Försvarsmaktens planering av skjutfältsverksamhet

Motion 1998/99:Fö305 av Inger Lundberg och Per Erik Granström (s)

Både i Örebro och Dalarnas län finns stor oro för de planer
Försvarsmakten hittills redovisat för skjutfältsverksamheten i
Mellansverige.

I Dalarna pågår minskning av verksamheten vid Älvdalens skjutfält med
bl.a. rivning av vissa byggnader och minskning av personalstyrkan på ett
skjutfält, som har stor betydelse för sysselsättningen i området och inte
kommer i konflikt med närboende eller viktiga friluftsintressen.

I Örebro län startar inom kort miljöprövning inför förändring och utökning
av verksamheten vid Villingsbergs skjutfält i det för friluftslivet så viktiga
Kilsbergsområdet.

Villingsbergs skjutfält i Kilsbergen tillkom 1943 under brinnande krig trots
ett mycket starkt lokalt motstånd, som bl.a. ledde till minsta möjliga
majoritet i dåvarande tvåkammarriksdagen. Kilsbergsområdet är sedan flera
generationer ett viktigt friluftsområde för många mellansvenskar.

Det är också gammal kulturbygd och boplats för många. Inom området
finns många värdefulla naturpartier, bl.a. kring sjön Ymningen, som bara
enstaka dagar är tillgängliga för allmänheten.

Det finns därför skäl att pröva möjligheterna att minimera användningen
av Villingsbergs skjutfält till de oundgängliga behov, som finns för
Garnisonen i Kristinehamn liksom som säkerhetsområde för närbelägna
Bofors skjutfält. I en sådan prövning bör också ingå möjligheterna att lägga
de för friluftslivet mest betydelsefulla områdena i en s.k. anpassningsplan.

Genom kompromisser från både friluftsliv och Försvarsmakten har fältet
kunnat fungera under drygt 50 år. Ett viktigt skäl härtill är att Försvars-
makten under 60-talet etablerade det tio gånger så stora och redan initialt
miljöprövade skjutfältet i Älvdalen, som bl.a. spelat en viktig roll för
Garnisonen i Kristinehamn, som ansvarar för de båda aktuella skjutfälten.

Försvarsmakten har nu redovisat planer, som innebär ett kraftigt utökat
utnyttjande av Villingsbergsfältet (dock utan justering av de geografiska
gränserna för fältet). Bland annat föreslås nedläggning av vissa skjutfält och
koncentration till Villingsberg av skjutfältsverksamhet. För närvarande pågår
samråd med Länsstyrelsen i Örebro och berörda organisationer och
kommuner. Förhoppningsvis leder dessa till radikala omprövningar av
Försvarsmaktens hittillsvarande planer för Villingsberg, men det finns en
allvarlig risk för att det slutliga förslaget kommer att innehålla förslag om
kraftigt utökad verksamhet.

I de planer som under året presenterats för allmänheten förutsätts en ökad
användning av tyngre ammunition och mekaniserade förband, som ökar
bullret och nyttjandet av Villingsbergsfältet. Planerna innebär ett betydligt
mer frekvent utnyttjande av fältet, minskad möjlighet för allmänheten att få
tillgång till området och väsentligt höjda bullernivåer. Därtill kommer ökad
trafik på grund av koncentrationen till Villingsberg. Enskilda försvars-
politiker har också framhållit Villingsberg som "rena paradiset för franska,
tyska och spanska brigadchefer".

Dessa planer förefaller helt omöjliga att förena med Kilsbergsområdet som
en fortsatt lunga för örebroare och andra mellansvenskar och skulle helt slå
sönder förutsättningarna för den ganska omfattande turistnäring, som finns i
området. Den skulle också innebära allvarliga men för boende i
Kilsbergsområdet och dess närhet.

Vi kan förstå att en hårt ekonomiskt pressad försvarsmakt utifrån ensartade
försvarshänsyn riktar blickarna mot det välbelagda Villingsberg och
Kilsbergen. Området ligger i Sveriges befolkningsmitt och nås relativt enkelt
via Europavägarna.

Det är därför nödvändigt att det tas ett helhetsgrepp på skjutfältsverk-
samheten, där också allmänna intressen vägs in. En marginellt minskad
kostnad för Försvarsmaktens skjutfältsverksamhet kan leda till allvarliga
välfärdsvinster och också ekonomiska bekymmer för den turistnäring, som
finns i Kilsbergsområdet. Vidare skulle det omvända - en prioritering av
skjutfältet i Älvdalen - medföra positiva sysselsättningseffekter för en utsatt
del av Dalarna. Ett genomförande av hittillsvarande planer för Villingsbergs
skjutfält skulle också strida mot den hänsyn till friluftsintressena som
uttalades av föregående riksmöte.

Vi anser det därför nödvändigt med en övergripande översyn av skjut-
fältsverksamheten i Mellansverige så att allmänpolitiska hänsyn kan vägas in
utan att Sveriges förmåga till ett fullgott försvar äventyras.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av översyn av skjutfältsverksamheten i Sverige i syfte att
säkra en god försvarsorganisation utan att viktiga allmänna intressen
åsidosätts.

Stockholm den 22 oktober 1998

Inger Lundberg (s)

Per Erik Granström (s)