Fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62)

Motion 1983/84:184 Erik Hovhammar m. fl.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion

1983/84:184

Erik Hovhammar m. fl.

Fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för
investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62)

Det är svårt att redovisa det samlade statliga finansiella stödet på energiområdet.
I proposition 1983/84:62 finns det dock inte ens ansatsen till
samlad, överblickbar redovisning. Ej heller framläggs beräkningar angående
storleken av de ökade intäkter som de föreslagna avgiftshöjningar
resp. nya avgifter på olja, bensin, kol och kärnkraftsproducerad el skulle
medföra. Det i propositionen presenterade beslutsunderlaget måste betecknas
som anmärkningsvärt knapphändigt och, på vissa områden, närmast
obefintligt.

Statens energiverk har emellertid i ett yttrande den 28 september 1983
(endast omnämnt såsom remissyttrande i propositionen) gjort ett försök
(”en grov beskrivning”) att kartlägga det statliga stödets omfattning på
energiområdet.

Energiverket skriver:

Översikt av de nuvarande stödprogrammen.

I följande tabell ges en grov beskrivning av de viktigare ekonomiska
stöden på energiområdet. Flertalet av dessa sträcker sig över ett flertal år.
De belopp som anges är uppskattningar av utgifterna under 1983/84 eller
kalenderåret 1983 och avser såväl lån som bidrag. Uppgifterna är i vissa
fall osäkra men ger en god allmän bild av stödprogrammen. För stödet till
energibesparande åtgärder i bostäder är det angivna beloppet ett tak för
den sammanlagda låne- och bidragsverksamheten inkl. lån på den ordinarie
bostadslånemarknaden. De statliga utgifterna uppskattas till drygt
1 000 milj. kr.

Hur stor den del är av de beräknade statliga utgifterna som utgör
subventioner är mycket svårt att beräkna. För det första är det osäkert hur
stora utgifterna faktiskt blir. Detta gäller t. ex. i hög grad energisparstödet
(A i tabellen). För det andra beror subventionsgraden för de stödformer
som innehåller räntebidrag på hur stora räntebidragen blir i framtiden. För
det tredje är det osäkert hur stor del av de villkorliga lånen från t. ex.
oljeersättningsfonden som faktiskt kommer att betalas tillbaka av låntagarna.

Med dessa reservationer redovisas i tabellen också grova uppskattningar
av den subvention som ligger i de skilda programmen beräknat som
mervärde av framtida kostnader för staten.

Mot. 1983/84:184 13

Finansiella utgifter för statens stöd på energiområdet (beräknad för 1983/84).

Ugifter

Mkr

Subventioner

Mkr

A

Energibesparande åtgärder i bostäder, summa ca

1 900

700

till byggnadsstyrelsen

bostadsstyrelsen för lån med låg ränta och
bidrag ram

stöd till kommuner och större fastighetsägare

90
1 700

150

B

Lån och bidrag till oljeersättning STEV

700

400

därav ordinarie OEF — villkorliga lån med
eller utan räntebidrag
särskilt torvbidrag 1983

500

200

200

200

C

Bidrag till fjärrvärme (gäller under 1983), EUD

300

300

D

Bidrag till energiupphandling (gäller under 1983)

EUD

700

300

E

Bidrag till energiprospektering STEV

200

200

F

Bidrag till kolmiljöinvesteringar STEV

150

150

G

Energiforskning summa

520

580

1.

Industriella processer, summa

STU

90

därav massa och papper

23

järn och stål

31

övriga

36

2.

Transporter, summa

27

därav transportsystem

TFD

3

fordon

STU

24

3.

Bebyggelse, summa

BFR

150

därav energihushållning

40

värmepumpar m. m.

41

solvärme och värmelagring

44

distribution och övrigt

24

4.

Energitillförsel, summa

STEV

176

därav skogsbränslen

23

torv

20

energiodling

43

bränsleförädling

40

förbränning

40

vind

14

5.

Långsiktig energiforskning, summa

65

därav teknikbevakning

EFN

17

fusion

EFN

30

grundläggande forskning NFR

STU Studsvikb

18

6.

Energisystemstudier

EFN

10

H Utbildning och rådgivning, ca planverket

STEV, SIND 40 40

Summa ca 4 500 2 700

Ovan nämnda text och tabell skrev energiverket den 28 september 1983.

Mot. 1983/84:184

14

Det är anmärkningsvärt att ett så komplicerat och svåröverskådligt system
har skapats att inte ens ett av de ansvariga ämbetsverken kan göra annat
än grova översikter om beräkning av kostnaderna.

Enbart under ett år uppgår sålunda de statliga insatserna på energiområdet
till flera miljarder kronor. Huruvida statsningar i denna storleksordning
över huvud är försvarbara och rimliga framstår som i hög grad
tveksamt.

Den välkomna minskning av oljeberoende och oljeförbrukning som
kommit till stånd sedan 1970-talets mitt är främst en följd av att marknaden
reagerat på de kraftigt stegrade oljepriserna. Det har funnits ett betydande
utrymme för förbättrad energihushållning, samtidigt som skilda
energialternativ funnits tillgängliga. God tillgång på elenergi har spelat en
avgörande roll. Hotet om en snabb kärnkraftsavveckling — med väldiga
negativa konsekvenser för ekonomi och miljö — har kunnat avvärjas. De
direkta statliga satsningarna i mångmiljardklassen, som genomförts under
senare år, kan knappast antas ha haft något avgörande inflytande. På sitt
sätt belysande är att några av de mera betydande praktiskt utnyttjbara
metoderna att minska oljeberoende — konvertering till elvärme i småhus,
stora elpannor i fjärrvärmesystemen och introduktionen av värmepumpar
i storskala — kommit att utnyttjas på grundval av känd teknik, av rent
kommersiella skäl, och med ett obefintligt eller jämförelsevis obetydligt
statligt ekonomiskt stöd.

