Till innehåll på sidan

Förebyggande och motverkande åtgärder för våldtäktsbrott

Motion 2007/08:Ju386 av Anna König Jerlmyr (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Justitieutskottet

Händelser

Inlämning
2007-10-04
Numrering
2007-10-08
Hänvisning
2007-10-16
Bordläggning
2007-10-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

DOC

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ytterligare skärpning av sexuallagstiftningen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om placeringar på Statens institutionsstyrelse.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behandling av vuxna sexualförövare.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om aktiva åtgärder för förbättrade utredningsresultat av våldtäktsbrott.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krav på aktiva målsägandebiträden.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om forskning om sexualbrott.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ökad tillgänglighet hos vård och polis i syfte att öka anmälningsbenägenheten.

1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.

Ett nej är ett nej

Ända fram till 1960-talet var det i Sverige lagligt för en man att våldta sin hustru. Synen att en kvinna var sin mans egendom har tack och lov förändrats. Däremot finns det fortfarande områden som släpar efter i synen på kvinnans rätt till sexuellt självbestämmande, inte minst inom rättsväsendet.

Situationen för våldtagna kvinnor i Sverige idag är kränkande. Inte enbart i den aspekten att kvinnorna ofta kränks på nytt i en rättegångsprocess utan det stora problemet är att majoriteten av de våldtagna inte ens kommer till rättegångssalen. 95 av 100 utredningar läggs ner, enligt en undersökning av Stockholms universitet.

Skälet till det är ofta brister i utredningsarbetet, eller att en förundersökning aldrig inletts då polisen uppfattat ärendet som omöjligt att utreda eller att den misstänkte skyllt på att kvinnan var med på att ha samlag med honom1.

Forskare har också hittat samband mellan sämre utredningskvalitet och ”icke ideala brottsoffer” som de med missbruksproblem, funktionsnedsättning, tonåringar, kvinnor som lever i misshandelsförhållanden etc. I praktiken har det varit svårt för en kvinna som inte blivit överfallsvåldtagen att hävda sin rätt i domstol. Om den misstänkte däremot är en bekant eller ett krogragg till henne och sen kommer med samtyckesinvändning blir hennes chans till upprättelse minimal.

Det senaste året debatt om våldtäkter fortsätter. Ett nej är ett nej, men ändå kan ett nej i en rättsprocess behandlas som ett ja. Detta trots att Högsta domstolens prejudikat är mycket tydliga på den punkten – att kvinnans rätt till sexuellt självbestämmande ska respekteras.

Det är inte enbart djupt kränkande mot den kvinna som behandlas efter ålderdomliga normer och värderingar. Samtidigt drabbas även mannen eftersom det finns djupt orättvisa föreställningar om mäns sexualitet som bygger på att han är ett djur som inte kan stoppas om han blir tillräckligt eggad. Alla dessa snedvridna föreställningar bör lyftas upp och omkullkastas. Inte enbart för de drabbade kvinnornas skull utan även för männens.

Allvaret ligger i att bevisa en våldtäkt i rena ord-mot-ord-situationer. Sjukvården som tar emot våldtäktsoffer har vittnat om att offren ofta blir paralyserade och överhuvudtaget inte kan röra sig. Det trauma en våldtäkt innebär ger fysiska såväl som psykiska verkningar som att offret i ren överlevelsedrift fryser till is. Denna kunskap från sjukvården bör givetvis också finnas med i en rättsprocess.

Risken är att de låga åtalsprocenten leder till att kvinnor inte polisanmäler. Redan idag vittnar sjukvården för våldtagna att många kvinnor undviker polisanmälan eftersom de dels är medvetna om den låga sannolikheten att mannen blir dömd, dels att många inledningsvis vill förtränga vad som inträffat.

Skärpt sexuallagstiftning

Eftersom det inte bör vara kvinnans skyldighet att bevisa att hon sagt nej bör krav på samtycke i sexuallagstiftningen övervägas. I England och Norge har man gått betydligt längre. Där kan man döma för ”oaktsam våldtäkt”, vilket innebär att mannen borde ha förstått att kvinnan inte var med på det. Idag kan nämligen mannen skylla på att han inte förstod att kvinnan inte ville, trots hennes rop på hjälp. Det finns därmed anledning att överväga om också Sverige bör införa grov oaktsamhet i lagstiftningen.

