. kr. för åtgärder i samband med upphandling
inom energiområdet. Av propositionen framgår att 150 milj. kr. hittills
utnyttjats eller reserverats och att enligt regeringens bedömning ytterligare
225 milj. kr. bör avsättas till EUD:s verksamhet under åren 1984 och 1985.
Vår bedömning innebär — som ovan redovisats — att det totala behovet
för EUD:s verksamhet inte överstiger 300 milj. kr. även om delegationens
uppdrag förlängs i enlighet med propositionens förslag. Detta innebär att
det uppkommer ett överskott på 400 milj. kr. på denna anslagspost.
5.5 Sammanfattning av medelsbehov för oljeersättnings- och
investeringsprogrammen under 1984
Medelsbehovet för oljeersättande åtgärder i form av bidrag, villkorliga
bidrag och förlusttäckning är under 1984 235 milj. kr., vilka finansieras
genom den särskilda avgiften på olja. Kostnaderna för 1983 och 1984 års
Mot. 1983/84:185
12
investeringsprogram under 1984 uppgår totalt till 560 milj. kr. 100 milj. kr.
tas av redan anvisade medel till vissa energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet. För åtgärder i samband med upphandlingen inom energiområdet
uppkommer överskott på 400 milj. kr. Det reella finansieringsbehovet
för att täcka kostnaderna för investeringsprogrammen under 1984
blir således 60 milj. kr.
5.6 Finansiering
Föredraganden anför i propositionen, som ovan nämnts, att den minskande
oljeanvändningen medfört att intäkterna till oljeersättningsfonden
och fonden för åtgärder mot försurning minskat i så stor utsträckning att
det finns risk för att de utgifter som dessa avgifter skall finansiera inte
täcks. Vidare anför föredraganden att det även krävs höjda avgifter för att
Finansiera investeringsprogrammet för 1984.
I propositionen redovisas emellertid inte vare sig hur det förväntade
underskottet är eller hur stora intäkter de föreslagna avgiftshöjningarna
beräknas ge. Enligt vår bedömning kan regeringens förslag till avgiftshöjningar
beräknas ge en inkomstförstärkning under 1984 på totalt 485 milj.
kr. fördelat enligt följande: Intäkter från ökad avgift på olja 125 milj. kr.,
avgift på kol 10 milj. kr., avgift på bensin 270 milj. kr samt kärnkraftsproducerad
el 80 milj. kr. Av dessa medel reserveras 250 milj. kr. för energiforskning.
Vår beräkning innebär som ovan nämnts att kostnaderna för bidrag,
villkorliga bidrag och förlusttäckning inom ramen för oljeersättningsprogrammet
under 1984 uppgår till 235 milj. kr. Det sammantagna medelsbehovet
för investeringsprogrammen är enligt vårt förslag 560 milj. kr. varav
500 milj. kr. finansieras genom redan anvisade medel till energibesparande
åtgärder i bostadsbeståndet resp. för åtgärder i samband med upphandling
inom energiområdet. 60 milj. kr skall således täckas genom inkomstförstärkningar.
Från centerpartiets sida kan vi med ovanstående utgångspunkter acceptera
de föreslagna avgifterna på olja, kol och kärnkraftsproducerad el.
Den sammantagna inkomstförstärkningen kan då beräknas bli 215 milj.
kr.
Vi kan däremot inte acceptera den föreslagna avgiften på bensin. För
bensin finns f. n. inget ekonomiskt rimligt substitut på samma sätt som för
eldningsolja. En prishöjning på bensin drabbar således fullt ut framför allt
boende i orter och regioner där inga rimliga kollektiva resmöjligheter
finns. Propositionen bör därför avslås i denna del.
Sammanfattningsvis kan finansieringsförhållandena för oljeersättnings-
och investeringsprogrammen under 1984, enligt vårt förslag, redovisas
enligt följande:
Mot. 1983/84:185
13
Intäkter
Särskild avgift på olja (50 kr./m3) till OEF 625
Höjd avgift på olja (10 kr./m3) 125
Avgift på kärnkraftsproducerad el 80
Avgift på kol 10
Tidigare anvisade medel för åtgärder i samband med
energiupphandling och vissa energibesparande åtgärder
i bostadsbeståndet 650
Summa intäkter: 1 490 milj. kr.
