Forskning (prop. 1986/87:80)
Motion 1986/87:Jo138 Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo 138
Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Forskning (prop. 1986/87:80)
Bakgrund
Bristen på grundläggande kunskaper inom flera områden utgör i dag ett
avgörande hinder för att kunna åtgärda flera miljöproblem. Samtidigt finns
en mängd kunskap från forskningen som inte tas till vara för att i tid se och
inse miljöproblemens vidd. Den nuvarande miljövårdsforskningen är i
övervägande grad inriktad på att identifiera och följa olika utsläpp i miljön
samt hur dessa föreningar omvandlas och ger upphov till akuta eller
kroniska effekter i miljön eller på människor. Där studeras och övervägs i
första hand åtgärder för att bestämma enskilda föreningars effekter och
sätta gränsvärden för utsläpp.
Miljövårdsarbetet inriktas i dag på att begränsa skadeverkningar av
användning av existerande teknik. Mera sällan förekommer att man försöker
finna långsiktigt möjliga utvecklingstrender och klarlägger de valmöjligheter
som står till buds. Genom att på ett tidigt stadium identifiera
olika tänkbara utvecklingar kan man nå betydligt längre. Detta erbjuder
också en grund för överväganden om styrmedel.
Tvärvetenskaplig forskning
Framtids-, strategi- och perspektivstudier erbjuder möjligheter att förbättra
beslutsunderlag för långsiktig planering inom myndigheter med ansvar
inom naturresurs- och miljöområdet. Sådana studier bedrivs i dag vid
Sekretariatet för framtidsstudier. Starka skäl talar för att sådana studier
också bör bedrivas vid universiteten. Vi anser att universitets- och högskoleorganisationen
i framtiden skall vara bas för svensk forskning och att
detta ansvar också skall gälla för framtidsforskningen.
Kompetensen inom naturresurs och miljö bör byggas upp vid universitet
och högskolor. Vissa tvärvetenskapliga centra bör kunna utgöra en
viktig organisatorisk bas för kompetensuppbyggnad. Integrerade projekt
är en annan möjlighet. Speciellt gäller detta framtids-policy och strategistudier.
Vi anser inte att propositionen innehåller en samlad syn för forskning
och utbildning inom naturresursområdet. Vi anser därför att UHÄ bör
ges i uppdrag att genomföra en sådan översyn.
Vi har i annat sammanhang föreslagit att en särskild forskningsnämnd
inrättas för energi- och miljöforskning.
Mot.
1986/87
Jol38-142
I Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Jol38-142
Kortare väg mellan forskare och beslut
Centerpartiet har tidigare i motioner påpekat behovet av att vetenskapsmän
får en större roll i det internationella miljöarbetet. Det gäller bl. a. att
få en bättre forskarrepresentation i statliga delegationer vid internationella
konferenser. Ett föredöme kan här vara den internationella försurningskonferens
som hölls i Stockholm 1982 där politikerkonferensen föregicks
av en expertkonferens. På detta sätt fick ansvariga politiker del av senaste
forskarrön på området innan de samlades för politiska beslut.
Forskare måste finna vägar och plattformar från vilka man snabbare kan
nå beslutsfattare och vice versa. Det är i dag inte ovanligt att det tar 20 år
mellan forskarens upptäckt och politisk handling. Under denna tid hinner
många miljöskador inträffa. Populärvetenskapliga arbeten är inte meriterande
i den vetenskapliga världen. Detsamma har länge gällt tvärvetenskap.
För att främja denna typ av extern kontaktverksamhet är det angeläget
att ge medverkan i forskningsinformation ett bättre meritvärde vid
tjänstetillsättningar. Vi anser att UHÄ bör återkomma med förslag om hur
kanalerna kan förbättras mellan forskare och beslutsfattare.
Det kemiska klimatet
Genom noggranna mätningar har man kunnat visa en stadig ökning av
koldioxidhalten på jorden. Denna ökning är lika tydlig i Antarktis som i
Centraleuropa och hänger liksom försurningen framför allt samman med
utsläppen från förbränningen av fossila bränslen. Den nuvarande ökningstrenden
av koldioxidhalten leder till en mycket stor temperaturökning om
ett hundratal år. De följder för jord- och skogsbruk och därmed den
säkerhetspolitiska situationen en sådan klimatförändring skulle kunna få,
gör att vi i hela världen måste ifrågasätta en användning av fossila bränslen.
Global ökning finns också av freoner, metan, dikväveoxid, kolmonoxid
och ozon. Den sammanlagda klimateffekten av ökningen av dessa gaser
är jämförbar med effekten av koldioxidökningen ensam. Den totala effekten
är svår att överblicka. Det handlar både om klimateffekter inkl. påverkan
på UV-strålningen och om direkta miljöskador.
Det är synnerligen angeläget att Sverige aktivt deltar i den internationella
forskningsverksamheten kring dessa problem. Vi saknar i propositionen
en prioritering av dessa frågor, som ytterst handlar om våra möjligheter att
överleva.
