Försäkringsbaserad sjukvård

Motion 1991/92:Sf265 av Stig Rindborg (m)

Det är något fel på svensk sjukvård, trots detta håller
den en hög kvalitet, mycket beroende på en hög
professionalism. Svårt sjuka får inte vård i tid, utan får
vänta i långa vårdköer. Klagomål framförs om bl.a.
bristande valfrihet, kontinuitet och service. Sjukvården är
dessutom det område där medborgarna känner sig ha minst
möjlighet att påverka. ''Vårdkris'' är ett begrepp som ofta
används.

En av de viktigaste orsakerna till dagens problem är det
byråkratiska plan- och monopoltänkande som präglat
uppbyggnaden av det svenska hälso- och
sjukvårdssystemet. Systemet innebär att
medborgaren/patienten endast via sina valda politiska
ombud kan påverka vården. De politiker som styrt
sjukvården har i många fall visat sig ovilliga att öka
valfriheten och konkurrensen. Resultatet har blivit ett stelt
system, med ineffektiv resursfördelning, brist på valfrihet
och köer. Det borde i stället vara medborgarnas efterfrågan
på vård och valfrihet som styr vårdutbudet.

Valfriheten kan förverkligas genom att sjukvården -- i
stället för genom skatt till landstingen -- betalas genom en
allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Den helt
dominerande delen av dagens landstingsskatt överförs då
till försäkringskassan eller andra organisationer som i sin tur
betalar patientens vård, oberoende av vilka vårdgivare
denne väljer. I princip bör privata vårdgivare ha rätt att fritt
etablera sig.

I andra europeiska länder som exempelvis Tyskland och
Nederländerna är sjukvården uppbyggd kring en allmän
sjukvårdsförsäkring. I dessa länder har man en strikt
uppdelning mellan sjukvårdsproduktionen och
finansieringen. Erfarenheter visar att försäkringssystemen
leder till ökad valfrihet för patienterna, kortare köer och en
flexiblare sjukvårdsorganisation med många olika
vårdgivare, privata och offentliga, och det blir totalt sett
inte dyrare.

Stockholms läns landsting införde fr.o.m. årsskiftet ett
nytt ekonomiskt styrsystem inom hälso- och sjukvården.
Den s.k. Stockholmsmodellen skiljer på beställar- och
producentrollerna och renodlar politikerrollen till att vara
konsumentföreträdare. Sjukvårdsdriften får däremot en
renodlad tjänstemannaledning. En tydlig separation av
finansiering och produktion kommer att leda till
produktivitetsökning inom vården.

Regeringen genomför nu en större översyn av
sjukvårdens organisation och finansiering. En ökad
samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring kommer att
leda till en förändring av sjukvårdens finansiering.

Landstinget i Stockholms län har med anledning av detta
beslutat att aktivt följa regeringens utredning och vara redo
att pröva frågan om att utgöra ett försöksområde för en
allmän sjukvårdsförsäkring. Landstinget och
försäkringskassan förbereder redan försök med samordning
av resurserna inom sjukförsäkringen och sjukvården i några
områden i länet.

I avvaktan på en landsomfattande systemförändring bör
ett försäkringsbaserat sjukvårdsfinansieringssystem införas
inom Stockholms län eller inom en gemensam
sjukvårdsregion i Mälardalen. Detta kan genomföras
genom att landstingsskatten överförs till försäkringskassan
eller andra försäkringsgivare som sedan enligt patientens
val ''köper'' sjukvård från olika vårdgivare. Patienten skulle
på detta sätt ges en reell möjlighet att själv välja t.ex.
sjukhus och läkare.

Stockholms län med 1,6 miljoner invånare inrymmer alla
former av vård, från regionsjukvård till primärvård. Flera
olika ideella och privata alternativ finns också.
Stockholmsmodellen är ett första steg mot ett
försäkringsbaserat sjukvårdsförsäkringssystem, då en
uppdelning mellan sjukvårdsproducenter och finansiärer
redan skett. Det finns därför förutsättningar att som ett led
i regeringens utredning om ett nationellt
sjukförsäkringssystem på försök införa en
försäkringsbaserad sjukvård i Stockholms län eller
Mälardalsregionen. Regeringen bör därför ta initiativ till ett
sådant försök.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäkringsbaserad sjukvård.

Stockholm den 24 januari 1992

Stig Rindborg (m)