Försvars- och säkerhetspolitiken
Motion 1984/85:1705 Thorbjörn Fälldin m. fl.
4
Motion
1984/85:1705
Thorbjörn Fälldin m. fl.
Försvars- och säkerhetspolitiken
Målet för vår utrikes- och säkerhetspolitik är att bevara vårt lands
oberoende. I fred likaväl som i krislägen skall vi trygga vår nationella
handlingsfrihet politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Bara därmed
blir det möjligt att på demokratisk grund utveckla det svenska samhället.
Nationell säkerhet och trygghet är en förutsättning för att de enskilda
medborgarna skall känna personlig trygghet.
Allt detta råder det också, nu liksom tidigare, i sak bred enighet om. Det
gäller de politiska partierna. Det gäller också medborgarna i allmänhet.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har en stark folklig förankring genom
bl. a. folkrörelsernas breda internationella engagemang, frivilligorganisationernas
stora omfattning inom försvaret och den allmänna värnplikten.
Denna grundläggande enighet gäller också bedömningen, att Sveriges
grundläggande intressen även i framtiden bäst gagnas av den alliansfria
politiken i fred syftande till neutralitet vid en eventuell kris eller ett krig i vår
omvärld.
Försvarspolitiskt gäller det bl. a. att kunna följa upp denna utrikespolitiska
handlingslinje genom att kunna avvisa de inkräktare som redan i fred visar
intresse för vårt territorium, kanske för att sätta oss på prov men troligast för
att rekognosera områden och försvarsanläggningar som skulle kunna bli av
betydelse i ett krig. Ubåtskränkningarna visar allvaret i detta förhållande. Vi
måste vara medvetna om att svenskt territorium också visas intresse från
marken, luften och rymden.
Förhållandet mellan supermakterna har försämrats under den senaste
tioårsperioden. Relationerna har inte varit så ansträngda sedan Cubakrisen i
början av 1960-talet, även om de påbörjade nedrustningsdiskussionerna
mellan USA:s och Sovjetunionens utrikesministrar inger ett visst hopp. De
militära rustningarna fortsätter att öka.
Den militära situationen i Centraleuropa kännetecknas fortfarande av
låsta positioner och spänningar. Norden berörs i dag mer än tidigare av det
säkerhetspolitiska maktspelet mellan blocken. Detta har flera orsaker.
Marin- och flygstridskrafternas utveckling inom båda maktblocken är en
viktig orsak. Ett ökat antal militära förband i vår närhet, intensifierad
övnings- och underrättelseverksamhet samt ökade möjligheter att snabbt
tillföra mark-, sjö- och flygstridskrafter än konkreta tecken på detta.
Mot. 1984/85:1705
5
Svensk försvarspolitik
Sveriges betydelse som neutralt land mellan maktblocken har ökat. De
försvarspolitiska åtgärder vi vidtar i framtiden kommer inte bara att ha
betydelse för våra möjligheter att hålla oss utanför ett eventuellt krig i
Europa. De får i högre grad än tidigare stor betydelse för den militära
stabiliteten redan i fredstid i det nordiska området. Totalförsvarets
fredsbevarande effekt måste alltså tillmätas ökad betydelse i framtiden.
Ingen - vare sig här hemma eller i vår omvärld - skall kunna sväva i
tvivelsmål om vår vilja och beslutsamhet att efter vår yttersta förmåga hävda
våra gränser och vårt territorium.
Försvarsmakten skall varå fredsbevarande, stabiliserande och krigsavhållande.
Förmågan att upprätthålla ett trovärdigt invasionsförsvar är härvid av
grundläggande betydelse. För att försvarsmaktens förmåga skall uppfattas
som trovärdig krävs att utrustning, organisation och utbildning successivt
anpassas till utvecklingen i omvärlden.
Vi måste ha resurser att ingripa mot olika typer av militära mål - flygplan,
kryssningsrobotar och ubåtar. Ingripanden måste kunna ske såväl med
fredsorganisationernas resurser som efter erforderliga beredskapshöjningar.
De situationer som kräver ingripanden kan komma att variera från mer eller
mindre oskyldiga incidenter till allvarliga kriser. Försvarsmakten måste i alla
avseenden kunna bidra till neutralitetspolitikens trovärdighet. De hot vi kan
utsättas för under fred, i krislägen och vid en överraskande hastig inledning
av en militär operation måste vi kunna möta med ett starkt försvar. Vi måste
förbättra vår förmåga att höja vår beredskap från grundberedskap.
Den fyrpartiöverenskommelse som träffades våren 1984 om försvaret gör
det möjligt att i allt väsentligt fullfölja de senaste årens försvarsbeslut trots de
ändrade ekonomiska förutsättningarna. Detta beslut innebar i sig, att
Sverige inte ökade sina försvarsinsatser i samma utsträckning som länderna i
vår närhet. Än mindre har Sverige följt med stormakternas höjning av sina
försvarsnivåer.
Försvarsplanering
De fleråriga försvarsbesluten är uttryck för vår beslutsamhet att värna vårt
oberoende och vår fred. Samtidigt ger det en betydelsefull stadga åt
totalförsvarets planering.
Kort tid efter försvarsbeslutet 1982 inträffade emellertid en rad händelser
som radikalt ändrade planeringsförutsättningarna. De kraftiga valutakursförändringarna,
främst dollarkursen, och svenska devalveringar samt de
ramreduceringar som den socialdemokratiska regeringen företagit i 1983 års
riksdagsbeslut, inkl. innehållen priskompensation 1982/83 urholkade försvarsmaktens
köpkraft med ca 1 miljard kronor./år.
