Forskning (prop. 1986/87:80)

Motion 1986/87:Ub4 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Ub4

Lars Werner m. fl. (vpk)
Forskning (prop. 1986/87:80)

För närvarande ställer staten i praktiken inga resurser till förfogande för
forskning inom fritids-, rekreations- och turismområdet (FRT-området).
Inget sektorsforskningsargan har byggts upp med ansvar för detta område.
Ingen av övriga forskningsfonder har något uttalat programansvar för
forskningsområdet. Inget av universiteten har inrättat tjänster inom forskningsområdet.
Universiteten har inte heller fått ekonomiska möjligheter att
bygga upp forskningsanknutna utbildningar inom området. Fritidsledarutbildningarna
ligger vid folkhögskolor och turismutbildningarna vid regionala
högskolor. Bägge saknar forskningsresurser. Från vpk:s sida finner vi detta
tillstånd helt otillfredsställande. Resurser måste omgående ställas till forskningsområdets
förfogande så att ett kunskapsuppbyggande kan starta.

Fritiden är redan i dag betydelsefull i människors privata tillvaro. Rent
kvantitativt har vi alltifrån det sena 1800-talet sett hur fritiden ständigt har
ökat. Det finns ingen anledning att anta, att framtiden skulle innebära någon
förändring av denna tendens. Tvärtom har allt fler börjat kräva 35 timmars
arbetsvecka eller 6 timmars arbetsdag.

I människors uppfattning framträder också fritiden som allt viktigare. I en
undersökning som delegationen för arbetstidsfrågor (Delfa) inom arbetsmarknadsdepartementet
lade fram 1984 (Delfa rapport debatt, nr 3),
framgick att 58,2 % av den heltidsarbetande befolkningen föredrog en
kortare arbetstid framför högre lön. Andelen var något högre för kvinnor än
för män. Dessa siffror överensstämmer väl med internationella resultat, vilka
också visar att fritiden i människors uppfattning har lika stor eller större
betydelse än t. ex. arbetet (Norling, Fritid och hinder, SNV 1985).

Den traditionella arbetsetik som vanligen tillskrivs Luther börjar så sakta
ge vika för en ny ”fritidsetik”, där behovstillfredsställelse och livskvalitet inte
bara uppnås under arbetstiden utan även under fritiden.

Regeringens forskningsproposition har för övrigt insett detta, och skriver,
att ”vi står inför en fortsatt genomgripande förnyelse av arbetslivet och
förändring av rollfördelningen mellan förvärvsarbete och fritid för personligt
bruk. Det är av grundläggande betydelse för alla som omfattas av denna
utveckling att finna instrument att analysera den och förstå dess konsekvenser”
(s. 53).

Tyvärr har dock regeringen inte dragit de korrekta forskningspolitiska
slutsatserna av sin insikt.

Att människor själva i sin privata livssfär värderar fritiden som värdefull

har tillsammans med den kvantitativa ökningen av fritiden resulterat i en Mot. 1986/87
mängd olika ”arrangemang” för att möta denna fritid. Ub4

Enligt Svenska kommunförbundets beräkningar satsade den kommunala
fritidssektorn 1985 ca 6,5 miljarder kronor på verksamhet, anläggningar
m.m. Till den skall också läggas de insatser som staten, landstingen och
andra kommunala förvaltningar (främst kulturförvaltningarna) spenderar
för att möta människors fritid. Utöver den offentliga sektorn satsar
föreningar, folkrörelser samt kommersiella krafter enorma summor för att
nå människor under deras fritid.

Här finner vi ett politiskt viktigt motiv för FRT-forskning! Vad är det för
argument och motiv som ligger bakom dessa satsningar? Vad används
pengarna till? Vilka fördelningspolitiska och ideologiska effekter får dessa
satsningar? Om detta vet vi i dag ytterst litet!

All god forskning bygger på tidigare forskningsresultat. Bristen på
universitetsforskning inom FRT-området har fört med sig att vi har svårt att
få ett grepp om dagens kunskapsläge. Detta för i sin tur med sig en fara för
replikationsforskning och därmed slöseri med resurser.

Det både oklara och dåliga kunskapsläget leder till att handläggare och
beslutsfattare i såväl offentlig som privat förvaltning har svårt att orientera
sig. I regeringens forskningsproposition skriver civilminister Holmberg att ”i
det pågående förändringsarbetet har forskningen en given plats. En korrekt
verklighetsbeskrivning är en väsentlig grund för de beslut som skall fattas.

Det behövs också bättre kunskaper om beslutens konsekvenser. Till detta
kan forskningen ge viktiga bidrag” (s. lf).

Vi delar civilministerns värdering, men just inom fritidssektorn har vi
särskilt långt att gå innan vi har uppnått målet. Vi har för övrigt även i statliga
utredningar från civilministerns eget område (demokratiberedningen) sett
exempel på hur verklighetsbeskrivningar om fritiden har gjorts utifrån lösa
antaganden och spekulationer i stället för att grunda sig på fakta. Vi kan anta,
att situationen är likartad, när underlag för politiska beslut tas fram i
kommunala förvaltningar och folkrörelser.

Men även den forskning inom området, som trots allt pågår vid svenska
universitet, drabbas av svårigheten att skaffa sig översikt. FRT-forskningen
är med nödvändighet mångvetenskaplig och för goda forskningsresultat
fordras inte bara kunskaper om FRT-forskning inom den egna disciplinen
utan även inom andra. Det är svårt att få kännedom om detta, när
forskningsområdet är så outvecklat och saknar ett naturligt centrum.

