Förenklade regler för att underlätta exportsatsningar inom byggsektorn
Motion 1986/87:Bo221 Margit Gennser och Per Stenmarck (m)
Motion till riksdagen
1986/87:Bo221
Margit Gennser och Per Stenmarck (m)
Förenklade regler för att underlätta exportsatsningar
inom byggsektorn
Den bygg- och bostadsbyråkrati som successivt vuxit fram i Sverige sedan
1940-talet har skapat en uniformitet på bostadsmarknaden. Husen har fått
samma exteriör och utformning vare sig de ligger i Skåne, Västmanland eller
Norrbotten. Detta är inte funktionellt. Stora variationer i klimat borde
skapat olika byggkultur i skilda delar av landet. Olika historiska och
kulturella traditioner borde också ha kunnat slå igenom i bostadsbyggandet.
Om så hade skett, hade svensk arkitektur kunnat vidmakthålla sitt internationella
anseende som uppnåddes i och med Stockholmsutställningen 1930.
Det är följande huvudlinjer inom bostadsbyråkratin som lett till det nu
påtalade förhållandet. Planverkets utveckling av alltmer detaljerade och i
praktiken styrande normer har via bostadsfinansieringen skapat en sådan
stelhet att standardisering av arkitekturen näst intill blivit en ekonomisk
nödvändighet. Alltför många torftiga stadsmiljöer har ”reglerats fram”.
I Skåne med dess närhet till Danmark framgår skillnaden i utveckling
mycket tydligt. Den varierande stadsmiljön i Danmark är eftersträvansvärd
även för Skåne. Å andra sidan har de svenska husens tekniska standard
många gånger varit överlägsen den danska. Det finns således mycket att
vinna på ökade kontakter mellan Sverige men också mellan Sverige och
länder som Holland, t. ex. genom att ta bort de barriärer som hindrar att
svenska byggföretag och svenska arkitekter går in och konkurrerar om
byggprojekt i exempelvis de två nu nämnda länderna. Detta skulle skapa nya
impulser och då ny utveckling.
Ett villkor för att denna typ av projekt skall komma till stånd är att svenska
företag kan bygga referensobjekt som är anpassade till den tänkta exportmarknaden,
vilket ofta innebär avvikelser mot svenska ytnormer. Om
sådana referensobjekt skall byggas i Sverige, måste byggherren avstå från
statlig bostadsfinansiering, vilket utgör betydande problem för de mindre
och då ofta kapitalsvagare företagen samtidigt som det oftast är här som
nytänkandet finns.
Det är inte tu tal om att den nu berörda nackdelen främst är en nackdel för
gränslandskap som Skåne. Här finns det betydande incitament att vidga
marknaden över gränserna, eftersom förhållandena ofta - trots vissa
olikheter - är likartade.
Ett sätt att lösa de nu berörda problemen är att ändra det statliga
bostadsfinansieringssystemet. Genom att frigöra räntebidragen från lånen
uppnås en större frihet. Banken eller kreditinstitutet får avgöra om
avvikelserna från gängse normer i Sverige försämrar husets säkerhet som
låneobjekt, vilket i sin tur får effekter på låneräntan.
Räntebidraget däremot utgår lika för alla på 95 % av den beräknade
kostnaden för byggprojektet. Den schablon som utgör underlag för den
beräknade kostnaden skall bygga på ett visst basbelopp. Till detta bör
komma ett tilläggsbelopp per kvadratmeter lägenhetsyta. För såväl småhus
som lägenheter i flerfamiljshus bör en maximering vid 120m2 införas i
schablonen.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen ovan hemställer vi
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om ändringar av
bestämmelserna för räntebidrag vid bostadsbyggande i enlighet med
vad som angetts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1987
Mot. 1986/87
Bo221
Margit G enns er (m)
Per Stenmarck (m)
