Försök med kabelsändning av satellitprogram (prop. 1983/84:91)

Motion 1983/84:582 Karl Boo m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion
1983/84:582
Karl Boo m. fl.

Försök med kabelsändning av satellitprogram (prop. 1983/84:91)

Den nu framlagda propositionen motiveras av önskemålen att kunna
bedriva försöksverksamhet av vidaresändning via kabel av satellitdistribuerade
TV-program. Den lagtolkning som bl. a. regeringen och Sveriges
Radio gör i den nu aktuella tekniska situationen anses nödvändiggöra en
sådan lagstiftning.

Den nuvarande satellitsituationen

I fråga om satellitdistribution av TV-program skiljer man mellan två typer
av överföring. Det finns s. k. dirketsändande satelliter. Dessa signaler
förutsätts tas emot direkt av de enskilda hushållen genom egna
parabolantenner av ganska begränsat format (från 50 cm i diameter och
uppåt). Den skandinaviska Tele-X är en sådan satellit. F. n. finns ingen
direktsändande satellit som täcker Sverige. Det stora genombrottsåret för
denna typ av sändningar väntas bli 1986 då Tyskland, Frankrike och
Storbritannien startar sändningar. Flera av dessa kommer att kunna tas emot

1 Sverige. I de internationella frekvensöverenskommelserna har de
direktsändande satelliterna tilldelast bandet mellan 11,7 och 12,5 GHz.
Sändarstyrkan kommer att vara relativt hög.

Redan nu finns emellertid kommunikationssatelliter i rymden som kan
förmedla TV-program till en stor publik. Redan under 1984 kommer signaler
från sk. kommunikationssatelliter för fast trafik att kunna tas emot i stora
delar av Europa. Några är i funktion sedan en tid. Dessa satelliter sänder med
lägre effekt vilket gör att parabolantennen måste ha större diameter (3-5
meter). För denna typ av TV-trafik har andra frekvensband avsatts i de
internationella överenskommelserna (10,8-11,2 GHz, 11,5-11,8 GHz och
12,5-12,7 GHz).

Den kanske mest intressanta av dessa satelliter är Eutelsats ECS1 som
redan placerats i sin omloppsbana. Enligt vad vi inhämtat ur bl. a.
internationella tidskrifter (Satellite communication, september 1983)
kommer denna satellit redan under 1984 att kunna förmedla följande
TV-kanaler:

1. Italiensk TV-kanal.

2. Holländsk TV-kanal för sport, nöjen och filmer.

3. Fransk TV-kanal: Super station Europé för fransk kultur (sänder redan

2 tim/dag).

4. Engelsk TV-kanal med kommersiellt inslag.

Mot. 1983/84:582

7

5. Tysk TV-kanal.

6. Brittiskbaserad pan-europeisk kanal.

I omloppsbana finns dessutom redan Intelsat V som under 1984 kommer att
börja förmedla två kanaler bakom vilka finns amerikanska TV- och
filmbolag.

Slutligen finns den ryska kommunikationssatelliten Horizont som
förmedlar två ryska kanaler. Den som önskar se dessa kan redan nu göra det i
de flesta välsorterade radioaffärer runt om i landet.

Som framgår av denna sammanställning finns förmodligen redan under
1984 goda möjligheter att se utländska TV-program i Sverige. Denna
möjlighet uppstår därför att flera av de överföringsmöjligheter för fast trafik
som dessa kommunikationssatelliter erbjuder nu uppenbarligen kommer att
utnyttjas för TV-sändningar som direkt vänder sig till den breda allmänheten
över hela Europa. Ett nytt tekniskt och juridiskt läge föreligger därmed.

Tolkningen av den svenska lagstiftningen

Den svenska lagstiftningen är inte anpassad till den nya tekniska
situationen. Det är bl. a. därför regeringen, med den lagtolkning som den
gör, betraktar det som nödvändigt att nu föreslå särskilda regler för att
möjliggöra försök med vidaredistribution via kabel av bl. a. de ovan nämnda
TV-kanalerna. Man utgår från att det är otillåtet att i Sverige i kabelnät och
centralantennanläggningar föra vidare signaler från de redan uppsända
kommunikationssatelliterna just för att de är kommunikationssatelliter. Man
gör redan nu en annan tolkning när det gäller de direktsändande satelliter
som kommer om några år. Regeringen föreslår därför nu ett
dispensförfarande för att öka värdet av vissa kabel-TV-försök.