Miljö-EUREKA
Forskningen måste bättre klarlägga de olika konsekvenserna av det som vi
har kallat smärtgränsen för olika ämnen och föreningar. För detta krävs ett
utvecklande av den internationella samordningen.
Det har nyligen slutits ett samarbetsavtal mellan europeiska stater om
tekniskt och vetenskapligt utvecklingssamarbete. För att främja ett europeiskt
samarbete på miljöområdet och för att utveckla och stimulera åtgärder
som minskar luftföroreningarna bör ett Miljö-EUREKA bildas. Ett
Mot. 1986/87
Jo 138
2
sådant Miljö-EUREKA bör också samordna forskningsinsatserna på området
och samordna de miljöövervakningsprogram som finns och som
behöver vidareutvecklas.
Kunskapen är otillräcklig framför allt när det gäller kväve och olika
föreningar. Kunskapsnivån ligger i dag 10-15 år efter vad vi vet om svavel
och svaveldioxid.
Vi måste försöka få fram en helhetsbild av de gränsöverskridande luftföroreningarna
och deras skadliga effekter. För detta krävs effektiva mätoch
analyssystem som kan kartlägga luftströmmar, spridningsformer och
omvandlingseffekter.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att kartlägga de processer som
leder till ozonbildning och andra fotokemiska reaktioner som leder till
svåra skadeverkningar på skog och annan växtlighet. Det är viktigt att
klarlägga effekterna på människors hälsa, liksom mark- och grundvatten.
Arbetet med att utveckla miljövänliga energi- och industriprocesser och
en effektiv reningsteknik måste ges hög prioritet.
Informationsinsatserna är av stor betydelse och ett Miljö-EUREKA
skulle på effektivt sätt kunna sprida information om åtgärder, teknik och
forskning inom luftföroreningsområdet. Samarbetet inom Miljö-EUREKA
skall vara öppet för alla länder i Europa.
Antarktis
Trots omfattande forskningsinsatser under snart 100 år är kunskaperna om
den antarktiska miljön och dess ekosystem helt otillräckliga.
Antarktis kan med fog sägas vara det enda större område på jorden som
ännu inte utsatts för mänskliga ingrepp i någon större omfattning. Områdets
betydelse som referensområde för forskningen är därför ovärderlig
och kan förväntas öka efter hand som övriga delar av jorden utsätts för ett
alltmer ökande tryck från en växande befolkning.
Antarktis spelar en avgörande roll i jordens ekologiska system, bl. a.
genom den betydelse som Antarktis har för det globala klimatet och
cirkulationen i oceanerna. Förändringar på och kring Antarktis kan därmed
komma att påverka förhållandena även på mycket långa avstånd från
Antarktis.
Antarktis miljö är mycket känslig. Jordarna är tunna och enkelt uppbyggda,
vegetationen mycket sparsam och de få sjöar som finns är känsliga
för påverkan och återhämtar sig endast långsamt från mänskliga ingrepp.
Genom de förhandlingar som pågått under flera år om ett avtal om
mineralutvinning på Antarktis eller på havsbottnarna utanför kontinenten,
har frågan om ett totalskydd av området mot sådan exploatering blivit
högaktuell. En sådan utvinning skulle innebära allvarliga störningar, dels
från den normala driften, dels stora risker för utsläpp genom olyckor t. ex.
med stora tankbåtar i svåra isförhållanden eller genom en utblåsning från
en oljekälla på havsbotten.
Regeringen anför i propositionen att ett av de prioriterade områdena är
polarforskningen och anför med en nästan kolonial attityd att ”regeringen
Mot. 1986/87
Jol38
f
il *>'
3
tl Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Jo 138-142
har tagit initiativ till en mer samordnad bevakning av de svenska polarintressena
i både Arktis och Antarktis”.
Den svenska regeringen avser att delta i exploateringen av Antarktis
resurser och avsätta forskningsresurser för detta. Vi anser att Sverige i
stället bör ta initiativ genom UNEP, FN:s miljöorgan, för att fa Antarktis
förklarat som internationell nationalpark, öppen för alla länder för fredlig
samverkan och fri forskning. Vi anser att bidraget till polarforskning kan
begränsas till 10 milj. kr.
Program för övervakning av miljökvalitet (PMK)
1977 beslutade den dåvarande trepartiregeringen att påbörja ett program
för övervakning av miljökvalitet. PMK:s uppgift är att övervaka långsiktiga
och storskaliga förändringar i miljön och därmed visa på effekter och
problem som kräver insatser och motåtgärder av skilda slag. PMK hade
också till uppgift att initiera forskningsinsatser i miljöfrågor.
En stor del av kartläggningen av Östersjöns miljöproblem har utförts
inom ramen för PMK:s arbete. Programmet har fått internationellt erkännande.
Mot den bakgrunden är det viktigt att slå vakt om PMK:s fortsatta
arbete. Regeringen framlägger inget förslag om PMK:s fortsatta verksamhet.
Vi anser att det är angeläget att PMK inom ramen för sitt uppdrag
vidgar sitt arbetsfält att också omfatta Västerhavet och Nordsjön. PMK:s
arbete i detta avseende bör syfta till ett material som kan ligga till grund för
ett nordiskt åtgärdsprogram till skydd för havsmiljön i Nordsjön.
