Försäljningsskatten på motorfordon m.m.

Motion 1989/90:Sk672 av Wiggo Komstedt (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk672

av Wiggo Komstedt (m)
Försäljningsskatten på motorfordon m.m.

Genom ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon och
bilskrotningslagen (1975:343) skall försäljningsskatt resp. skrotningspremie
utgå för lastbil med skåpkarosseri och med en totalvikt om högst 3 500 kg
mot tidigare gällande 3 000 kg (prop. 1989/90:50, SkU 10, SFS 1989:1031).
Motsvarande ändring har samtidigt (SFS 1989:1027) skett i anvisningarna till

2 § i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, varigenom avdrag för ingående
skatt icke medgives för brukare av dylikt fordon med totalvikt om högst

3 500 kg mot tidigare gällande 3 000 kg. Samtliga ändringar har trätt i kraft
den 1 januari 1990.

Under de två senaste kalenderåren såldes i Sverige i genomsnitt ca 1J 200
lastbilar med skåpkarosseri med en totalvikt mellan 3 000 och 3 500 kg. Dylika
lastbilar förekommer huvudsakligen i två helt skilda utföranden och
med helt olika utseenden och användningsområden, varav den ena i dagligt
tal brukar kallas skåpbil och den andra van.

Skåpbilen utmärkes därav av förarhytten, som normalt endast har plats
för förare och en passagerare, avskilts från lastutrymmet medelst en mellanvägg,
som samtidigt utgör det slutna lastutrymmets ena kortsida. Skåpet användes
huvudsakligen för olika typer av varudistribution. Fordonet användes
även som servicebil inom olika servicenäringar och är då många gånger
försett med olika typer av inredningar för verktyg och reservdelar. Under
åren 1988 och 1989 såldes i Sverige ca 4 500 resp. 5 900 sådana fordon. I
och för sig saknas uppenbarligen anledning att skattemässigt behandla dessa
fordon annorlunda än andra distributions- och servicefordon med högre totalvikt
än 3 500 kg.

Inköpspriset för en skåpbil av ifrågavarande slag - och med en tjäpstevikt
om drygt 1 500 kg - uppgår till exempelvis 110 000 kr. exkl. försäljningsskatt,
skrotningspremie och mervärdeskatt. Sistnämnda poster uppgår ungefärligen
till 10 000 kr., 300 kr. resp. 28 000 kr. eller alltså tillhopa ca 38 000
kr., vilket utgör 35 % av inköpspriset. En dylik fördyring innebär att denna
typ av skåpbil lär komma att ersättas med större skåpfordon med totalvikt
över 3 500 kg. Effekten blir sålunda icke någon ökad inkomst för statskassan
men däremot ökat vägslitage (genom tyngre fordon) och sämre miljö (högre
bränsleförbrukning).

Den så kallade vanen utmärkes därav att fordonet saknar avskilt lastutrymme
och ofta innehåller mer eller mindre lyxig inredning. Härigenom kan

vandi med fördel användas som en vanlig personbil. Under åren 1988 och
1989 såldes i Sverige ca 5 600 resp. 6 300 sådana fordon. Med hänsyn till det
i varje fall möjliga användningsområdet som personbil saknas anledning att
skattetriässigt behandla dessa fordon annorlunda än ”vanliga” personbilar.
(Fordonet borde enligt vägtrafikkungörelsen över huvud taget icke rubriceras
annat än som personbil.)

Det bör ankomma på utskottet att utarbeta författningsändringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att de inledningsvis angivna lagarna ändras
sålunda att försäljningsskatt och skrotningspremie icke skall utgå för
de ovan beskrivna skåpbilarna och att avdrag för ingående mervärdeskatt
å inköpspriset skall medgivas för desamma.

Stockholm den 25 januari 1990

Wiggo Komstedt (m)

Mot. 1989/90
Sk672

3