Försäkringsmedicin i läkarutbildningen

Motion 2004/05:Ub352 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att försäkringsmedicin ingår i läkarutbildningen.

Motivering

Universiteten och högskolorna har stor frihet att inom de ramar och regler som sätts av riksdag och regering själv bestämma över intern resursfördelning, organisation och upplägg av utbildningsprogram liksom innehåll i kurser.

De allmänna målen för all grundläggande högskoleutbildning är angivna i högskolelagen (1992:1434) 1 kap. 9 §. Där framgår att utbildningen skall ge studenterna

• förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar,

• förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem samt

• beredskap att möta förändringar i arbetslivet.

Inom det område som utbildningen avser ska studenterna, utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att

• söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå,

• följa kunskapsutvecklingen och

• utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området.

Det är regeringen som föreskriver vilka examina inom grundläggande högskoleutbildning som får avläggas och det är Högskoleverket som beslutar vid vilka högskolor dessa examina får avläggas. Ett tillstånd att utfärda examina får bara lämnas om utbildningen uppfyller högskolelagens krav och regeringens särskilda krav (högskolelagen 1 kap. 11 §).

Läkarexamen uppnås efter fullgjorda kursfordringar om sammanlagt 220 poäng. Utöver ovan angivna mål gäller följande specifika mål för att erhålla läkarexamen. Studenten skall ha

• förvärvat kunskaper och färdigheter som utgör grund för läkaryrket och för att fullgöra den allmäntjänstgöring (AT) som krävs för att få obegränsad behörighet som läkare,

• förvärvat kännedom om förhållanden i samhället som påverkar kvinnors och mäns hälsa för att som läkare kunna arbeta förebyggande,

• utvecklat sin självkännedom och förmåga till inlevelse och därigenom, med beaktande av ett etiskt förhållningssätt och en helhetsbild av människan, utvecklat sin förmåga till goda relationer med patienter och deras närstående,

• förvärvat sådana kunskaper om sjukvårdens ekonomi och organisation som är av betydelse för alla läkare samt utvecklat en yrkesfunktion som förbereder för lagarbete och samverkan med samtliga personalgrupper.

Härutöver gäller de mål respektive högskola bestämmer.

Efter grundutbildningen till läkare följer vidareutbildning i form av allmäntjänstgöring (AT). Efter denna är det möjligt att få legitimation som läkare. Det är Socialstyrelsen som utfärdar mål för allmäntjänstgöringen, är tillsynsmyndighet för läkare i allmäntjänstgöring samt utfärdar legitimation. För försäkringsläkare som tjänstgör på Försäkringskassan är det JO som utövar tillsynen.

Det har de senaste åren satsats resurser på att utbilda redan utbildade läkare i försäkringsmedicin. Detta är nödvändigt och bra. Men jag anser att detta inte räcker. Det måste ingå moment av försäkringsmedicinsk utbildning i alla läkares grundutbildning. Alla läkare ställs förr eller senare inför en situation när det behövs en bedömning om en patient skall få ett läkarintyg för Försäkringskassans prövning om rätt till ersättning på grund av sjukdom föreligger. Jag anser att studenter för att erhålla läkarexamen skall ha förvärvat kunskaper i försäkringsmedicin, och därför skall detta ingå som ett specifikt mål.

Stockholm den 3 oktober 2004

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)