Mot denna allmänna bakgrund måste det i prop. 1983/84:62 framlagda
programmet för stöd till oljeersättande åtgärder för perioden 1 januari
1984—30 juni 1987 samt till ett konjunkturanpassat investeringsprogram
inom energiområdet under år 1984 bedömas med stor skepsis.

Vad främst beträffar finansieringen av det samlade programmet skall
denna uppenbarligen ske med utnyttjande av redan uppsamlade och fonderade
medel, redan beviljade anslag, nya anslag för senare delen av
budgetåret 1983/84, redan utgående särskilda avgifter för oljeprodukter
(hittills endast olja) samt nytillkommande avgifter på olja med ytterligare
10 kr. per kubikmeter, på bensin med 6 öre per liter, på kol med 10 kr. per
ton och på kärnkraftsproducerad el med 0,2 öre per kilowattimme..

Såsom redan påtalats i propositionen redovisas inte någon beräkning av
de intäktsökningar som kan följa av avgiftsökningarna. En grov överslagsberäkning
ger vid handen att avgiftshöjningarna torde inbringa i storleksordningen
450 milj. kr. per år. Det föreligger enligt vår uppfattning inte
behov av en så kraftig, ytterligare beskattning av energi. Därtill kommer att
den valda avgiftsformen, med en på synnerligen lösliga grunder utformad
specialdestinering av andelar av avgifter på skilda produkter, av principiella
skäl måste avvisas. Därför bör enligt vår uppfattning också den
redan nu utgående särskilda avgiften för oljeprodukter snarast avskaffas
och eventuell erforderlig finansiering av projekt, som f. n. tillgodoses på
detta sätt, bör framdeles ske genom specifika anslag över statsbudgeten.

Mot. 1983/84:184

15

Vi yrkar sålunda avslag på de i propositionen framlagda lagförslagen
under punkterna 1 —4.

Vad därefter angår riktlinjerna för fortsatt stöd till åtgärder för att
ersätta olja vill vi sammanfattningsvis anföra följande: Vi är icke nu
beredda att tillstyrka ett program som för perioden 1 januari 1984 —30 juni
1987 beräknas föranleda ett medelsbehov om totalt 735 milj. kr. ej heller
ett investeringsprogram till en beräknad kostnad under år 1984 om 450
milj. kr. Vår principiella inställning är att stödet skall avvecklas snarast
möjligt. En fullständig redovisning bör således lämnas i kommande statsbudget
för hur en successiv nedtrappning av stödprogrammet kan verkställas
med sikte på en i princip total avveckling. Den särskilda avgiften för
oljeprodukter är i praktiken en del av energibeskattningen. I vilken omfattning
sänkningen av avgiftsnivån också bör leda till en minskning av den
totala avgifts- och skattenivån på energiområdet får bedömas vid en senare
tidpunkt och i ett större sammanhang.

1 propositionen hemställs bl. a. att stöd till oljeersättande åtgärder och
för investeringar inom energiområdet för perioden efter 1983 skall tas upp
såsom anslag över statsbudgeten. Vi tillstyrker denna budgetmässiga omläggning
då den ger förbättrade möjligheter att bedöma det samlade stödets
utformning och omfattning. Vi är emellertid icke beredda att tillstyrka
de för budgetåret 1983/84 begärda reservationsanslagen om resp. 120 milj.
kr. och 350 milj. kr. Vi utgår från att redan påbörjade projekt, exempelvis
den påbörjade torvsatsningen, skall kunna fullföljas med utnyttjande av
redan tillgängliga medel, samt genom omfördelningar. Vi vill i detta sammanhang
erinra om att moderata samlingspartiet avstyrkte samtliga förslag
på det energipolitiska området i proposition 1982/83:50 (NU 1982/
83:18). I motion 1982/83:99 med anledning av proposition 1982/83:50
uttalade vi bl. a.:

En energipolitik som tar till vara Sveriges möjligheter att ändra energisystemet
i en mer konkurrenskraftig riktning kan emellertid inte åstadkommas
genom ytterligare manipulerande med subventioner och skatter,
utan endast genom avlyftning av de blockeringar som i dag omöjliggör
utnyttjandet av kunnande och inhemska energiresurser.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen avslår de i punkterna 1—4 i proposition 1983/
84:62 framlagda lagförslagen,

2. att riksdagen avslår proposition 1983/84:62 i övrigt utom vad
avser hemställan, punkterna 12, 13 och 14.

Mot. 1983/84:184

16

Stockholm den 22 november 1983

ERIK HOVHAMMAR (m)

STEN SVENSSON (m)

PER WESTERBERG (m)
PER-RICHARD MOLÉN (m)
NIC GRÖNVALL (m)

LARS G. AHLSTRÖM (m)
LENA LUNDBLAD (m)

MARGARETA AF UGGLAS (m)
OVE ERIKSSON (m)

KARL BJÖRZÉN (m)
LENNART BLOM (m)

SONJA REMBO (m)

ULLA VOSS-SCHRADER (m)

LiberTryck Stockholm 1983