Förmånsrätten för skattefordringar

Motion 1993/94:L308 av Stig Rindborg (m)

På åtskilliga goda grunder har, t.ex. av
insolvensutredningen, föreslagits att den nuvarande
förmånsrätten för skattefordringar slopas. Jag utgår från att
så blir fallet och att -- i aktiebolag -- det personliga
ställföreträdaransvaret liksom straffhotet också tas bort.
Bland de skäl som åberopas för slopandet är det enligt min
mening anledning att särskilt uppmärksamma två grunder.
Den ena är önskemålet att stärka leverantörernas ställning.
Härigenom kan man undvika följdkonkurser med de
förluster för bl.a. statens skattekrav som konkurser i
åtskilliga fall innebär. Den andra grunden är att
kronofogdemyndigheten nu för tiden kan följa alla förfallna
skatteskulder och alla begärda utmätningar och
handräckningar. Staten, genom kronofogden, är därför den
borgenär som har bäst inblick i en gäldenärs
betalningsförmåga. På en borgenär med sådan insikt måste
givetvis falla ansvaret att ingripa på ett tidigt stadium vid
betalningssvårigheter.

Båda nu återgivna grunder talar för att skattefordringar
i förmånsrättshänseende inte bara bör jämställas med
oprioriterade fordringar utan bör få sämre rätt än
oprioriterade fordringar, t.ex. leverantörsfordringar.
Incitamentet för kronofogdemyndigheten att aktivt ingripa
med indrivningsåtgärder ökar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
förmånsrättslagen (1970:979) i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1994

Stig Rindborg (m)