Internationellt ligger Sverige efter när det gäller fritidsforskningens
organisation och kvantitativa omfattning. I USA och Canada finns för
närvarande ca 350 seriöst arbetande universitetsprogram med inriktning på
fritid. Allt fler av dessa tar nu också upp turismen på programmet och
försöker således ta ett helhetsgrepp på FRT-området.

I snart sagt varje land börjar det akademiska intresset för fritiden som
samhällsfenomen att vakna. Det är egendomligt att Sverige med sin långa
tradition av folkrörelseverksamhet och sin väl utbyggda offentliga fritidssektor
ännu inte har uppmärksammat detta!

Några undantag från detta påstående finns dock. Sveriges Turistråd har i en
rapport Fritid, rekreation, turism. Behov av högre utbildning och forskning

pläderat för en ökad forskning inom hela FRT-sektorn. Den rapporten tycks Mot. 1986/87

alldeles ha fallit i glömska på jordbruksdepartementet. Ub4

Vid Stockholms universitet finns ett Forum för fritidsforskning, som är en
samarbetsorganisation för forskare inom hela FRT-sektorn inkl. idrott och
kultur. Forumet har för närvarande ca 90 medlemmar, alla forskare, inte
bara från Stockholm utan även från andra universitet och högskolor i landet.

Ett mindre antal norska och danska forskare är också medlemmar.

Forumet har i en skrivelse till regeringen i juni 1986 påtalat behovet av
ökad FRT-forskning. I en skrivelse till utbildnings- och jordbruksdepartementen
i januari 1987, som har sänts för kännedom till alla riksdagspartiers
kanslier, har forumet pekat på följande negativa förhållanden och tendenser
inom FRT-forskningen:

- att alla forskare som hittills har skrivit avhandlingar inom forskningsområdet
har tvingats upphöra med sin forskning,

- att det har blivit allt svårare och nu tycks vara omöjligt att från existerande
forskningsfonder erhålla anslag för fritidsforskning,

- att idrottens forskningsråd nu, sedan Kommittén för folkrörelseforskning
har lagts ned, är den enda forskningsfond med ett visst ansvar för
forskningsområdet,

- att Idrottens forskningsråd har ett mycket litet anslag (1986/87: 2 milj. kr.)
att fördela och att huvuddelen (samma år: ca 75 %) gick till fysiologisk och
medicinsk forskning, utan anknytning till fritidsforskningen,

- att det fortfarande saknas utbildning inom området vid universitetet,

- att det bl. a. därför saknas en akademisk miljö, där fritidsforskningen kan
utvecklas och arbetsuppgifter fördelas,

- att områdets grundforskning får minskade och ytterst osäkra anslag.

Forumet noterar också några positiva tendenser:

- två offentliga organ, Fritid Stockholm och Sveriges Turistråd, har tillsatt
varsin FoU-chef,

- ett ökat intresse för Forumets verksamhet och i synnerhet för dess Bulletin
för fritidsforskning,

- ett ökat antal förfrågningar från såväl forskare som studenter om litteratur,
forskningsresultat m.m.,

- ett ökat intresse från det internationella fritidsforskarsamhället om såväl
fritidens organisering och innehåll som forskningen på området.

Detta ökade intresse kan dock inte mötas utan att ekonomiska resurser

ställs till forskningsområdets förfogande, så att en långsiktigt planerad
verksamhet kan byggas upp. Efter fyra års arbete konstaterar Forumets
ledning, att ”utan en forskningsfond, utan en universitetsutbildning och utan
forskartjänster får det betecknas som en omöjlig uppgift att bygga upp ett
nytt forskningsområde. Den logiska konsekvensen av denna slutsats blir, att
Forum för fritidsforskning får avsluta sin verksamhet och upplösas”.

Vpk menar, att det nu är viktigt att också FRT-sektorn får sitt forskningsbehov
tillgodosett. Under senare tid har sektorsforskningen kritiserats från
skilda håll. Det finns skäl i att instämma i mycket av den kritiken. Samtidigt
får vi akta oss för att kasta ut barnet med badvattnet. Uppbyggandet av
forskning inom en ny sektor kan lära av tidigare misstag och redan från

början satsa på det viktiga långsiktiga kunskapsuppbyggandet i form av Mot. 1986/87
fleråriga ramprogram samt på grundforskning. Ub4

Vi delar statsministerns påpekande i forskningspropositionen att en av
forskningspolitikens huvuduppgifter är att ”säkerställa och skapa förutsättningar
för att det upprättas livaktiga och stabila forskningsmiljöer, med
faktiska möjligheter att befinna sig vid frontlinjen” (s. 29). Detta måste
också vara målet för en FRT-forskning. Därför ser vpk, i anslutning till vad
Forum för fritidsforskning ovan har framhållit, med viss oro att de små
forskningsanslag som finns inom FRT-forskningens område styrs bort från
universiteten och över till olika offentliga förvaltningar.

En av den internationella fritidsforskningens slutsatser är, att fritiden inte
bara är en ”restpost”, som blir över när det nödvändiga arbetet är utfört.

Fritiden påverkas även av en mängd andra faktorer som klasstillhörighet,
kön, geografiskt läge m. m. I stället är vår poäng att sätta fritiden i centrum
för ett forskningsarbete och utifrån ett fritidsbegrepp studera fritidens olika
verksamhetsinriktningar (turism, rekreation, idrotts- och friluftsliv, folkrörelse-
och stadsdelsarbete, kulturverksamhet m. m.).

Vpk menar att det är viktigt att ett forskningsarbete inom FRT-sektorn
kommer i gång omedelbart.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till forskning
inom fritids-, rekreations- och turismområdet.

Stockholm den 11 mars 1987
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Bo Hammar (vpk) Björn Samuelson (vpk)

gotab Stockholm 1987 12587

8