Försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet

Motion 1994/95:Sf249 av Roland Larsson (c)

Försäkringskassorna har en nyckelroll i
rehabiliteringsarbetet genom sitt samordningsansvar för att
rehabiliteringsinsatser genomförs. Försäkringskassornas roll
i rehabiliteringsarbetet beskrivs i propositionen
Rehabilitering och rehabiliteringsersättning (1990/91:141).
Enligt denna sägs följande:

Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn över
de insatser enligt AFL som behövs för rehabilitering av de
försäkrade. Vid behov skall försäkringskassan också ta
initiativ till sådana insatser. I speciella fall skall
försäkringskassan överta ansvaret för att
rehabiliteringsutredning kommer till stånd.

Försäkringskassan har enligt propositionen en initiativroll
och ett samordningsansvar. Initiativ- och samordningsrollen
ska utgå från den försäkrade. Försäkringskassan har också
ansvar för utvärdering och uppföljning av
rehabiliteringsinsatserna.

Arbetsgivarens ansvar för att en rehabiliteringsutredning
kommer till stånd har inte givit de resultat man hoppades på
när förändringarna trädde i kraft. Tyvärr har inte heller
försäkringskassornas samordning och tillsyn blivit vad man
hoppades.

Anledningen till att kassorna inte kunnat leva upp till
förhoppningarna är säkert flera. Ett tungt vägande skäl är
bristande personella resurser men också bristande kunskaper
i hur aktivt rehabiliteringsarbete bör bedrivas.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport ''Att
återupprätta'' -- om försäkringskassornas
rehabiliteringsverksamhet (RRV 1994:18) granskat
försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet och påpekat
ett antal brister nämligen:

1. Försäkringskassorna har i förvånansvärt hög grad
fortfarande en arbetsorganisation som baseras på de
försäkrades födelsedagar. Detta kan enligt RRV inte vara
ändamålsenligt. En ändrad arbetsorganisation och
annorlunda arbetssätt borde ge betydande
effektivitetsvinster.

2. Enligt RRV finns det idag brister i informations- och
teknikstödet.

3. Rehabiliteringsutredningarna fyller inte den centrala
funktion som det var tänkt. RRV gör bedömningen att det
finns oklarheter i regelverket när det gäller
ansvarsfördelningen mellan försäkringskassa och
arbetsgivare. Försäkringskassans skyldighet att bedöma och
dokumentera behovet av rehabiliteringsutredningar bör,
enligt RRV, uppmärksammas.

4. Det finns allvarliga brister i det medicinska
beslutsunderlaget. RRV föreslår att socialstyrelsen och
försäkringskassorna utvecklar samverkan för att följa upp
läkares sjukskrivningar.

5. Den centrala roll som den enskild har i
rehabiliteringsarbetet uppmärksammas inte i tillräckligt hög
utsträckning.

6. RRV föreslår att riksförsäkringsverket (RFV) utvecklar
en systemtillsyn över försäkringskassornas
rehabiliteringsverksamhet.

RRV föreslår också att försäkringskassorna upprättar
policydokument där man beskriver sin strategi och vilka
moment av kvalitetssäkring som ingår i verksamheten.

RRVs förslag till åtgärder är av vitalt intresse för att
försäkringskassorna ska kunna bli den aktiva samordnare
och initiativtagare som avses i prop 1990/91:141. En aktiv
rehabilitering är rent samhällsekonomiskt lönsamt samtidigt
som det sparar mänskligt lidande.

Försäkringskassornas något oklara roll, som självständiga
juridiska enheter i förhållande till riksförsäkringsverkets
tillsynsansvar, komplicerar ytterligare bilden. Riksdagen bör
därför uppdra åt regeringen att vidta lämpliga åtgärder i syfte
att åtgärda de av RRV påtalade bristerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder rörande försäkringskassorna
med anledning av RRV:s rapport.

Stockholm den 24 januari 1995

Roland Larsson (c)