För vår del vill vi redan nu på några punkter göra en annan bedömning än
regeringen. Vi delar inte uppfattningen att det behövs avancerad och dyrbar
utrustning för att ta emot signaler från de ovan nämnda satelliterna (se prop.
s. 8). Vi tror tvärtom att det kan komma att finnas ett betydande intresse hos
många fastighetsägare, hyresgäster och bostadsrättsföreningar att komplettera
redan befintliga centralantennanläggningar med en parabolantenn och
omvandlare. Om kostnaden fördelas på 200-300 hushåll kan det inte
uteslutas att det kommer att finnas ett stort intresse när det visar sig att det
breddade utbudet kan erhållas till endast några hundralappars kostnad per
hushåll. Antalet dispensansökningar hos regeringen kan därför bli mycket
stort, kanske tusentals. Om regeringen då väljer att avslå flertalet, vilket den
snävt formulerade beviljandegrunden synes antyda, skulle detta av en bred
allmänhet kunna uppfattas som att regeringen denna indirekta väg infört det
parabolantennförbud som diskuterades för några år sedan i socialdemokratiska
kretsar.

Den svenska grundlagens principer om yttrande- och informationsfrihet
torde närmast ge stöd för en strävan att så enkelt som möjligt ge så stor publik
som möjligt förutsättningar att ta del av ett internationellt TV-utbud. Det

Mot. 1983/84:582

8

förhållandet att detta sker genom utnyttjande av satellitförbindelser som
ursprungligen avsetts för andra ändamål får enligt vår mening inte lägga
hinder i vägen för största möjliga informationsfrihet. Det faktum att Eutelsat
Council (sammanslutning av teleförvaltningarna i Europa som äger
ECS-satelliterna) nyligen har beslutat att de ej skall krävas kryptering av de
sändningar som förmedlas via satelliterna styrker ytterligare vår bedömning
att internationell praxis har utvecklats på sådant sätt att dessa sändningar är
att betrakta som riktade till en bred allmänhet. Vi vill för vår del redan nu ge
den rättsliga regleringen av dessa frågor en sådan utformning att mottagning
och vidarebefordran, i exempelvis centralantennanläggningar, klart och
entydigt blir tillåten. Vi är helt övertygade om att eventuella
myndighetsingrepp, kanske med polishandräckning, mot exempelvis en
bostadsrättsförening som kompletterat centralantennen för TV 1 och TV 2
med en parabolantenn, kommer att te sig stötande för den allmänna
rättsuppfattningen.

Flera av de förhållanden som vi beskrivit i denna motion, exempelvis
beslutet i Eutelsat Council att ej kräva kryptering av sändningarna, har
tillkommit efter det att massmediekommittén gjorde sin framställning. Detta
kan också motivera att riksdagen redan nu gör ett annat ställningstagande än
vad regeringen föreslår. Enligt vår mening bör 5 § i radiolagen ges en lydelse
som klart anger att vidaresändning av mottagna satellitsignaler skall vara
tillåten.

I detta sammanhang vill vi också erinra om att vi i riksdagsmotionen
föregående år angav vissa riktlinjer som borde bli tillgodosedda vid en
utbyggnad av kabel-TV i vårt land. Vi ansåg det bl. a. viktigt att eftersträva
en bättre täckningsgrad i småorter och glesbygd än vad hitintills
offentliggjorda planer angav. Självfallet kvarstår vårt krav på en sådan
inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att radiolagen 5 § får följande lydelse:

De företag om radiotidningar. Vidarebefordran av sändning som

mottagits från satellit i fast trafik är tillåten.

Stockholm den 18 januari 1984

KARL BOO (c)

KERSTIN GÖTHBERG (c)

STINA GUSTAVSSON (c)
JAN HYTTRING (c)

PÄR GRANSTEDT (c)
LARZ JOHANSSON (c)
INGER JOSEFSSON (c)
ULLA TILLANDER (c)

RUNE BACKLUND (c)
SIGVARD PERSSON (c)
SIVERT CARLSSON (c)