Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet

Motion 1999/2000:Sf608 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Bakgrund

Från den 1 januari 1997 har i utlänningslagen införts en ny
bestämmelse om rätt till skydd för den som "på grund av sitt
kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för
förföljelse" (3 kap 3 § 3 utlänningslagen). Redan när regeln
infördes framförde Vänsterpartiet kritik mot att denna
särlösning valdes i Sverige. Vi ansåg att det hade varit en
mycket bättre lösning att bredda tolkningen av
Genèvekonventionens flyktingbegrepp så att den också
innefattar förföljelse på grund av kön eller homosexualitet.
En sådan tolkning - som stöds av FN:s flyktingkommissariat
- vinner successivt terräng och är numera etablerad i
Kanada, USA, Australien och på Irland.

FN:s flyktingkommissariat har framfört önskemål om att Sverige skulle
ansluta sig till dessa föregångsländers sätt att hantera frågan. Ett mer allmänt
accepterande av att förföljelse på grund av genus eller homosexualitet
omfattas av Genèvekonventionen skulle göra det möjligt att stärka skyddet
för dessa kategorier globalt. En särlösning i den svenska utlänningslagen får
snarast negativa effekter genom att understödja en inskränkande tolkning av
konventionen.

Under de tre år som gått sedan den nya skyddsbestämmelsen infördes har
den tillämpats ytterst sparsamt och huvudsakligen beträffande kvinnlig
könsstympning. Detta skulle möjligen kunna tolkas som att förhållandena i
vår omvärld är relativt tillfredsställande på detta område. Tyvärr är det
verkliga förhållandet det att asylsökande kvinnor med mycket starka
skyddsbehov i många fall fått avslag på sina asylansökningar. Statens
invandrarverk har inte - som exempelvis Kanada, USA och Australien gjort
- utfärdat några riktlinjer för handläggningen av asylansökningar från
kvinnor. Inte heller har personalen hos Invandrarverket eller
Utlänningsnämnden fått någon utbildning i dessa frågor. Vänsterpartiet, som
i flera år väckt motioner i frågan, välkomnar att det i årets budgetproposition
sägs att regeringen kommer att ge Statens invandrarverk i uppdrag att ta fram
riktlinjer för hur kvinnors asylskäl skall bedömas samt att sprida kunskap om
dessa riktlinjer bland berörd personal.

Ny kritik mot den särskilda
skyddsregeln

I en artikel i International Journal of Refugee Law, 1998 nr
4, riktar två rättsvetenskapliga forskare, Kristina Folkelius
och Gregor Noll, stark kritik mot 3 kap 3 § 3
utlänningslagen.

De påpekar att den faktor som ytterst orsakar förföljelsen inte är offrets
kön eller genus. Det är i stället förövarens ideologi som bestämmer att
människor som avviker från sin tilldelade genusroll skall förföljas. Kvinnor
som fruktar förföljelse på grund av att de överskridit sociala normer förföljs
inte på grund av att de är kvinnor utan på grund av att de vägrar vara
"riktiga" kvinnor. Kvinnor våldtas inte enbart därför att de är kvinnor, de
våldtas för att fastslå eller återupprätta sin sociala underordning.

Att tala om förföljelse på grund av kön leder fel, det döljer att kön och
genus som samhällsfenomen är sammanflätade med politiska och religiösa
åsikter. Man borde hellre tala om förföljelsemetoder som är knutna till kön
eller genus.

Utlänningslagen använder terminologin förföljelse på grund av kön,
numera är termen genus (gender) den som föredras internationellt eftersom
kön kan leda till en inskränkt biologisk tolkning.

Även om förföljelsemetoden är köns- eller genusrelaterad är orsaken till
förföljelsen många gånger någon av de grunder som anges i
Genèvekonventionen. Om en kvinna protesterar mot diskriminering av
kvinnor eller vägrar följa sociala normer i samhället för hur kvinnor skall
uppföra sig kan detta anses som uttryck för en politisk åsikt som kan leda till
sådan förföljelse som anges i Genèvekonventionen. Om beslutsfattarna i
asylärenden är medvetna om genusfrågans betydelse kommer
flyktingbegreppet i Genèvekonventionen att tillämpas på ett sätt som inte
diskriminerar kvinnor, och många fler kommer att erkännas som
konventionsflyktingar.