Skulle domstolarna tvingas ta upp frågan om samtycke skulle det förhoppningsvis leda till att fokus skulle förflyttas från offrets sexuella vanor till den anklagades.

Bristande utredningar

Om man ser till förhållandet mellan anmälningar och fällande dom i Europa år 2003 ligger exempelvis länder som Island på 21 %, Frankrike 32 %, Norge 15 % men Sverige enbart på 7 %. Med lagföring menas att anmälan leder till åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Eftersom en person kan åtalas för flera anmälda brott kan man inte direkt sätta relation emellan anmälda brott och lagföringar men det kan ändå ge en fingervisning om läget.

BRÅ gjorde 2005 en undersökning av alla anmälda våldtäkter 1995 och 2000, totalt 2 370 anmälda brott och 2 745 förövare. 60 % av dessa klarades aldrig upp. 12 % ledde till åtal, åtalsfrekvensen för barn under 15 var bara 4 %. När det rör gruppvåldtäkter utgjorde de 11 % av alla anmälda våldtäkter 1995 och 2000. 78 % av dessa brott klarades inte upp.

Med uppklaring menas i brottstatistiken att anmälan leder till lagföring eller avskrivs på en annan grund än bristande spaningsresultat och med personuppklaring att utredningen lett fram till en skäligen misstänkt person. I båda fallen sker nedläggning vanligtvis på grunden ”brott kan ej styrkas”. Så även om det kan ske en uppklaring kan det alltså innebära att utredningen läggs ned. Utredningsresultaten skiljer sig också markant över landet och det finns anledning att arbeta för att rättssäkerheten är lika god oavsett var i Sverige man bor.

Däremot är det värt att notera att trots att anmälningarna ökat kraftigt har det varit mellan 100 och 200 åtalade för våldtäkt under hela perioden 1965 till 2004, och det är alarmerande dåliga siffror.

Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har gemensamt granskat ärenden gällande våldtäkt och grov våldtäkt och sammanfattat en rad iakttagelser och synpunkter. Bland annat görs många anmälningar en lång tid efter händelsen. Ökad tidsrymd mellan brotten och anmälan medför ofta negativa konsekvenser för utredningen om brotten, framförallt i fråga om bevisläget. Därför har det stor betydelse att anmälan görs skyndsamt så att rättsintyg kan säkerställas. En tredjedel av de granskade anmälningarna hade också gjorts utom kontorstid. Det finns mot denna bakgrund skäl att framhålla vikten av att det oavsett tidpunkt på dygnet finns kunnig personal, inte bara hos polis och åklagare utan också hos sjukvården, som kan garantera rättssäkerheten. Idag finns det exempelvis akutmottagningar för våldtäktsoffer i Stockholm, men ofta beskrivs tyvärr situationen som ett geografiskt lotteri därför att kvaliteten av vården skiljer sig markant beroende på var i Sverige man bor.

Det är också av stor vikt att offren förordnas målsägarbiträde och att dessa är aktiva i kontakterna med offren under hela processen. Ofta inkommer rapporter om att offren inte hör något från sina målsägarbiträden och på så sätt upplever en stor osäkerhet om vad som händer. Särskilt allvarligt blir det när det saknas motivering och en förklaring till varför brott inte kan styrkas. Därför bör det inte enbart finnas tillgängliga målsägarbiträden, det bör också finnas krav på att de skall vara aktiva.

Det bör därutöver alltid ske förhör med den misstänkte. Häktning, husrannsakan och brottsplatsundersökning bör också övervägas i större omfattning.

Förebyggande åtgärder

Det är viktigt att inte hamna i fällan att tro att bara för att det införs en samtyckesparagraf så löser sig allt. Ibland är det nämligen lätt att få den bilden när vissa debattörer argumenterar. Finns det en genuin vilja att ta sig an uppgiften att motverka våldtäkter så handlar det också om att se till vilka förebyggande åtgärder som krävs.

