Fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62)
Motion 1983/84:177 Lars Werner m. fl.
12
Motion
1983/84:177
Lars Werner m. fl.
Fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för
investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62)
Inledning
Regeringens proposition för oljeersättning har många positiva förtecken.
Vpk har under det år som gått sedan regeringsskiftet haft anledning att
konstatera att flera av regeringens förslag till åtgärder inom energiområdet
ligger väl i linje med de uppfattningar som vpk och andra kärnkraftsmotståndare
drev inför folkomröstningen om kärnkraft.
Det är bara att beklaga att SAP:s senkomna tillnyktring inför energiproblematiken
alltmera får en tendens av omvändning under galgen. Också i
denna proposition finns den tendensen fullt märkbar. Det är bara några
veckor sedan energiministern i propositionen om energiskatter påstod att
oljans andel av energitillförseln i nuläget var 60 %. I den nu föreliggande
propositionen har den hastigt och lustigt reducerats till 55 % (prop. s. 10).
Det verkliga förhållandet enligt SCB är att oljans andel f. n. är c:a 53 %, och
att den andelen snabbt sjunker. Det är att hoppas att vi i budgetpropositionen
i januari får se en ytterligare och än mer realistisk siffra.
Vpk hälsar emellertid med tillfredsställelse de flesta av de förslag, som
energiministern lägger fram i denna proposition. Det gäller den uttalade
prioriteringen av inhemska bränslen i värmesystemen. Det gäller också det
stöd till torveldade anläggningar, som föreslås utsträckas t. o .m. första
kvartalet 1984. Vpk krävde i samband med proposition 1982/83:50, att också
anläggningar eldade med skogsbränsle skulle erhålla det stöd, som tillerkändes
anläggningar eldade med kol eller torv. Nu föreslår energiministern att
15-procentiga bidrag skall utgå till sådana anläggningar som beställts under
1984. Det är ytterligare ett bevis på den tillnyktring, som verkligheten har
påtvingat det socialdemokratiska partiet och därmed regeringen.
Investeringsprogram inom energiområdet för år 1984
Under denna rubrik är det framför allt installationen av värmepumpar som
väcker intresse. Denna teknik var ett av de alternativ som Linje 3 framförde
inför folkomröstningen, och som då avvisades som orealistisk av socialdemokrater
och moderater. Nu har bedömningen, som i så många andra fall,
ändrats till en mera realistisk ståndpunkt också i denna fråga. Här slår
emellertid energiministerns och regeringens förkärlek för storskaliga lösningar
igenom än en gång. Man vill stoppa bidrag till värmepumpsinstallation
som använder avluft i småhus och flerbostadshus. Likaså vill man inte bevilja
Mot. 1983/84:177
13
bidrag till värmepumpar inom naturgas- och fjärrvärmeförsörjda områden.
Varför denna restriktion? Jo, det går emot regeringens planer på fjärrvärmeutbyggnad
baserad på i huvudsak kol. Att man tagit med också naturgas i
sammanhanget är närmast att beteckna som en taktisk fint. Regeringen är
inte intresserad av naturgasintroduktion i Sverige. Den måste hållas tillbaka
för att möjliggöra förbrukningen av det överskott av elström, som den
felaktiga satsningen på kärnkraft fört med sig.
Det finns, enligt vpk:s uppfattning, emellertid ingen anledning att
begränsa eller försvåra införandet av värmepumpsteknik. Därför bör det
bidrag på 15 %, som föreslås i propositionen, utgå utan restriktioner. I detta
sammanhang finns det än en gång anledning att varna för en ohämmad
utbyggnad av stora fjärrvärmesystem. Det är inte säkert att det i alla
sammanhang är det allena saliggörande. Ett mera flexibelt system, med
mindre anläggningar och lägre temperaturer kan vara en bättre lösning.
Medelsbehov och finansiering
Energiministern föreslår att investeringsprogrammet för 1984 finansieras
med en höjning av den särskilda avgiften på oljeprodukter samt ökade
avgifter på bensin och kolbränslen. Vidare föreslås en särskild avgift på
elektrisk kraft från kärnkraftverk.