PMK är en omistlig del i ett arbete för att förbättra havsmiljön. Vi anser
också att en samordning av forskningen tvärvetenskapligt bör initieras.
Återvinningsforskning
Avfall kan undvikas genom en ökad styrning av de produktionsprocesser
och de konsumtionsmönster som utgör själva källan till problemen. Tyngdpunkten
för fortsatt forskning och utveckling inom avfallsområdet bör
därför förskjutas från traditionell filter- och återvinningsteknik mot förebyggande
lösningar i produktionsledet.
Det innebär en inriktning mot teknik som i produktionsledet använder
färre resurser samt frambringar avfall och föroreningar i ett mindre omfång,
eller mindre miljöfarlig karaktär, än hittills använd teknik.
Sverige har varit ett föregångsland beträffande miljövård, avfallshantering
och återvinning. En förutsättning för ett fortsatt framåtskridande i
dessa avseenden är en ökad forskning och utveckling av ”renare” teknologi.
Vi anser därför att det behöver tas fram ett samlat forskningsprogram
för resurseffektivisering och avfallshantering.
Resurserna till dessa områden är helt otillräckliga. Ett sådant bidrag
utgick så sent som för ett år sedan men avvecklades av regeringen. Ansvaret
överfördes från naturvårdsverket till STU, men resurserna drogs in. Vi
föreslår att ansvaret återförs till naturvårdsverket och biträder regeringens
förslag om finansiering via bränslefonden.
Mot. 1986/87
Jo 138
Säker kemikaliehantering
Det är förenat med stora svårigheter att bedöma långsiktiga effekter av ett
kemiskt ämne eller en produkt. Den vetenskapsgren, toxikologin, som
sysslar med kemiska ämnens giftverkan är emellertid på frammarch i hela
den industrialiserade världen. Problemet ligger dock i att den kemiska
revolutionen har ett betydande försprång.
Forskningen inriktas i dag främst på att i förväg söka bedöma nya
kemiska ämnens hälsoeffekter. De nya ämnen som i dag lämnar forskningslaboratorier
för kommersiell användning är mycket bättre analyserade
och riskbedömda än ”gamla” ämnen och produkter. Det betyder i sin
tur att det är bland de gamla kemikalier, som redan är i bruk, som risken är
störst att skador skall uppstå.
När det gäller akuta skador och förgiftningar finns en betydande kunskap.
Här är skadorna ofta tydliga och sambanden ofta relativt uppenbara.
Det allt överskuggande och svåra problemet är att kunna upptäcka långsiktiga
hälsoeffekter. Här är kunskapen mindre och sambanden ofta mycket
osäkra. I vårt land räknar man med att vi har uppgifter om hälsofarligheter
hos mindre än 20% av de kemiska ämnen som används.
Kemikaliefrågorna kommer att få ökad betydelse i den framtida miljödebatten.
Vi behöver kemikalier, men säkerhet och trygghet måste vägleda
alla insatser på detta område.
Regeringen föreslår i propositionen en förstärkning av grundforskningen
med 6 milj. kr. För att bygga upp en kompetens krävs betydligt ökade
resurser. Centerpartiet anser att en ansvarsförsäkring för kemikalier avsevärt
skulle förstärka också resurser till kunskapsuppbyggande på toxikologiområdet.
Vi har i andra sammanhang framlagt förslag om detta.
Regeringen berör också behovet av analyskapacitet för miljögifter som
dioxiner. Det är av avgörande betydelse att miljökonsekvenserna klarläggs
innan nya produkter eller produktionsprocesser som kan påverka miljön
tas i anspråk. Utvecklingen går snabbt för processer som riskerar att bidra
till spridning av bl. a. det miljöfarliga dioxinet. Vi anser att mycket talar för
att det nya laboratoriet förläggs till Umeå där kompetens finns inom Umeå
universitet, FOA 4 och arbetsmiljöstyrelsens arbetsmedicinska avdelning.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om en översyn av forskning och utbildning inom
naturresursområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om kontakter mellan beslutsfattare och forskare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om forskningsinriktningen om luftföroreningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om inrättande av Miljö-EUREKA,
5. att riksdagen anslår 10 milj. kr. till polarforskning.
Mot. 1986/87
Jo 138
5
6. att riksdagen uttalar sig för att polarforskningen ges den inriktning
som anges i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om inriktningen av PMK:s fortsatta verksamhet,
8. att riksdagen beslutar att överföra ansvaret för teknikutveckling
inom miljöområdet från STU till statens naturvårdsverk,
9. att riksdagen beslutar att den utökade dioxinforskningen förläggs
till Umeå.
Stockholm den 11 mars 1987
Karl-Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Kjell A. Mattsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Bertil Jonasson (c)
Kerstin Göthberg (c)
Karl-Anders Petersson (c)
Rune Thorén (c)
Ivar Franzén (c)
Agne Hansson (c)
Mot. 1986/87
Jo 138
6
