Försök med kommunalt vårdnadsbidrag

Motion 2003/04:K227 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till särskild lagstiftning som möjliggör att några kommuner på försök får införa kommunalt vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

I samband med höstens folkomröstning om euron genomfördes också ett antal lokala folkomröstningar. Kommuninvånarna i Örkelljunga röstade ja till ett ekonomiskt alternativ för de föräldrar som själva vill sköta barnomsorgen.

Redan i samband med valet 2002 folkomröstade invånarna i Uppvidinge och Karlstad om att på försök införa kommunalt vårdnadsbidrag till de föräldrar som väljer att själva sköta sin barnomsorg. En majoritet av invånarna i Uppvidinge och Karlstad röstade för detta. Det finns alltså all anledning att låta Uppvidinge, Karlstad och Örkelljunga på försök få införa ett kommunalt vårdnadsbidrag. Självfallet måste även ytterligare kommuner som så önskar få delta i försöket.

Det bästa sättet att få människor att känna och ta ansvar är att ge möjligheter till att de själva kan försörja sig och sin familj. Det är också nödvändigt att ge familjerna full frihet att själva besluta i för den enskilda familjen viktiga frågor, som till exempel vem som tar hand om barnen.

Eftersom alla människor är unika och har olika behov måste möjligheterna för familjerna att själva bestämma vem som tar hand om barnen göras till en reell valmöjlighet. I dag styrs barnfamiljernas val till stor del av politiska beslut, vilket innebär att starkt skattesubventionerade barnomsorgsformer dominerar. Den röd-gröna riksdagsmajoritetens beslut om maxtaxa var ett ”erbjudande” som kommunalpolitikerna har haft mycket svårt att avstå ifrån. Trots detta vet vi att många familjer skulle vilja välja något annat om familjeekonomisk neutralitet rådde mellan olika former av barnomsorg.

Diskussioner om hur ett neutralt stöd till barnfamiljerna skall utformas präglas ofta av ideologiska förtecken. Alla säger sig dock i grunden vilja barnens bästa. En självklar utgångspunkt borde då vara att det är föräldrarna som i de allra flesta fall vet vad som är bäst för just deras barn.

Det vore intressant och för fortsatt familjepolitisk debatt berikande om vi i verkligheten kunde få se hur rätten för en kommun att införa kommunalt vårdnadsbidrag för barn skulle påverka till exempel föräldrarnas val, efterfrågan av olika typer av barnomsorg, familjernas försörjningsförmåga och förvärvsfrekvens.

En möjlighet att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag bör enligt min mening i ett första skede vända sig till föräldrar med barn i åldrarna upp till tre år och avse en försöksverksamhet i ett antal kommuner, däribland Uppvidinge, Karlstad och Örkelljunga.

Stockholm den 22 september 2003

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)