Kostnader
Oljeersättningsprogrammet (Bidrag, villkorliga bidrag
och förlusttäckning) 235
Uppföljning av 1983 års investeringsprogram 260
1984 års investeringsprogram 300
Åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet
150
Avgår reserverade medel för energiforskning enligt regeringens
förslag 250
Avgår kostnader för åtgärder mot försurning enligt
regeringens förslag 50
Summa kostnader: 1 245 milj. kr.
Vårt förslag innebär således en ren inkomstförstärkning av budgeten
med ca 245 milj. kr. för 1984 trots vårt avslagsyrkande på införande av en
särskild avgift på bensin. Betydande belopp kommer även att inflyta till
fonderna i form av amorteringar och räntor på redan utlånade medel.
Det hade enligt vår mening varit mer hederligt och respektingivande om
regeringen i propositionen klart hade angett att delar av de förslag som
läggs är avsedda att vara en ren budgetförstärkning och inte hade förespeglat
riksdagen att förslagen är energipolitiskt betingade när de i lika hög
grad är motiverade av statsfinansiella skäl. Ytterligare en budgetförstärkning
för 1984 i storleksordningen över en miljard tillkommer genom att de
olika fonderna i fortsättningen skall redovisas över budgeten.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en fullständig redovisning
av i vilken omfattning förslagen i proposition 1983/84:62 är
statsfinansiellt motiverade,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:62 i denna del
beslutar att den undre beloppsgränsen för stöd till oljeersättande
åtgärder inom ramen för oljeersättningsprogrammet sätts
till 20 000 kr.,
3. att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:62 i denna del
beslutar att de regionala utvecklingsfonderna och lantbruksnämnden
inom resp. ansvarsområden skall få i uppdrag att
Mot. 1983/84:185
14
administrera låneärenden inom ramen för oljeersättningsprogrammet
där den stödberättigade kostnaden för projektet understiger
300 000 kr.,
4. att riksdagen med avslag på propostion 1983/84:62 i denna del
beslutar att något stöd till investeringar i terminaler för separering
av industriråvara och bränsleråvara ej skall utgå i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen uttalar att nyttjande av solenergi, inhemska
bränslen, tillvaratagande av spillvärme och energihushållning
skall prioriteras före användning av kol,
6. att riksdagen uttalar att det energipolitiska stödet ges en sådan
inriktning att användningen av solenergi främjas i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen ansluter till de riktlinjer för flexibla och för låga
vattentemperaturer anpassade fjärrvärmenät som redovisas i
motionen samt att riksdagen beslutar att villkoren för stöd till
fjärrvärmeutbyggnader anpassas efter dessa riktlinjer; att riksdagen,
därest den ej ansluter sig till dessa riktlinjer för fjärrvärmeutbyggnader,
beslutar, med avslag på proposition 1983/
84:62 i dessa delar, dels att inga medel skall reserveras för
storstädernas värmeförsörjning, dels att anslutningsbidrag för
fjärrvärme ej skall utgå,
8. att riksdagen beslutar att 260 milj. kr. får utnyttjas för uppföljning
av 1983 års investeringsprogram i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar, med avslag på proposition 1983/84:62
i denna del, att till investeringar på energiområdet under 1984
anvisa ett reservationsanslag på 200 milj. kr. i enlighet med vad
som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att med avslag på proposition 1983/
84:62 i denna del, dels att anvisa 150 milj. kr. för åtgärder i
samband med upphandling på energiområdet under 1984 och
1985, dels att återstående medel som redovisas för detta ändamål
får användas enligt de riktlinjer som redovisats i motionen,
11. att riksdagen beslutar, med avslag på proposition 1983/84:62
i denna del, att ingen avgift på bensin med 6 öre/l skall utgå till
energiforskningsfonden.
Stockholm den 22 november 1983
TAGE SUNDKVIST (c)
OLOF JOHANSSON (c) ARNE FRANSSON (c)
BÖRJE HÖRNLUND (c) IVAR FRANZÉN (c)
PER-OLA ERIKSSON (c) NILS G. ÅSLING (c)
INGVAR KARLSSON (c) GUNHILD BOLANDER (c)
i Bengtsfors