Som en följd av de således mycket kraftigt förändrade ekonomiska
förutsättningarna skulle inte viktiga mål i 1982 års riksdagsbeslut längre
Mot. 1984/85:1705
6
kunna nås. I syfte att delvis rätta till den uppkomna situationen och att skapa
nya stabila planeringsförhållanden för försvaret gjordes en partipolitisk
överenskommelse under våren 1984 som innebar
-en ramhöjning om 600 milj. kr./år
- en justering av prisregleringssystemet
-ett medgivande att överbefälhavarens planering skulle få ske enligt
principen om oförändrad köpkraft.
Regeringen föreslog i föregående års budget att priskompensation till
försvaret skulle utgå med 4 %. Man utgick ifrån att regeringen skulle kunna
begränsa inflationen till denna nivå. I dag kan vi se att inflationen i stället
blivit 8,2 % för 1984. Misslyckandena i regeringens ekonomiska politik ledde
alltså till att försvarets priskompensation har drygt halverats.
Vi anser att försvaret måste kompenseras för de prisstegringar som faktiskt
inträffat. För att återställa balansen föreslår vi att det militära försvaret skall
tillföras de prisregleringsmedel som ÖB avsett. Regeringen bör därför
återkomma med förslag om kompensation med 240 milj. kr. i tilläggsstat före
budgetårets utgång.
Bemyndiganden
Regeringen anför i propositionen att den funnit det nödvändigt att
begränsa omfattningen av de beställningsbemyndiganden som ÖB föreslagit
Motivet för åtgärden är att ÖB:s planering skulle medföra sådana
långsiktiga bindningar att riksdagen binds att göra ett rampåslag i samband
med nästa försvarsbeslut.
Vi vill här understryka att försvarsuppgörelsen står fast. Samtidigt är det
viktigt att betona att regeringen måste fullgöra den långsiktiga planeringen i
enlighet med försvarsuppgörelsen. Regeringen bör därför återkomma med
förslag som innebär ett fullföljande bemyndigande i enlighet med ÖB:s
programplan. Därefter får det som tidigare ankomma på regeringen att
närmare bestämma vilken beställningsverksamhet som skall fullföljas.
Nya uppgifter
Samtidigt som regeringen drar in på bemyndigandena ger den ÖB en rad
nya uppgifter utan att erforderlig resursförstärkning sker.
Exempel på uppgiftsförändringar är
- höjda värnpliktsförmåner
- med 900 värnpliktiga utökad grundutbildning
- utökad repetitionsutbildning inom marinen
- utökad verksamhet vid trafikflygarhögskolan
- verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten
- narkotikabekämpning.
Mot. 1984/85:1705
7
Inom försvarsmakten pågår i enlighet med 1982 års försvarsbeslut ett
mycket omfattande rationaliseringsarbete i avsikt att kunna omfördela
medel från den rena fredsdriften till en höjd beredskap och krigsorganisationens
behov. Försvarsmakten skall under perioden 1982-1992 minska
antalet anställda med 6 000 och spara drygt 9 miljarder kronor.
Dessa besparingar är mycket omfattande och i vissa avseenden smärtsamma
inom organisationen. Det är därför väsentligt att försvarsmaktens
personal känner att uppnådda besparingar går till avsett ändamål och inte till
nya uppgifter eller att besparingarna hålls inne av statsmakterna genom att
ändra eller hålla inne prisregleringsmedel.
Skyddsmasker
Vi vill också i detta sammanhang understryka vikten av att anskaffning av
skyddsmasker och andningsskydd fullföljs enligt 1982 års beslut. Civilförsvaret
och dess befolkningsskydd får inte eftersättas.
Barnomsorg i krig
Barn är i krig mycket utsatta. Förhållandena för deras omhändertagande
har drastiskt förändrats och visar i dag stora brister. Ansvaret för
organisationen av barnomsorg i krig åvilar kommunerna. Vissa kommuner
har bra förberedelser och organisation medan de på andra håll är eftersatta.
Det är mycket angeläget att barnomsorgen i krig får ett berättigat utrymme i
den kommunala planeringen av civilförsvaret.
Vi vill också erinra om att vi i annat sammanhang föreslagit riksdagen
förslag rörande sårbarheten i samhället och förslag angående värnpliktsfrågor
samt stöd till försvarets frivilligorganisationer.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av svensk försvarspolitik,
2. att riksdagen beslutar begära att regeringen återkommer på
tilläggsstat med priskompensation till det militära försvaret i
enlighet med motionen med 240 milj. kr.,
3. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för
arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2 372,2
milj. kr.,
4. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för
marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2 186,7
milj. kr.,
Mot. 1984/85:1705
8
5. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för
flygförband får läggas ut inom en kostnadsram av 1 854,7
milj. kr.,
6. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för
operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av
133,3 milj. kr.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullföljande av programmet för anskaffning
av skyddsmasker och andningskydd i enlighet med 1982 års
beslut,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts för planeringen för barnomsorg i krig.
Stockholm den 25 januari 1985
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
OLOF JOHANSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
ANDERS DAHLGREN (c)
TAGE SUNDKVIST (c)
NILS G. ÅSLING (c)
ARNE FRANSSON (c)
GUNILLA ANDRÉ (c)
GUNNAR BJÖRK (c)
KJELL A. MATTSSON (c)
BRITTA HAMMARBACKEN (c)
BERTIL FISKESJÖ (c)
BERTIL JONASSON (c)
KARL BOO (c)
EINAR LARSSON (c)
GUNNEL JONÄNG (c)
KARIN SÖDER (c)
i Gävle
Övrigt om motionen
Intressenter