För att få ett slut på den stora mängden sexualbrott måste vi börja med våra unga. Någonstans har det gått snett när barn fostras till att betrakta och behandla kvinnor som är onyktra med djup urringning som horor och allmän egendom. Föräldrars ansvar till uppfostring är en viktig del av lösningen samtidigt som många av de unga killar som idag är dömda för sexualvård kommer från trasiga uppväxtförhållanden. Därför bör också skolan få ett förstärkt uppdrag att behandla dessa frågor genom en förstärkt sexualundervisning.

Samtidigt saknar vi forskning om vilka mekanismer som driver män att våldta. Idag vet vi inte säkert vilka faktorer som ligger bakom sexualbrott. Är det främst ett normrelaterat problem eller handlar det om makt? Dessa frågor måste besvaras för att överhuvudtaget kunna komma till rätta med våldtäktsproblematiken långsiktigt. Av den anledningen bör regeringen ta initiativ till ett forskningsprojekt som studerar vad som ligger bakom det höga antalet våldtäktsanmälningar i Sverige och vilka drivkrafter det är som styr gärningsmännen.

Det är av stor vikt att de unga som döms för sexualbrott genomgår behandling. Idag vet vi att många kommuner avbryter behandlingen av unga sexualbrottslingar när den börjar kosta pengar, samtidigt som strafftiden går ut. Istället för vård och behandling väljer kommunerna att låta pojkarna åka hem, vilket innebär en risk för nya sexualbrott.

Vuxna sexualförövare begår ofta sexuella övergrepp som unga. Avvikande sexuella beteenden under uppväxtåren är dessutom förknippade med allvarliga avvikelser av sexuella beteenden i vuxen ålder. De unga kan placeras ut enligt socialtjänstlagen (SocL) eller lagen om vård av unga (LVU). Trots komplexiteten i behandlingen och den mycket svåra målgruppen har ingen av de pojkar som behandlats återfallit i brott.

Problemet är att längden på de utdömda LSU-påföljderna givetvis är i enlighet med straffskalan, men det behöver inte alls motsvara den behandlingsplan på två år som en ung man behöver för att verkligen i grunden ändra sitt beteende. Den vanligaste påföljden är nio till tolv månader. Forskning visar att de som påbörjat sin behandling, men sen avslutar den innan behandlingen är klar, är farligare än vad de var innan behandlingen inleddes.

Därför bör det finnas en möjlighet för socialtjänsten att ansöka om att pojkarna blir fortsatt omhändertagna enligt LVU. Tyvärr har detta används enbart två gånger eftersom placeringarna på SIS (Statens institutionsstyrelse) kostar. Många väljer därför att låta pojkarna flytta hem. Av den anledningen bör regeringen överväga att överlåta kostnaderna när det rör placeringar på SIS på staten.

Även behandling av vuxna sexualförbrytare bör ses över. Vid Skogomeanstalten utanför Göteborg har vuxna sexuella förövare erbjudits psykoterapi under fängelsevistelsen sedan 1978. Målet har varit att minska riskerna för återfall. För att ge maximal effekt är det dock viktigt att behandlingen blir mer omfattande samt att det införs belöningsincitament för att så många som möjligt genomgår behandling, inte minst för att fånga upp även förnekarna. Regeringen bör därför överväga möjligheten att låta också behandling ingå i det förmånspaket som idag testas på vissa anstalter. Idag struntar en av tio helt i att delta i behandlingen. Dessutom behöver behandlingen bli mer individuell.

Avslutningsvis handlar det om att samla sjukvård, polis, åklagare, domare, målsägarbiträden, offer, psykologer på behandlingshem osv. i syfte att hitta långsiktiga lösningar för att uppnå det vi alla strävar efter – att se ett slut på den våldtäktsvåg som pågått allt för länge.

Stockholm den 4 oktober 2007

Anna König Jerlmyr (m)

[1]

Motionären har i motionen valt att benämna offret som kvinna och förövaren som man, högst medveten om att offren också kan vara män och att våldtäktsförövaren också kan vara kvinna.

Yrkanden (7)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ytterligare skärpning av sexuallagstiftningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om placeringar på Statens institutionsstyrelse.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behandling av vuxna sexualförövare.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om aktiva åtgärder för förbättrade utredningsresultat av våldtäktsbrott.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krav på aktiva målsägandebiträden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om forskning om sexualbrott.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ökad tillgänglighet hos vård och polis i syfte att öka anmälningsbenägenheten.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.