om förhållandena i Turkiet

Motion 1987/88:U502 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :U502

av Lars Werner m. fl. (vpk)
om förhållandena i Turkiet

Situationen vad gäller mänskliga fri- och rättigheter och ett demokratiskt
system värt namnet är långtifrån tillfredsställande i Turkiet.

Det har inträffat en del positiva händelser under 1987 - folkomröstning och
val till ett nytt parlament i första hand. Det är steg i rätt riktning, men det är
viktigt att observera att det ledande partiet, ANAP, som är det som har
militärernas öra, inför parlamentsvalet fastlade en vallag som redan från
början garanterade dem en komfortabel seger. Och även om bannlysningen
av vissa ledande politiker nu hävts och flera partier fått framträda, måste det
klart framhållas att grundlagen i Turkiet fortfarande förbjuder varje parti
med något slags socialism på programmet. Det klassas som statsfientligt och
är det naturligtvis utifrån en konstitution, som ANAP inte har några som
helst tankar på att förändra. Man är från det hållet alltid beredd att använda
konstitutionen från militärjuntans tid vid makten, som ett instrument för att
hindra all slags verklig demokrati. Och trots att samma lag gäller för
teokratiska fascistiska partier har det inte hindrat sådana grupperingar att
uppträda i valen.

Efter de påtryckningar som gjorts i Europarådet och andra sammanhang
har Turkiet, som nämns i utrikesutskottets senaste redogörelse (UU
1987/88:17), beslutat medge individuell klagorätt till den europeiska kommissionen
för mänskliga rättigheter. Nyligen har Turkiet också meddelat att
de biträder konventionen om bekämpande av tortyr i det egna landet.

Men verkligheten i det turkiska samhället är en annan. Där finns ett
mycket hårt förtryck och en sträng kontroll, riktad mot allt som anses hota
statens säkerhet. Och detta drabbar inga högerorganisationer eller fascistiska
grupper, utan enbart sådana som kräver respekt för mänskliga rättigheter,
yttrandefrihet, rättighet att bilda fria fackföreningar och i övrigt verka för en
demokratisering i Turkiet. Det gäller naturligtvis i första hand all slags
vänsteropposition, men de som vill trösta sig med att det enbart är fråga om
att bekämpa socialistiska tendenser eller en kamp mot kommunismen, vilket
ju i högerkretsar ofta anses hedervärt, bör observera att förtrycket är mycket
mera långtgående än så. Så sent som i somras censurerades t. ex. ledande
dagstidningar, som långtifrån har någon vänsterprofil. När det gäller att
upprätthålla vad regimen betecknar som lag och ordning är man beredd att gå
mycket långt och också utsätta sig för internationell kritik, vilket fängslandet
av de båda kommunistledarna Haydar Kutlu och Nihat Sargin i november i

1* Riksdagen 1987188.3sami. NrU501-504

fjol visar. Denna händelse och dess internationella återverkningar i Europa- Mot. 1987/88

rådet, som också redovisas i det ovannämnda betänkandet från utrikesut- U502

skottet, är ett tydligt bevis för den bristande demokratin i Turkiet, men också
för den kritik som regimen utsätts för. Sverige bör utnyttja denna ökande
internationella kritik till att skärpa sin inställning och hållning till den
odemokratiska regimen i Turkiet.

Men det viktigaste är inte att enbart observera och agera när enskilda
politiker från skilda partier råkar ut för den turkiska regimens onåd. Det
djupaste förtrycket, de största övergreppen och den värsta förföljelsen
drabbar vanliga människor som inte skyddas av någon vare sig inhemsk eller
internationell opinion. Godtyckliga arresteringar, systematisk misshandel
upp till ren tortyr och ända till döds förekommer fortfarande. Detta har
påpekats i Amnestys rapporter och från andra håll. Kommittén för mänskliga
rättigheter i Turkiet, vars ordförande Nevzat Helvaci besökte Sverige i
höstas, har en bred dokumentation av sådana övergrepp, som samlats in av
deras lokalavdelningar över hela landet. Det finns således tillräckligt med
bevis för att den turkiska regeringen inte skall kunna svära sig fri från dessa
handlingar som utförs av deras egen polis och militär.

Kampen för att etablera en fri fackföreningsrörelse i Turkiet förtjänar att
särskilt uppmärksammas. En av militärjuntans allra första åtgärder var att
upplösa den fria och av regeringen obundna DISK. Det som sedan hänt är
alltför välkänt för att behöva upprepas här. Anklagelserna mot DISK var och
är absurda. Ingen av de anklagade har kunnat beläggas med något brott, men
det beräknas att rättegångarna kommer att ta ytterligare fyra till fem år innan
de kommer upp i högsta instans. De anklagade får inte ut sina pass annat än i
undantagsfall. De får heller inga arbeten.

Detta är en klart olaglig bestraffning av den turkiska staten mot sina egna
medborgare, som genomförs utan något domstolsutslag eller ens försök till
juridiskt berättigande. Passindragningar och förlust av medborgerliga rättigheter
har förutom mot DISK-ledningen använts i ett otal andra fall. Det
drabbar både dem som finns inne i landet, men också dem som flytt
utomlands. Enligt uppgift från turkiska författarförbundets ordförande, Aziz
Nesin, som också besökt Sverige nyligen, kan det röra sig om omkring
350 000 personer som förlorat sitt medborgarskap och därigenom blivit mer
eller mindre statslösa. De flesta av dem befinner sig i Västeuropa och många
finns i Sverige. Det som här i korthet har refererats visar att ett mycket hårt
förtryck och oacceptabla förhållanden fortfarande råder i Turkiet. Turkiet
uppfyller långtifrån de fordringar som kan ställas på demokrati och
mänskliga fri- och rättigheter, inte ens om dessa fordringar sätts mycket lågt.

Den största möjligheten för Sverige att agera är i Europarådet. Turkiet
uppfyller inte kraven på medlemskap i denna församling och det ankommer
på de svenska representanterna och på förnyade initiativ från regeringen i
t. ex. ministerkommittén att sätta press på Turkiet så att en förbättring i
landet kommer till stånd. Men även i övrigt bör den svenska regeringen
använda alla möjligheter till kritik och påverkan. Den turkiska regeringen
bör inte genom skenreformer och ett parlamentariskt utanverk få en status
som demokratisk stat.

4

Hemställan Mot. 1987/88

Med hänvisning till det anförda hemställs U502

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att brotten
mot mänskliga fri- och rättigheter i Turkiet skall fördömas,

2. att riksdagen hos regeringen begär att svenska partirepresentanter
i Europarådet rekommenderas att verka för en ökande opinion
mot förtrycket i Turkiet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en anmälan av
Turkiet inför Europakommissionen rörande det orättfärdiga i att
frånta oppositionella deras medborgarskap,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stöd och hjälp åt
den fria fackföreningsrörelsen i Turkiet,

[att riksdagen hos regeringen begär åtgärder vid mottagandet av
flyktingar från Turkiet, så att de bedömningar som görs inte grundas
på uppgifter enbart från turkiska myndigheter under sken av att
demokrati råder i landet.1].

Stockholm i januari 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Jörn Svensson (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)
Tommy Franzén (vpk)

' 1987/88 :Sf504

5