I åtskilliga andra fall bör det vara möjligt att bereda asylsökande kvinnor
skydd med stöd av 3 kap 3 § 1 utlänningslagen, välgrundad fruktan för att
straffas med döden eller kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Den
bestämmelsen i utlänningslagen utgör en implementering i svensk rätt av
artikel 3 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 3 i FN-
konventionen mot tortyr.

Ett inslag av
kvinnodiskriminering i den
nuvarande lagen

Den särskilda skyddsbestämmelsen för dem som känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet får som naturlig konsekvens att dessa
grupper i första hand inordnas under denna särbestämmelse i
stället för att ges skydd genom en genusmedveten tolkning
av Genèvekonventionen eller skyddsbestämmelsen mot
tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling. De
senare bestämmelserna har ju en internationell förankring
genom att de har sin grund i konventioner om mänskliga
rättigheter.

Den som erkänts som flykting enligt Genèvekonventionen har en i flera
avseenden förmånligare ställning än den som beviljats skydd med stöd av
andra bestämmelser i utlänningslagen. Det gäller rätten till
familjeåterförening enligt Dublinkonventionen, krav på kortare hemvisttid i
Sverige som villkor för förvärv av svenskt medborgarskap genom
naturalisation och rätt till resedokument enligt Genèvekonventionen.
Skyddsregeln i 3 kap 3 § 1 utlänningslagen mot avvisning vid risk för tortyr
m.m. är absolut, d.v.s. kan inte genombrytas ens om den skyddssökande
genom synnerligen grovt brott visat att det är förenat med allvarlig fara för
ordning och säkerhet att låta vederbörande stanna i Sverige. Detta starka
skydd mot avvisning saknar den som beviljats skydd med stöd av
bestämmelsen i 3 kap 3 § 3 utlänningslagen.

Att placera förföljda kvinnor i en särskild skyddskategori där skyddet och
förmånerna är sämre än de regler enligt vilka förföljda män i allmänhet
beviljas skydd utgör en faktisk diskriminering av kvinnor. Detta är förbjudet
enligt flera internationella instrument som Sverige anslutit sig till, nämligen
artikel 2 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel
26 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter och artikel 1 i konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor. Den sistnämnda artikeln lyder:

I denna konvention avser uttrycket "diskriminering av kvinnor" varje
åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av kön som har till följd
eller syfte att begränsa eller omintetgöra erkännande av mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella
eller medborgerliga området eller på något annat område för kvinnor,
oberoende av civilstånd och med jämställdheten mellan män och kvinnor
som grund, eller åtnjutande eller utövandet av dessa rättigheter och friheter.

I 3 kap 3 § 3 utlänningslagen görs en åtskillnad på grund av
kön som begränsar erkännandet och åtnjutandet av
mänskliga rättigheter för kvinnor, i detta fall asylrätten som
framgår av det som anförts tidigare. Sverige bryter
härigenom mot artikel 2 a i konventionen om avskaffande av
all slags diskriminering av kvinnor eftersom man åtagit sig
att "avskaffa diskriminering av kvinnor och säkerställa att
denna princip genomförs i praktiken genom författningar och
andra lämpliga medel". Sverige har därför en skyldighet att i
enlighet med artikel 2 f samma konvention "vidta alla
lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att ändra eller
upphäva gällande lagar och förordningar, sedvänjor och bruk
som innebär diskriminering av kvinnor". Det innebär således
att Sverige är förpliktat att upphäva 3 kap 3 § 3
utlänningslagen och i stället ge skydd enligt
Genèvekonventionen eller bestämmelsen om skydd vid risk
för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling.

Homosexualitet

Ett motsvarande resonemang kan föras beträffande
homosexualitet, även fruktan för förföljelse på denna grund
bör leda till skydd antingen enligt Genèvekonventionen som
redan sker i flera länder eller skydd enligt 3 kap 3 § 1
utlänningslagen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar upphäva 3 kap. 3 § 3 utlänningslagen.

Stockholm den 27 september 1999

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Kalle Larsson (v)

Ulla Hoffmann (v)