Vpk har tidigare sagt nej till särskilda avgifter på olja avsedda för
oljeprospektering och energiforskning. Skälet till detta har varit att
prospektörerna, enligt vpk:s uppfattning, inte behöver subventioneras. Inte
heller bör forskning inom energiområdet öronmärkas och tas ut genom
särskilda avgifter på olja eller andra energikällor. Partiet vidhåller denna
uppfattning. Det medför i föreliggande fall att vpk går med på en höjning av
avgiften på olja med 4 kr./m3, motsvarande vad som beräknas tillföras
oljeersättningsfonden. Vidare godkänns de 4 kr./m3, som avsätts för
åtgärder mot försurning. Sammanlagt betyder detta att vpk går med på en
höjning av de särskilda avgifterna på olja med 8 kr./m3.
Beträffande den särskilda avgiften på bensin med 6 öre/liter anser vpk att
den är motiverad. I konsekvens med uppfattningen om fördelningen av
oljeavgifterna vill emellertid partiet förorda att avgiften fördelas med 3
öre/liter till oljeersättningsfonden och 3 öre/liter till åtgärder mot försurning.
Vpk är medvetet om att även en så blygsam höjning av bensinpriset, som det
här är fråga om, får konsekvenser för människor i t. ex. glesbygden. För
framtiden bör det övervägas om sådana områden inte måste kompenseras för
ett ständigt stigande bensinpris genom differentierade fordonsskatter eller
liknande åtgärder.
Vpk biträder en höjning av den särskilda avgiften på kol med 10 kr./ton.
Den bör emellertid oavkortat gå till åtgärder mot försurning. Det är bra att
en särskild skatt på el från kärnkraftsverken införs. Det har alltför länge varit
möjligt att subventionera den produktionen med framför allt billig vattenkraft,
som kunnat användas för att hålla elpriserna nere. Den tidigare
Mot. 1983/84:177
14
beslutade avgiften på el från äldre vattenkraftverk kommer, tillsammans
med den här föreslagna skatten på el från kärnkraftverken, att medverka till
en mera rättvisande prisnivå på el jämfört med andra energislag. Vpk anser
emellertid att den föreslagna höjningen på 0,2 öre/kWh är för liten. Om
kärnkraftverken skulle bära sina egna kostnader skulle den kraft som de
producerar vara betydligt dyrare än vad som nu tas ut genom elpriset. Det
försiggår således fortfarande en subventionering av driften i de svenska
kärnkraftverken. Vpk förordar att el producerad i kärnkraftverk beskattas
med 0,5 öre/kWh.
Vpk vänder sig däremot bestämt emot den propå i regeringens proposition
som förordar en framtida, särskild avgift lika med de ovan berörda på
naturgas. Naturgas framstår alltmer som det bästa och mest framtidsinriktade
alternativet bland de importerade energislagen. Den är överlägsen både
olja och kol i de flesta avseenden. Det är därför oklokt att ens tänka sig att
belasta denna energikälla med särskilda avgifter i likhet med olja och kol,
som har välkända och dokumenterade nackdelar på många områden.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan framförda yrkas
1. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:62 beslutar
a) att stödet till installation av värmepumpar skall utgå utan
restriktioner,
b) att avgiften på olja höjs med 8 kr./m3 och att medlen fördelas
lika mellan oljeersättningsfonden och åtgärder mot försurning,
c) att de medel som inflyter genom höjningen av bensinpriset
fördelas med 3 öre/liter till oljeersättningsfonden och lika
mycket till åtgärder mot försurning,
d) att den särskilda avgiften på kol med 10 kr./ton oavkortat
skall gå till åtgärder mot försurning,
e) att den särskilda avgiften på elektrisk kraft från kärnkraftverk
utgår med 0,5 öre/kWh; medlen skall tillföras oljeersättningsfonden,
2. att riksdagen uttalar att någon särskild avgift på naturgas i likhet
med avgifterna på olja och kol inte bör komma i fråga ens på
längre sikt.
Stockholm den 22 november 1983
LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk) OSWALD SÖDERQVIST (vpk)
minab/gotab Stockholm 1983
